Efter tvådagarsträffen med Maria i början av veckan, och detaljskådning av film, är det främst tre lärdomar jag behöver hålla i huvudet. På plussidan handlar alla tre om MITT arbete - enklare att ändra på! (Eller...?)

1. TITTA på tidigare starter, så att jag vet vart vi ska, och inte behöver vända fokus från hunden och arbetet. Självklart, ja, jag vet. Gör jag det? Icke...

2. AUTOPILOTEN måste fungera på MINA EGNA momentrutiner. Jag missade rutinerna i inkallningen = han gick upp och blev sedan osäker. Jag missade också mina rutiner för transport mellan momenten alla gånger utom två. Gissa vilka gånger han fungerade klockrent mellan momenten? Just det - när JAG gjorde som vi tränat.

3. Jag fastnar i belöningspunkter efter moment. Jag har kämpat för att verkligen lägga in belöningen MITT i moment, eller efter uppställning till NÄSTA moment, men så fort jag blir det minsta stressad flyger det ut ur huvudet.

Hjärntvätt av förare är under förberedning!

Uppgiften jag och Valle fick var att köra ett elitprogram. Vi fick välja att göra momenten enklare, belöna, hjälpa, etc hur mycket som helst. Superkul uppgift - VÄLDIGT nyttigt!

Jag är nöjd med hans ingång på plan! Att jag sedan stör ut min hund helt på egen hand ligger på mig...

Bra fritt följ, belöning som planerat mitt i.

OK förflyttning med kort inkallning, inte som vi tränat men OK. Han tappar fokus (hoppet drar) men kommer tillbaka.

ett litet DK när jag gick förbi honom i läggandet hade hjälpt honom - vi har inte tränat att jag går runt honom i ligg på länge. Stod över sättandet, bra beslut! Korrekt transportrutin, han är med bra.

Sedan är jag lost och vet inte vart jag ska - och det märks på Valle. Plus att jag tappar min momentrutin. Meckar alldeles för mycket, och borde belönat direkt efter ställandet i inkallningen med kamp hos mig. Och jepp, jag belönar honom för det sista sättandet trots att han inte presterat det jag ville - och den belöningen handlar om att han fortfarande försöker! Han hade mycket väl kunnat lagt ner för länge sedan...Direkt efter den belöningen går jag ett par steg och låter honom få en frisignal till en handtarget, det är den träningen som fungerat allra bäst på stadgan i sitt för att bygga en hög förväntan och glädje i kroppen. DÅLIG förflyttning!

Vi går in i momentrutinen för rutan - hela attityden ändras! Mycket nöjd med rutan! Han är fortfarande mer på höjden än framåt, men ser bra ut och kändes bra. Med tanke på att en inkallning läggs till i nästa klass vill jag ha honom till mig innan jag belönar.

Jag funderar kort över hur jag vill göra med appdir, beslutar mig för att enbart köra ett konskick. Plus för att jag satte honom i "väntetiden". Bra förflyttning med handtouchen! Hoppet drar i första skicket, helt OK andra. Borde kört transport INNAN belöningen, konskicket är kort och enkelt.

Märks redan i transporten att han är avslagen...borde peppat rejält! Jag var fast i tanken i att han dragit mot hoppet två gånger. Beslutade att göra enbart hopp utan apport. Han är alldeles för låg, jag har stoppat honom på hindret två gånger, jag borde hjälpt till direkt på första försöket! Bra sättande, bra ingång.

Paus i väntan på vittringen, borde använt tiden till några snabba handtouchar med belöning. Bra transport. Första sorteringen med annan persons doft - JÄTTENÖJD med hans sortering!

Väljer en lugn belöning inför fjärren, och en kort transport. Bra uppställning trots att han är rejält trött! Helt OK skiften, inte hans vanliga schwung men å andra sidan kör vi aldrig vittringen efter x antyal andra moment...Lite rörelser som vi behöver ta tag i, och note to self på tjuvsättandet från stå. ÄNTLIGEN min korrekta transportrutin - och han svarar kanonbra!

