Huvudroller: Valldemar och undertecknad

Biroller: Lena Gunnarsson och Mia Oskarsson (Lena syns skymta förbi i början, och det är Mias vittringspinne som förolyckas)

Berättarröst: Maria Brandel

Övriga röster tillhör mina vänner i gruppen

Så har vi haft vår första träff med blivande elitgänget i Göteborg. Jag har verkligen sett fram emot detta, Maria är min favorittränare, och jag blev verkligen inte besviken!

Gruppen är väldigt trevlig, vissa kände vi sedan innan, visa hade vi koll på via www, och några var helt nya bekantskaper. Jag känner mig trygg i gruppen, vågar visa vad vi är dåliga på, och fick verkligen många bra råd och mycket skratt. Jag tycker att just gruppen gör väldigt mycket för hur jag trivs - dels att jag känner att vi har samma grundtanke (pratar samma språk), och dels att resten av gruppen gärna får vara lite bättre än mig och Valle. Check på båda.

Vi tittade på en hund i taget, och eftersom detta var första träffen fick vi visa ganska mycket vad vi ville. Jag valde att ta upp uthållighet som ett problem, att kunna jobba lite längre i taget, och Valles störningskänslighet. Vi visade ett katastrofalt fritt följ som enkelt belyste båda punkterna.

Hemläxa: tillbaka till grunderna. Hur länge kan han hålla ögonkontakt sittande framför mig? Klarar han störningar? Hur är vår baklänges marsch? Svaret blev 5 sekunder, inte alls, och fruktansvärd. Jo, jag inser ju i vilken ända vi borde starta...:)

Eftermiddagspasset körde vi samma sak, bara hålla ögonkontakt, och laborerade lite med hur jag effektivast ska få honom att förstå. Ett fritt följ känns lååångt borta...

Trött Valle och trött matte sov gott i Lenas soffa! Ny dag - nya tag. Valle är tack och lov återhämtningsbar som en studsboll, han var SUPERTAGGAD och lekte glatt med Lenas cocker Totte.

Jag ville starta med att få lite feedback på det vi gjorde sist vi träffade Maria, nämligen sändande, för att få ett fartfyllt och engagerat pass som förstapass. Valle sprang fint till leksaken, kom näääästan tillbaka med den, och vi tittade på "runt" och pratade om hur jag kan få ännu högre intensitet.

Pass två var en tävlingsmässig kedja (kommer på film så småningom), där jag tydligt såg att stadgan i sitt brister, och han söker inte upp mig efter belöningarna så som jag skulle vilja. Våra dåliga ligg var också tillbaka...På plussidan: apporteringen fungerade perfekt som sista beteende i kedjan, med tävlingsledare och allt! Som vi har jobbat med den :)

Sista passet för dagen ville jag jobba med lägganden och följa-övningar. Filmer är på G!

Gruppen avslutade med målsättningar inför nästa träff. Listan blev lååång...Mycket att träna på! Planering nödvändig, annars har jag en tendens att fastna i sådant som redan går bra.

Tack till gruppen som gjorde mina träningsdagar avslappnade och roliga, tack till Lena som bjöd på sällskap på och av träningsplanen såväl som mat och husrum, och jättetack till Maria som ger mig nya lösningar på gamla problem!