Vi startade torsdagen med en tävlingsträning. Jag valde att utnyttja den helt nya miljön till att göra ett par belönade ingångar, träna starter med högljudd tävlingledare, och sist en tävlingsmässig kedja med inkallning - hopp - första skiftet fjärr.

Problemen vi stötte på var otillräckligt med tid för att "känna in" den nya miljön, värmen och solen, högt gräs, Mårran skrikandes i bilen inom synhåll, och inte minst en tretimmars bilresa...

En av mina stora svagheter kommer fram väldigt tydligt i ingången - jag gör för mycket när han gör för lite. Annars är jag väldigt nöjd med stadgan i sitt kvar, tempot trots högt gräs, och ingång utan bodyslam i inkallningen, hoppet tycker jag att han gör superbra, och han lyssnade på sittet i fjärren trots att han var störd av annat. Jag behöver absolut hitta en momentrutin till fjärren!

Andra passet fick Maria "radiostyra" mig och träna ingångar. Tråk-Åsa så länge Valle var intresserad av annat, Kul-Åsa så fort han engagerade sig! Ja, jag vet att det är självklart. Och det är helt uppenbart att detta är MIN svaghet och inte Valles, han blev bättre för varje rep. Tänka, träna, pausa. Om igen. Det kändes bra!

Dagens sista pass var apporteringspasset från förra inlägget, till Valles försvar ska sägas att han var så trött att han somnade bums när vi kom hem till Lena, trots att hela gänget plus fyra andra hundar var i rummet. Lilla hjärtat!

Fredag startade vi med att prata gruppmoment. Nog för att Valle har några svaga sidor, men gruppmomenten är än så länge inte en av dem! Jag känner att det är dags att lägga mer fokus på HUR han ligger, så vi testade och tittade lite på hur han verkar vara mest bekväm och förfinade belöningsritualer. Det pratades också en del om hur man kan förbereda hunden på att den snart ska sätta sig upp igen, så att jag slipper poängavdrag för det i fortsättningen :)

Andra passet fortsatte vi med apporteringen, nu med fokus på hans attityd och glädje med apporten. Det blev lite bakslag i form av att så fort apporten blir mer värdefull så vill han äga - tillbaka till byta, byta, byta, och bygga värde i belöningarna!

Det kändes inget vidare medans vi höll på, men efter att ha sett filmen ett antal gånger så tror jag att hela grundproblemet handlar om att han hellre vill äga än byta. Jag tror att konflikten som uppstår - han vill vara mig till lags, men samtidigt inte bli av med apporten - sänker honom och gör honom osäker. När han blir osäker kommer dåligt engagemang och en allmän olustkänsla. Kommer jag åt precis den lilla biten - byta ska vara roligare än äga - så tror jag att väldigt mycket är löst! Jag misstänker också att vi gjorde alldeles för mycket nytt som han inte känner igen, och naturligtvis håller vi på för länge. Det är knepigt att vara på kurs, man vill testa olika ideer när man har bra feedback på plats, men här skulle jag stoppat långt tidigare. Jag lär av erfarenheten!

Vi passade också på att göra lite fler ingångar på plan.

Nu var vi trötta på regnet, och åkte till ett ridhus en bit bort. Valle fick mat, en promenad, och en rejäl vila i bilen, och när vi testade av ridhuset var det som att hela hunden sa "Men tack och lov! Något jag känner igen!" Han var glad, på, och till och med skällde uppfodrande på mig när vi väntade på vår tur :)

Jag ville göra något han gillar och är bra på, så jag valde stegförflyttningar och rutan.

Det kändes som ett bra pass att avsluta med! Fortfarande var han lite sliten, och jag kände att han blev lite låg första gången jag ville att han skulle komma med bollen så jag bytte taktik helt och släppte det "kravet", men för att vara sista passet på dag två i ytterligare en ny miljö så var jag över förväntan nöjd!

Lille vovven, visst har han en del problem, men han har många tävlingsmässigt RIKTIGT bra sidor också. Att jag blir frustrerad innebär inte att jag inte tror att vi kommer att fixa det - min ursprungliga tidsplan kanske inte håller, och jag kanske måste ge avkall på tiorna i vissa moment, men att vi till slut går hela vägen är jag säker på!

Torsdag - fredag träffades gänget igen för tredje träffen med Maria.

Mina filmer kommer i fel ordning (datorn samarbetade inte så som jag hade önskat), så vi hoppar direkt in i mitt sista pass för torsdagen: hur går jag från lekövningarna till något som mer liknar en apportering? Det var iallafall min tanke med passet när vi startade. Istället blev det mest fokus på "Hur får jag en hund att överhuvudtaget vilja göra någonting?" Valle visade upp sin sämsta sida, den sidan som jag inte sett på länge, och samtidigt som jag är tacksam över att den visar sig när jag är omgiven av väldigt duktiga hundmänniskor så känner jag mig frustrerad och hjälplös.

Första filmen visar lekövningarna som vi har grundat med:

Andra filmen går vi in på själva apporten.

Jag uppskattar alltid kommentarer, och eftersom detta är något jag redan tycker är ganska dåligt så behöver jag hjälp att hitta ljusglimtarna. Att hunden inte är på topp vet jag redan ;)