Överlag är jag faktiskt nöjd. Det ser bättre ut än det kändes - flera delar är riktigt bra (för att vara honom). det går framåt, saaaaaaakta men säkert!

Detta var Valles enda pass, Midan fick två innepass i klubbstugan. Ett med störning för matte (i form av Magda som berättade högt och ljudligt hur mycket bättre Zuko var vid samma ålder, alla fel som vi gjorde, etc) som matte INTE nappade på (en av mina styrkor är bra koncentrationsförmåga, antagligen grundat i hästtävlingstiden). Det andra ville jag titta på lite grundövningar för apportering och fjärr:

Dags roligaste kommentarsväxling att höra för mig:

- "Så glad hon ser ut!"

-"Ja, och hunden också..."

Det ÄR skillnad på hur jag känner mig när jag tränar Midan jämfört med Valle. Å andra sidan så är känslan med en GLAD Valle så övergrymt fantastisk, de korta stunder som det funkar så funkar det helt suveränt. Kanske just för att det är så mycket slit bakom så blir de ögonblicken väldigt värdefulla, och det är det som driver mig framåt. Oregelbunden förstärkning är starkt beroendeframkallande...

Mitt mission är att överföra glad-känslan till träningen med alla tre hundarna! Första steget kanske är att ta med en chokladkaka ut på plan - varje gång Valle släpper fokus och jag startar om (enormt irritationsmoment för mig) får jag en chokladbit...Värt att testa!

De senaste veckorna har det varit mycket...äntligen lite tid att andas, och tack vare mina vänner har jag fått en hel helg för att ladda batterierna. Och hur kan man använda tiden bättre än att dokumentera vad som hänt i Prinsessans liv?

Hon har varit med i Norrköping, och bott på vandrarhem. Hälsa på folk, gå promenad längs stranden, gå promenad längs joggingspåret (matte gick vilse...), titta på joggare, jaga joggare (inte så långt), hälsa på nya hundar, och träna lite med publik. Och så leka med Valle kl 5 på morgonen, i en stuga som delades med tre andra...

Hon har skolats in på Realgymnasiet (det är där all min energi lagts senaste veckorna), och bor numera i det blivande hundrummet på undervåningen tillsammans med Valle och Mårran medans jag jobbar. Springa i tunnlar som byggs av måååånga stolar staplade och ställda intill varandra, hälsa på alla man möter, vägra att kissa på gräset utomhus (det regnade och Prinsessrumpan kan uppenbarligen inte bli blöt), istället kissa inne och med flit missa utlagda tidningar, istället strimla sagda tidningar till konfetti, driva Mårran och Valle att bryta sig in på toaletten, samt förenkla för matte att få en bra förstakontakt med sina nya kollegor. Och hångla med både IT-killen och byggjobbarna.

Hon har träffat Maria Brandel och träningsgänget, och sin storebrorsa Zuko från Polen - träningsfilm kommer senare. Jag säger bara lycka!

Hon har börjat valpkurs på Rplus hundskola i malmö, för att få lite social träning, stadsträning, och lite grunder (som matte har en tendens att faktiskt glömma bort att träna). Stolt matte konstaterar att hon är lagom framåt och social, mycket klok i hundmöten, och har en ENORM arbetsmoral! Jobbar man så jobbar man, STÖR EJ! Som sagt...lycka...

Hon har varit med som passiv kurshund, för att inte driva övriga familjemedlemmar till vansinne när jag inte är hemma, och med ganska milda protester snällt somnat i sin bur under teorin och hjälpt till både som störning och BAT-träningshund.

Och när övriga hundar hamnar i komasömn på soffan efter en dag i skolan - då kommer hon och frågar vad vi ska hitta på nu?

Hon ÄR fantastisk!

