Två veckors träningsrestriktioner är snart över, och jag kan göra en utvärdering.

Målet var att öka hans motivation och engagemang i träningen, att göra honom mer "hungrig" helt enkelt. Det har fungerat! Jag har sakteligen ökat träningsmängden de senaste dagarna, och han är verkligen på! Idag bet han mig i handen i kampleken (note to self: skaffa större kampleksak!) i ren lekglädje. Min kontrollerade kelpie visar äntligen att han har en monstersida! Han är betydeligt jobbigare i vardagen, speciellt kvällstid, och beter sig allmänt som en Riktigt Ouppfostrad Hund. Jag kunde inte vara gladare!

Mer än att bara ha dragit ner på träningsmängden har jag ändrat på en del andra saker:

* Jag har slutat med "collar-grabs" och slutat "stjäla" leksaken från honom. Jag märkte att han blev osäker av detta, absolut något som jag har med i bakhuvudet att jag behöver stärka upp men i nuläget inte lämpligt.

* De rena tävlingmomenten har legat på hyllan. Vi kör bara lekövningar i apporteringen, lite roliga fjärr-övningar, en smula sändande till leksak genom rutan och hitta mitten, och ganska mycket rallylydnad (vilket ger träning i uthållighet, uppmärksamhet, svängar, och position). Vi leker också lite med hakan i backen och sitt i grupp (utan grupp). Enkla grejer som han känner att han klarar av, där vi pratar samma språk.

* Ingångsträning på nya planer i koppel, där jag verkligen biter mig i tungan för att vara TRÅKIG tills han sätter igång mig. På våra vanliga träningsplatser går det perfekt, han släpper mig inte en millisekund, men på nya platser krävs det ett par reps innan han "hittar rätt". Jag varierar med att premacka och låta honom titta och nosa efter att vi har ställt upp, vilket ger väldigt bra resultat (Nosa? Varför då?). Premack rockar!

* Inte minst så har han nu gått på specialmat och glukosamin i några veckor, och fått rejäl massage. Hur mycket påverkar det? Ingen aning. Men han mår ju uppenbarligen bättre.

Det känns som att vi är på rätt köl igen! Snart blir det film på hur vi utvecklat lekövningarna sedan sist, sakta men säkert blir han bättre och bättre på att komma med prylar :)