Att vara ensam är sällan naturligt för en hund. Med Popsy hade jag tur - hon har aldrig brytt sig, men Mårran är en hund med vissa separationsproblem som vi har jobbat en del med. När Valle visade tydliga (och högljudda) tecken på att inte kunna vara ifrån mig mer än två meter blev jag lite orolig...

När jag blir orolig över något mina hundar gör så börjar jag tänka. Hur skulle jag kunna träna Valle att bli trygg och nöjd, även när han är själv? Tyvärr lever jag ett liv som kräver att han ibland måste vara själv, i bilen eller hemma (fast där har han de andra dogsen), och jag behöver kunna ha honom i bur mer än två meter bort då och då. Inte långa stunder, men det behöver fungera!

Så vi satte igång att träna direkt. Min plan var följande:

1. Se till att han var riktigt trött, helst halvsovande (eller helsovande).

2. Lämna honom så korta stunder att han inte hann bli orolig. Jag har fördelen att ha en altandörr där jag ser hans favoritsovplats (soffan).

3. Ge honom mat i buren och flytta mig ut ur rummet tills han ätit klart, komma tillbaka innan han blir orolig.

4. Flytta bilburen till framsätet, där han ser mig och jag har möjlighet att mata honom när han slappnar av.

5. Parallellt aktivt träna avslappning på filt och i bur, för att så småningom ge honom ansvaret för att stanna på sin plats.

Rapport efter knappt två veckor:

*Helt tyst i bilen, slappnar av, lägger ner huvudet. Har skiftat mellan att ha buren bak, verkar inte vara någon skillnad. Fortfarande lite orolig om jag skulle lämna bilen, tänker träna det separat.

*Helt lugn även när han vaknar och jag inte är där, jag har lämnat honom ensam i två timmar som längst (under uppsikt genom altandörren).

*Hyfsat tyst och lugn i buren, även när han inte ser mig. Jag bygger på korta pass, och OM han börjar skälla väntar jag ut att han blir tyst. Det blir snabbt bättre, så även om inte den metoden fungerar på alla hundar verkar den funka bra på honom. Han är ju som sagt rejält sömnig under träningen, och orkar väl inte jaga upp sig...

Så långt så bra! på måndag börjar jag jobba igen, och då hoppas jag att han är redo...Annars blir det till att ta en kelpievalp som PRAO-elev!