Jag hade lyckan igår att kunna tillbringa några timmar ihop med en god vän och fantastisk träningskompis, Jenny Wibäck. Jenny bor dessutom ihop med både Valles halvbror Rudolf och orsaken till att jag fastnade för WK, den fantastiske I-or. Förutom att hon är en utmärkt instruktör så har hon alltså first-hand-experience av rasen som jag sliter med :)

Valle fick gå igenom tvåans moment i en tävlingsmässig sättning med ny plan, gruppmoment först, tävlingsledare, samt bara ett försök på varje moment. Däremot ville jag lägga in belöning i transporterna mellan momenten, de är inte klara att kedjas än.

Gruppmoment: Inga problem - han ligger stadigt. Farbror I-or är en trygg hund att ligga bredvid, men byggjobbare i varseljackor är klart läskiga...bäst att lägga ner hakan och låtsas som att det regnar ;)

Fritt följ: återkommer vi till.

Läggande under gång: Satt som en smäck! Inklusive framförandet!

Inkallningen: Stadig och fokuserad i kvarsittandet, bra reaktion på inkallningen, utmärkt tempo, men sa jag inte egentligen "spring till din externbelöning"..? Han gjorde en stoooor lov åt det hållet innan han kom in vid min vänstra sida. Sötnöt!

Rutan: Första gången som jag bara skickar till rutan utan att förbereda med ett "leksakskick" för att ge honom linjen. Bra fokus, bra fart, siktade lite till höger om rutan men dirigerades in fint. Duktig hund! Vi har ALDRIG dirigerat om till rutan, och han bara fattade :)

Apportering: Gick som väntat, dvs han lägger sig med apporten ca två meter ifrån mig.

Hopp: Han behövde ett DK på sitt, annars felfritt.

Fjärr: Gjorde fjärren på tre meter, han flackade rejält med blicken men utförde skiftena felfritt.

Utvärdering: Flera moment är klara att faktiskt börja kedja, om än i något lättare form, och ytterligare några moment är klara att övertränas för extra säkerhetsmarginal.

Att träna:

• Att hålla ögonkontakt längre tid på ny plan. Jag behöver det i samtliga moment, mest FF och fjärr.
• Frystarget på min hand i rörelse. Kan bli en variant på transport mellan moment som jag tror blir bra för oss! Att "bara följa" har samtliga våra tre kelpar problem med, kanske för att det inte är tillräckligt konkret?

Andra passet tittade vi lite extra på fria följet och apporteringen.

FF: Är ett moment som han faktiskt utför väldigt bra, både i delar och som helhet, OM han inte blir störd. Och det blir han.

Funderingar kring att göra momentet svårare med plötsliga svängar, läggande och ställande mitt i, osv. Vi upplever båda att framföring till läggande/ställande/sättande går bättre än ett "vanligt" FF, kanske ligger svaret i att uppgiften är tydligare där?

Min nästa fundering: jag är så glad över att han öht följer mig att jag är otydlig i mina kriterier. VÅGA bryta när han inte gör "rätt"! Jag tror att jag försöker bygga engagemang genom att göra uppgiften enklare, istället behöver jag lita på mina belöningar och hålla på mina kriterier.

Och störningsträna!

Apportering: Jag började med bara ett par gripanden och ingångar, det gör han bra!

Sedan ville jag testa att Jenny höll i honom, jag gick ut, apport i munnen = får springa till matte, ta emot med handtarget. Efter att Jenny jobbat med att få honom att ta apporten sprang han glatt i högt tempo rakt förbi mig ca 10 meter, vände sig, la sig, och började gnaga...Men skam den som ger sig!

Vi upprepade övningen utan apport, tills han sprang rakt mot mig utan att "vanta" på Jenny (hon är en favoritmänniska sedan han var valp!). Belöning hos mig, och sedan att få springa tillbaka till Jenny för mer belöning.

Samma sak med apport (som han grep snabbare och snabbare för varje gång). YES! Han sprang rakt mot mig, utan att tappa fart, och tryckte apporten i min hand! Jag blev jublande glad och försökte belöna med favoritbollen, men Valle hade en egen agenda - han skulle ju tillbaka till Jenny!

Ett försök till med lika bra resultat, två godisbitar hos mig, och sedan "fri" för att få springa till Jenny i full fart = NÖJD HUND. Och nöjd matte! Genombrott!

Att träna:

• Fortsätta trixa med fria följet, mitt fokus på att göra det enkelt och utmanande på samma gång. HÅLL på kriterierna, BELÖNA BRA!
• Störningsträna baklänges marsch med fokus och attityd.
• Trycka apporten i handen med frystarget, öka fokus på att det är just det som är roligt. Han gillar frystarget, det känns som att det kan låsa upp ytterligare en bit apportering!
• Använd träningskompisar som belöningar (genomtänkt)!

Bäst med passet:

1. Apporteringsövningarna!
   
2. Valles träningsglädje i en miljö som han brukar tycka är väldigt svår
   
3. Platsliggningen känns verkligen trygg och fin
   
4. Frystarget i transporter
   
5. Nya insikter om fria följet
   
6. Och inte minst - att få se I-or träna, och höra att han haft SAMMA problem och ÖVERVUNNIT dem! Det ger självförtroende och framtidshopp!
   

Väl hemma var Valle trött, tröttare, tröttast. Lite orolig är jag, han visade smärtreaktioner i måndags, var OK i tisdags, och slutade kampa på slutet av passet igår. Blev det för mycket? Var det pga mental utmattning eller smärta? Jag börjar vänja mig vid "jag vet inte"-tanken, och kunna acceptera den och lägga den åt sidan. Jag tar med mig det som han visat och ger honom några dagar med mindre påfrestade fysiskt arbete (huvudet måste få jobba, annars blir vi båda knäppa - han för att han blir uttråkad och jag för att han blir odräglig) och extra massage. Och naturligtvis blir min uppmärksamhet skärpt i några dagar - blir han sämre? Bättre?

Sakta börjar jag kunna hantera hans problem på ett konstruktivt sätt, istället för att bara bli ledsen och "låst".

Det är träning det med: "Tidigare blev jag ledsen över att Valle inte har de fysiska förutsättningar som jag önskar - men från och med nu hittar jag konstruktiva sätt att hantera något som jag ändå inte kan göra något åt!" Tack Niina, dina tankesätt går att applicera på så mycket! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...