Kelpiestuds

Direktlänk till inlägg 1 juli 2012

Fler filmer

Av Åsa - 1 juli 2012 19:44

Vi startade torsdagen med en tävlingsträning. Jag valde att utnyttja den helt nya miljön till att göra ett par belönade ingångar, träna starter med högljudd tävlingledare, och sist en tävlingsmässig kedja med inkallning - hopp - första skiftet fjärr.


Problemen vi stötte på var otillräckligt med tid för att "känna in" den nya miljön, värmen och solen, högt gräs, Mårran skrikandes i bilen inom synhåll, och inte minst en tretimmars bilresa...

En av mina stora svagheter kommer fram väldigt tydligt i ingången - jag gör för mycket när han gör för lite. Annars är jag väldigt nöjd med stadgan i sitt kvar, tempot trots högt gräs, och ingång utan bodyslam i inkallningen, hoppet tycker jag att han gör superbra, och han lyssnade på sittet i fjärren trots att han var störd av annat. Jag behöver absolut hitta en momentrutin till fjärren!


Andra passet fick Maria "radiostyra" mig och träna ingångar. Tråk-Åsa så länge Valle var intresserad av annat, Kul-Åsa så fort han engagerade sig! Ja, jag vet att det är självklart. Och det är helt uppenbart att detta är MIN svaghet och inte Valles, han blev bättre för varje rep. Tänka, träna, pausa. Om igen. Det kändes bra!


Dagens sista pass var apporteringspasset från förra inlägget, till Valles försvar ska sägas att han var så trött att han somnade bums när vi kom hem till Lena, trots att hela gänget plus fyra andra hundar var i rummet. Lilla hjärtat!


Fredag startade vi med att prata gruppmoment. Nog för att Valle har några svaga sidor, men gruppmomenten är än så länge inte en av dem! Jag känner att det är dags att lägga mer fokus på HUR han ligger, så vi testade och tittade lite på hur han verkar vara mest bekväm och förfinade belöningsritualer. Det pratades också en del om hur man kan förbereda hunden på att den snart ska sätta sig upp igen, så att jag slipper poängavdrag för det i fortsättningen :)


Andra passet fortsatte vi med apporteringen, nu med fokus på hans attityd och glädje med apporten. Det blev lite bakslag i form av att så fort apporten blir mer värdefull så vill han äga - tillbaka till byta, byta, byta, och bygga värde i belöningarna!



Det kändes inget vidare medans vi höll på, men efter att ha sett filmen ett antal gånger så tror jag att hela grundproblemet handlar om att han hellre vill äga än byta. Jag tror att konflikten som uppstår - han vill vara mig till lags, men samtidigt inte bli av med apporten - sänker honom och gör honom osäker. När han blir osäker kommer dåligt engagemang och en allmän olustkänsla. Kommer jag åt precis den lilla biten - byta ska vara roligare än äga - så tror jag att väldigt mycket är löst! Jag misstänker också att vi gjorde alldeles för mycket nytt som han inte känner igen, och naturligtvis håller vi på för länge. Det är knepigt att vara på kurs, man vill testa olika ideer när man har bra feedback på plats, men här skulle jag stoppat långt tidigare. Jag lär av erfarenheten!


Vi passade också på att göra lite fler ingångar på plan.


Nu var vi trötta på regnet, och åkte till ett ridhus en bit bort. Valle fick mat, en promenad, och en rejäl vila i bilen, och när vi testade av ridhuset var det som att hela hunden sa "Men tack och lov! Något jag känner igen!" Han var glad, på, och till och med skällde uppfodrande på mig när vi väntade på vår tur :)

Jag ville göra något han gillar och är bra på, så jag valde stegförflyttningar och rutan.


Det kändes som ett bra pass att avsluta med! Fortfarande var han lite sliten, och jag kände att han blev lite låg första gången jag ville att han skulle komma med bollen så jag bytte taktik helt och släppte det "kravet", men för att vara sista passet på dag två i ytterligare en ny miljö så var jag över förväntan nöjd!


Lille vovven, visst har han en del problem, men han har många tävlingsmässigt RIKTIGT bra sidor också. Att jag blir frustrerad innebär inte att jag inte tror att vi kommer att fixa det - min ursprungliga tidsplan kanske inte håller, och jag kanske måste ge avkall på tiorna i vissa moment, men att vi till slut går hela vägen är jag säker på!

 
 
Therese Svanbäck

Therese Svanbäck

1 augusti 2012 17:35

Vilken fantastisk blogg du har! Jag kommer följa den noga och träna med min lilla frallabebis små bitar i taget!
På samma nivå som er blir vi nog aldrig, men om vi kan komma en bit på vägen ihop så är det kul. Vilken inspiation du och din blogg är! Sluta aldrig!

http://www.frallaliv.blogspot.se

Åsa

2 augusti 2012 08:53

Tack så mycket! Din kommentar sätter guldkant på min dag :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Åsa - 23 september 2018 08:02

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Av Åsa - 13 september 2018 08:49


Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Av Åsa - 20 augusti 2018 19:57

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Av Åsa - 2 augusti 2018 07:24


Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Av Åsa - 25 juli 2018 07:24


Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...

Ovido - Quiz & Flashcards