Lite mer ego-inriktade tankar efter helgens kurs: vad lärde jag mig?

Lördagen handlade mycket om självförtroende, koncentration, och att hantera nervositet. Där var inga direkta WOW-upplevelser, jag kände mig trygg och väldigt nöjd med att jag faktiskt jobbat mycket med de bitarna OCH det har gett resultat! Den största funderingen var ifall jag faktiskt borde HÖJA min ansänningsnivå något, kanske är jag alltför "casual" på tävling nuförtiden? Om jag anser att resultatet inte spelar någon större roll så kanske jag inte statsar fullt ut? Definitivt något att titta lite på framöver.

Niina pratade också mycket om mål, och där känner jag också att jag hittat en bra väg med bra formuleringar som fungerar för mig.

När vi kom in på biten om störningskänslighet hittade jag däremot ett och annat att ändra hos mig själv - jag är en bra bit på väg MEN jag har en tendens att "hänga på" min hund och bekräfta det han störs av (dvs allt). Det här med ögonkontroll...det jag tittar på är det jag koncentrerar mig på, och hunden följer mitt exempel.

Under eftermiddagen fick vi i uppgift att i grupp hitta på och genomföra en "tävling" för den andra gruppen, med ett antal störningar. Fokus skulle ligga på att störa föraren, inte hunden.

Jag och Valle fick Fredrik som tävlingsledare (bara det en störning, jag gillar kvinnliga TL bättre av någon outgrundlig anledning). Han kallade in oss och gav oss en startpunkt med kommentaren "Om du kan få pli på hunden någon gång så kan du ju ge mig ett tecken..."

Ärligt talat - det är kul i en träningssituation med människor som jag känner, men flera av de andra deltagarna berättade skräckhistorier om kommentarer från domare, tävlingsledare, andra tävlande! Om någon verkligen hade sagt så till mig när jag skulle tävla hade jag VERKLIGEN blivit störd.

Första momentet fjärr. Valle var taggad! Fint ligg, fint uppsitt, sedan började vår TL spela pajas bakom Valle för att visa läggandet...En ryckning gick genom hela Valle, han tittade förskräckt bakåt - men gjorde skiftet korrekt! TACK all störningsträning på platsliggningar :)

Stor belöning (mitt fokus ligger ALLTID på att ge hunden en bra upplevelse), nästa moment apportering. "Lägg ner hunden." Eh...nej tack..."Kasta apporten." Tio sekunders väntan. Valle satt snällt vid min sida och växlade mellan att titta på mig och apporten. "Skicka hunden (om du vill)". Jag valde att skicka, full fart, bra gripande, bra vändning mot miog, och jag jublade och tog emot med full fest. Bästa hunden!

Hemläxa var frågeformuläret från Niinas bok "Lyckas på tävling", att göra en målplan, och att skriva tre affirmationer till sig själv.

Söndagen gick vi mer in på att faktiskt ändra hur vi tänker på saker. Ut med gamla "sanningar", in med nya! Under lördagkvällen hade jag konstaterat att vår svagaste punkt för tillfället är övergången från belöningsrutin till ny övning. Jag VET detta, och har vetat länge, men inte riktigt tagit tag i det. Känslan var frustration och besvikelse på mig själv för att jag inte gjort något tidigare, likaväl som glädje över att EN nyckel antagligen kommer att öppna upp väldigt mycket i både träning och tävling. Om de negativa känslorna försökte Niina hjärntvätta oss: INNAN var jag dålig på att träna övergångar. Men FRAMÖVER kommer jag att vara kick-ass på just övergångar! Det finns ingen mening i att fastna i gammalt, det är framtiden som jag kan ändra - det är framtiden som är viktig. Det löste upp en hel del av mina dåliga känslor att hitta det sättet att tänka, som egentligen är så självklart!

Första praktiska övningen var att planera ett träningspass med fokus på TRÄNINGSMÅL, hur JAG ska vara, och vad jag ska göra om x händer. Övriga i gruppen tittade på FÖRAREN och noterade tex var vi hade fokus, var vi tittade, hur vi gjorde med kroppen, vilken anspänningsnivå, etc.

Jag valde ingång på plan, och ville börja titta på just övergångarna. Fokus på att sträcka på mig och lita på hunden, och hitta ett sätt att hålla kvar oss i bubblan efter belöningen var slut.. Jag ville köra lite baklänges marsch och en runt-övning.

Visst...baklänges marchen var borta ur huvudet. Valle var övertänd, jag tänkte skicka honom runt en kon och han sprang bort till stolen, satte tassar på sargen, skällde(!), och var allmänt överallt...Jag stod och skrattade :D Filmen startar när han lugnat ner sig något, och visar våra slutminuter:

Vårt fria följ har ALDRIG varit så bra!

Sedan handlade det om en av mina absoluta svagheter: rutiner. Jag har för få genomtänkta rutiner, och de vanor jag har lagt mig till med fungerar inte på tävling. Hur ska då Valle vara förberedd på bästa sätt? Här kräver det tankeverksamhet, och TRÄNING av förare för att rutinerna ska bli en del av våra nya och förbättrade vanor.

Nästa uppgift var alltså att träna på rutiner. Jag valde att titta extra på ingång på plan - med tanken "vilken ingång ger bäst fritt följ?" Hur själva ingången ser ut är ju egentligen irrelevant, så länge hunden förs vid vänster sida. Ingången ska förbereda hunden för första momentet på bästa sätt. Jag ville också hitta en rutin för fjärren, och mitt funderande där är inte över. Ge gärna kommentarer på vad du tycker om ingångarna: skillnader? Hur påverkas Valle? Vad verkar fungera bäst? Visst är det svårt att titta på FÖRAREN och inte hunden!

Det som jag främst tog med mig var att rutinen ska hjälpa hunden in i rätt tanke. Vad har hunden svårast för i momentet? Det behöver den tänka på redan innan. När det gäller Valles fjärr tror jag att just nu är det svåraste att faktiskt hålla fokus på mig MELLAN skiftena, samt att hålla huvudet uppe (han går gärna in i hakan i backen). Där behöver jag hämta min rutin!

Sista passet har jag inte på film. Vi skulle (till stilla musik) visualisera två moment med vår hund. Sedan göra dem UTAN hund i ridhuset. Och till slut MED hund. Det gick helt suveränt! Jag hade föreställt mig hur bra det skulle gå, och det KÄNDES precis så bra när vi genomförde! OCH jag kom ihåg alla mina små rutiner som jag nyligen har börjat lära mig. Den bästa möjliga avslutningen på en väldigt givande helg!

 

vivi-anne

5 november 2012 16:43

Hej Åsa
Oj vad jag blev avundsjuk, verkar ha varit en riktigt givande helg.
Snyggt fritt följ. Tack än en gång för att du alltid delar med dej av dina tankar och erfarenheter. Vi ses.
Vivi-Anne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...