Det är inte BARA Prinsessan som tränar, även om mycket av bloggen handlar om just henne. Valle gick Lk2 i fredags och både han och Mårran debuterade rally fortsättning i lördags.

Fokus har för Valles del legat på platsliggning, rutan, och mellan momenten, samt kedjat en hel del från moment till moment. Senaste veckan har gåt s-k-i-t...han har varit oengagerad eller övertaggad, ingen uthållighet, inget intresse. Total träningsstopp onsdag och torsdag för att försöka få till baka lite sug hos honom, men jag lyckades inte hitta rätt ställe mentalt och funderade över att stryka mig ändra fram tills jag packade in honom och Midori i bilen och bara åkte.

Väl framme känns det alltid lite bättre. Goda vänner på plats, visa upp valpen, andas, slappna av. Men mindre nervös blev jag inte - jag vill så gärna någon gång få visa upp vad han faktiskt kan! Att han ÄR en Fin och Vältränad Hund. Prestationsångesten hade slagit i klorna rejält, och jag kom inte loss...

Så vi tog en promenad, bort från allt, och jag bestämde mig för att "räkna mina välsignelser" med min älskade VillerValle.

1. Tyst och snäll i bilen

2. Lättbelönad med godis

3. Går fint förbi andra hundar

4. Drog inte i kopplet

5. Kan vara lös i stort sett var som helst och hur som helst

6. Har väldigt mjuka öron och är extremkelig

Helt plötsligt kändes allt lite lättare.

Gick tillbaka till bilen, testade lite med leksak - jodå, han var på G. Han fick bjuda lite ingångar, lite starter, lite halter. Vänster om halt har börjat strula på sistone - han flyter ut totalt och tappar mig - men resten fungerade bra.

Lägga plats eller inte? Jag testade att lägga honom på parkeringen, med all störning från andra tränande. Kändes stabil.

Lottning - fick nummer 2. Tid att bestämma sig! Vill jag avstå platsen ska det meddelas nu. Nej...VI KÖR!

Kort uppvärmning, klappade och kelade. Ingång på planen i kort, kort koppel - någon kontakt var det inte tal om, men kontroll kan jag iaf ha. Ställde upp. Klappade, smekte, berättade hur fin han är. Andades. Räknade hjärtslag - maxpuls. Höll nere illamåendet med ren vilja. Funderade över varför i h-e jag pysslar med detta...

"Lägg hundarna". Jepp, fint läggande. Fokuserade neråt vid "stanna", ett bra tecken. Såg till att jag var sist att lämna hunden, gick med bestämda steg som om jag visste att det skulle gå bra. Vände upp - YES, han ligger! Andades ut - långsamt. Började räkna sekunderna och andas i takt.

Han låg. Inte stensäkert, tittade lite omkring sig, men kändes tung och trygg och la ner huvudet med jämna mellanrum. Ingen tendens att sätta sig när jag kom in, väntade på signal. Och ganska ointresserad av pusskalas utanför planen när jag fått min 10:a, uppförde sig som att platsliggning är det mest naturliga i hela världen. WIN!!!

Kort uppvärmning, jag i extatisk lycka. VI HAR BESEGRAT PLATSDEMONERNA! Både de äkta som dök upp efter Malmö Int, och de som bor i mitt huvud. Jag har tränat RÄTT, jag har tränat BRA, min hund är TRYGG och GLAD!

In på planen igen, jag bestämde mig för att satsa och köra alla moment - även de som är låååångt ifrån tävlingsklara (apport och fjärr).

Fritt följ: en bil körde förbi på vägen, och Valle tappade all koncentration på mig. Vi hade INGA sättanden. Bokstavligt talat - han satte sig i första och sista halten, det var allt. FRUKTANSVÄRD position, och han nästan lämnade mig när han tittade efter bilen i helt om marsch. Jag lyckades rädda en femma.

