Efter ett stressbryt med sängliggande/soffliggande i veckan är det tydligt att jag behöver lära mig att faktiskt säga nej ibland - även till saker som verkar jättekul, och som det är smickrande att bli tillfrågad om. Trist. Men nödvändigt.

Men det är inte den typen av balans som far genom mitt huvud just nu, utan något mycket viktigare: att hitta balans i hundträningen!

Alltså, jag tycker att jag har blivit bättre på att släppa och låta vara istället för att träna när inte Valle är riktigt på banan. Jag tycker också att jag sakta lär mig att OK kan vara gott nock. Jag inser att han behöver sin sovtid, och att han blir VÄLDIGT trött om jag tränar intensivt några dagar. Sådan är han som individ, just nu i livet. Även om det är frustrerande när jag vill träna, träna, TRÄNA tills det FUNKAR! Vi är ju två - båda ska ha kul.

Så fredag till torsdag har vi inte tränat moment. Vi har inte kedjat. Vi har inte gjort någonting som har med tävling att göra, förutom sitt kvar och spontant fritt följ med betingning av ordet "fot" under promenaderna. Istället har vi tränat kravlösa shapinggrejor och bara haft kul:

Så igår tog jag tag i det här med att vi ska tävla igen. Någonstans känns det som att jag gör oss båda en otjänst om vi kommer dit och jag inte ens har kedjat två moment...Tävla ska vara enkelt och kul, inte det svåraste han någonsin gjort!

Och insikten faller helt plötsligt som ett ton tegelstenar: vi kedjar aldrig! Vi kedjar ALDRIG! Jag säger om och om igen att vi ska göra det, vi borde göra det, vi måste göra det...och sedan blir det detaljer och i bästa fall moment. Igen. Varför är det så svårt? I rallylydnaden kedjar jag ju i varenda pass, så fort en skylt är klar läggs den in i en kort bana. I lydnaden? Icke!

Jag måste fundera genom detta i några dagar. Vad är det som hindrar mig? Vilken inre bandspelare behöver jag byta band i? (Ni vet, de där som spelar upp röster inuti huvudet: "Du duger inte! Ni har inte tränat tllräckligt! Du borde inte tävla alls, någonsin!" Det är de banden som jag försöker identifiera och byta ut, ett efter ett.) Nåja...det sägs ju att insikt är första steget mot förändring.

Niina ekar i mitt huvud: Fram till i förrgår har jag varit dålig på att kedja. Från och med igår ska jag bli BRA på att kedja! Balans i min hundträning mellan detaljer och helhet.

Och om jag vill bli bra på något måste jag acceptera att jag suger på det i början. Se där - en del av sanningen...jag är dålig på att kedja = Valle är dålig på att kedja = resultaten blir inte som jag vill = jag undviker det. Lösning? Byt målsättning!

Målsättningar för nästa vecka:

1. Peppa mig själv och hitta bra band att spela i huvudet inför tävlingen. Förbaskade tävlingsnerver! Fast det känns faktiskt bra också, någonstans. Nervositeten är min vän - den får mig att skärpa till mig. Har redan börjat...;)

2. Träna uppsitt i fjärren med maxbelöning vid sex tillfällen. Träna hela fjärren vid två.

3. Kedja ihop tre moment på tisdag, tre moment på torsdag, och tre moment på lördag, under mitt vanliga träningspass.

4. Se över min spellista (jag har en pepplista att lyssna till på tävlingsdagen). Idag såg jag videon till Fireworks, och en hyfsad låt blev helt plötsligt jättebra. Så ska jag känna mig! Den känslan ska jag ge Valle!