Vi tar det soft här hemma.

Det tog Valle tre dagar att bli sitt vanliga jag efter Göteborgsvistelsen, men nu kör han sina kelpierace som vanligt :) Vi fick en utmaning av Maria: att bara träna en minut två gånger om dagen i två veckor, och se vad som händer. Jag vet vad som händer efter fyra dagar: jag får abstinens! Svår! Men jag håller mig i skinnet, och varierar lekövningar, följa-övningar, ingångsträning, och annat smått och gott i ynka enminuterspass. För tidigt för att se någon trend än.

Idag har vi hälsat på fysioterapeuten och han har fått en ordentlig massage och vibrationsplatta. Skillnad? Verkligen! Inte vet jag om det beror på massagen eller om det är slump, men han har varit ovanligt glad ikväll.

Vi pratade en del om hur jag kan bygga upp honom på bästa sätt, och en månad framöver har jag lov att testa att springa med honom ett par gånger i veckan, i frontfäst sele så han inte drar, i terräng. I övrigt blir det cavaletti, högt gräs, skrittpromenader, balansövningar, och så klart min "hemmamassage".

Det konstaterades också att han är lite sned i höfterna, om det bara är muskulärt eller inte är svårt att säga. Jag märkte ju att han drog snett när vi körde canicross, och har känt att han är mer spänd på höger sida, så det var inte förvånande. Det blir till att träna högerfot och smidighet, och se vad som händer.

I övrigt var hon nöjd med hans kropp, inga smärtreaktioner, bra rörlighet, inga svullnader, och prognosen för ett i stort sett smärtfritt liv var utmärkt. Det känns bra! :) Dessutom är det skönt att få ventilera sina hjärnspöken, de är liksom inte lika farliga när de väl kommer ut ur huvudet...

Mårran går på antibiotika och rimadyl för en halsinfektion, och är trött men glad. Ovanligt glad! Lycka är att se sina två hundar jaga varandra i tokrus över hela hagen, båda helt avslappnade och fyllda av glädjen att bara vara just hundar...

Jaja, Mårran i all ära, men MATTE har jag alltid ett vakande öga på!