Så var det äntligen dags att hämta hem min prinsessa!

Med ett stopp på bottleshop (leka med koppel är kul) och ett stopp hos syrran (där hon direkt kände igen Emelie och klättrade upp i hennes famn) kom vi hem.

Jag valde att låte de andra hundarna gå ut i hagen med husse, så fick Midori kollat av sitt hem i lugn och ro. In i valphagen, och dags att träffa sin nya familj (galler emellan känns tryggt för matte)!

Valle visste inte riktigt vad han skulle göra, och Mårran tog fram sin bästa Häxan Surtant, men det var en start!

Tryggheten är hos husse, visade sig snabbt. Dit springer man när något är läskigt, i hans famn eller vid hans fötter händer inget otäckt.

Efterhand vande sig hundarna mer och mer vid varandra, Valle försöker vara värsta lekfarbror på sitt lite för häftiga vis (Midori blir lite rädd när en kelpierumpa helt plötsligt uppenbarar sig två millimeter från hennes nos) och skyddar henne från eventuella faror (fåren fick sig en rejäl överraskning när han bestämt vallade bort dem från en själaglad valp som slängde sig rakt in i flocken för att komma till husse). Mårran tar det i etapper...nu är de båda på "nosarbasis" och jag tror att om några dagar har Mårran adopterat henne fullt ut.

Efter en upptäckar-kväll sov vi tillsammans nere på soffan. Enkelt att komma ut vid behov, och inga andra hundar att tänka på. Miri sov vid mina fötter, med två avstickare för att tvätta mitt ansikte, fram till halv sju då Prinsessan började piggna till och massakrera en filt.

Ett par korta lekpass och en inlärd handtarget senare vaknade övriga familjen, konstaterade att hon fortfarande var kvar. "Skumt. Ska hon bo här eller?"

Efter en dags bekantskap kan jag konstatera att hon är MYCKET sällskaplig, intresserad av allt, godisglad, har stor leklust, älskar att kela, tuff och orädd, en viss koncentrationsförmåga redan nu, och lär sig supersnabbt (därav att vi redan börjat "träna", all den där kreativiteten kan ju lika bra användas till något jag gillar!). Fantastiskt charmig och söt dessutom...men det är ju alla valpar :)

På minussidan: mycket gnäll, vid alla typer av frustration. Inget som behöver betyda något, hennes värld har precis ställts på huvudet, men jag kommer att ha det i bakhuvudet så att jag håller frustration i träningen på ett minimum tills jag ser hur det utvecklas. Dessutom verkar hon vara självständig, så följa-övningar och inkallningar blir det fokus på redan från början.

Lilla hjärtat...det ska bli spännande att gå tillbaka om några månader och se om jag haft rätt i mitt första intryck!

Jag vet vad jag ska bli när jag blir stor...