Läggande: åtta. Jag vet inte varför, det kändes bra. Måste få någon som kollar våra läggande, det händer något som jag inte vet.

Inkallning: Han satt kvar, med fint fokus! Prisa agilityträning...Dåligt tempo och dåligt avslut gav 7,5. Dags att släppa kvarsittandet och titta på själva inkallningen - känns bra att kunna ta det steget!

Ruta: Kom ihåg min rutin, och det fungerade! 10! Själv tyckte jag att tempot var lite lågt, och han siktade lite långt till höger, men ett STORT steg framåt.

Apportering: Lyckades få in hund OCH apport till vänster sida, efter x antal dk. Väntat. Femma, och nöjd med att ha fått betyg öht.

Hopp: Missförstånd. Hindret blev högre än han är van vid, vilket gav tvekan vid återhoppet och skall på detsamma. 5. Synd - det brukar vara 10-mässigt!

Fjärr: Två DK behövdes, men bra rörelser och framför allt FOKUS på mig HELA TIDEN! 7.

Helhet: 8, "Något okoncentrerad". Kan bara hålla med - mellan momenten var kommando "fot" som bortblåst. Han skulle INTE sitta vid sidan, utan stå och spana ut över fälten...och han gjorde en liten abrovink bort till hindret innan momenten börjat, bara för att liksom. Innan fjärren satte han sig inte alls, utan jag la honom från stående och rättade mig efter honom.

Däremot fick jag inga reaktioner på TL, tack och lov! Och inga osäkerhetsnosningar. Det går framåt!

Poängmässigt räckte det till 150 poäng, vilket gav en låg placering men en själaglad matte! Och han har så mycket mer att ge...:)

Lördagen var det varmt, varmare, varmast...Midori placerades hos en hundvakt och jag kunde värma mina hundar i lugn och ro.

Valle kändes lite off (inte så konstigt), men efter en riktigt dålig start på banan tog han sig efterhand och avslutade med att totalt ignorera frestelserna i åttan. Alla halterna och sättandena fungerade, skönt. 85 poäng, med 5 poängs avdrag för islag i hindret, godkänd debut!

Mårran var ännu värre...med startnummer 25 dröjde det två timmar innan det var hennes tur. Plus att det sköts i närheten. Jag försökte hålla henne sval med vatten och skugga, och jobba upp engagemanget för kycklinglevern som hon brukar gå genom eld för, men det ville sig inte. Jag kände inte igen henne alls - hon ville helt enkelt inte vara där. Nosig, spanig, inga sättanden, ingen kontakt, och ville stjäla godisburkarna i åttan. Jag jobbade som en idiot med varenda trick i boken - RIKTIG fulhandling...massor av tjat och hjälper, och till och med ett skarpt "HIT!" när hon gav sig av till godisburkarna. Känns tråkigt...80 poäng var SNÄLLT dömt, och jag är glad över ett godkänt resultat, men vi har en del att reparera efter fulrundan och jag behöver fundera över träningsstrategi till nästa tävling - något har blivit helfel. Eller inte, ibland har man en rejält dålig dag utan anledning...Extra tråkigt eftersom hon har varit fantastisk i sex månader, och fungerat klockrent! Får klura på det där.

Och Midori har skött sig fantastiskt, som vanligt. Glad, tillgänglig, trygg, full av självförtroende, träningsvillig, och enkel att lämna till vem som helst.

En sak till: TACK till alla mina vänner, som gör tävlingarna trevliga och tvingar mig att uppföra mig som en "normal" människa trots att jag är nervös! Och extra tack till er som kommit fram och hälsat, känt igen mig och Midori från radion, följer min blogg, eller har träffat mig i något annat sammanhang. Jag är fruktansvärd på ansikten, därför känner jag aldrig igen folk, men det gör inte att jag uppskattar er mindre! Jag blir jätteglad varje gång någon kommer fram och snackar skit en stund :)