Jepp, vi ger oss återigen in på hal is och hoppas att vi inte glattar på rumpan...alltför hårt (att glatta litegrann är en del av det roliga). Under avdelningen "Saker som vi pysslar med som vi egentligen inte kan":

* Specialsök. Vi har sex parmesanströare (ser ut som enorma saltströare), sätter i små snapsglas med olika ämnen, och Valle ska markera te. Vi började med te i en och resten tomma. En massa markeringar på alla (Valle gillar nosfrys), men det släppte och han började tänka! Häromdagen hade vi kaffe som förledningsämne (alltså det ämnet han INTE ska markera), inga problem. Idag blev det svårare: rökelse i två, kaffe i två, och ett tulpanblad i en. Och så teet, så klart.

Enligt mina eftersökningar som består av två timmars föreläsning, 20 minuters praktiskt testande, samt boken "spårhunden och lukterna", så ska man i början välja förledningsämnen som helst inte har någon betydelse för hunden utan bara luktar lite annorlunda. Hur skulle jag kunna veta att tulpanblad uppenbarligen är en favvodoft för Valle? Efter några vändor markerade han rökelsen också. Hmmm...blir till att fundera på den...Kurs blir det i början på maj, så får någon som kan rätta till det jag hunnit ställa till med.

* Freestyle. Vi har nu satt ihop en liten rutin till Grease (tack Randi!), första versen och refrängen (ca 60 sekunder), och börjat träna. Kan konstatera att det uppenbarligen är JÄTTEROLIGT att göra "tittut" mellan mina ben typ jämt, jag har absolut ingen koordinationsförmåga, och jag har lyckats (temporärt hoppas jag!) släcka ut ett utmärkt backande genom att gå för fort fram. Grattis! Fast på plussidan: Valle är mycket mer uthållig än jag trodde, baklängeskedjning är en lifesaver, och vi har en fungerande plan för att få ett översnyggt slalom mellan mina ben. Och en tävling i Danmark inplanerad 1/6.

* Vi har anmält till två tävlingar i Lk2. Debuten blir på Malmö Int, och sedan Burlöv veckan efter. Malmö Int! Hur tänkte jag? Testade apporteringen igår (ville få lite på film) och det var KATASTROF igen! Planen är att visa ett hyfsat fritt följ, ett supersnyggt läggande, inkallning och ruta, överleva apporteringen, briljera med hoppet, och få fjärren godkänd. Platsen ligger han på, så är det bara. Vi har några backuptävlingar planerade i maj också, ifall att det nu skulle behövas fler än två starter att bli uppflyttade (eh...mycket troligt!).

Alltså...skulle vi bara göra sådant som vi kan hade inte livet varit så kul...Jag tar på mig hjälm och knäskydd och ger mig ut på isen. No fear!