Jag och Valle är med i Skånska Dagbladet! Artikeln ingår i en serie om föreningar, och eftersom vi var lediga så gjorde vi Johny och Belgarna sällskap :)

http://www.skanskan.se/article/20110220/ESLOV/315898753/1005

http://www.skanskan.se/article/20110221/ESLOV/702209973/1005/eslov/*/plats-for-alla-hundbitna

För att kunna se tillbaka på valptiden kommer jag att lägga in veckorapporter över Valle, rent ego eftersom det inte blir jätteintressant för någon utom mig :)

Veckan som gått har han...

...mjukat upp töserna ordentligt. Mårran försöker hitta rätt lekbeteende (hon är lite klumpig och vet inte riktigt hur man gör), och befinner sig "som av en händelse" alltid mittemellan Valle och ev. farligheter (som hästar eller får). Slump? Ingen aning. Popsy accepterar kroppstacklingar och stulna leksaker utan att klaga, och har slutat polis-skälla när han stökar runt i huset.

...blivit mer självständig under promenaderna. Från att ha varit mycket tveksam och mest hållit sig kring våra fötter utvecklas han till en nyfiken tuffing. Morgonpromenaden är alltid lös över fölten, eftermiddagen alltid i koppel över vägen. Kopplet accepteras till 100%, skönt!

Idag var vi i Höör och gick en kortis på torget...MYCKET att titta på, lukta på, lyssna på. Och så många människor! Mycket godis blev det :)

...Hittat massor med nya leksaker. Kompostgaller, resväskor, mattes tofflor (på fötterna), husses arbetsbyxor (på husse)...ALLT är potentiella leksaker! Och när man stökat runt med korgen i 190 (han vänder den uppochner över sig och springer runt på golvet) så somnar man bums.

...hittat en NY korg, den som töserna tidigare vaktat med sitt liv. Bästa hundkorgen stavas S-Ä-N-G! Men han sover inte i den på nätterna (så mycket), utan verkar trots allt föredra sin korg på golvet. Fast vid 7-tiden vill han upp och mysa med matte :) Annars går nätterna hyfsat bra, fram till 2 och efter 4 sover han som en sten. Däremellan är det toa- och lekstund...matte börjar bli lite sliten...

...börjat lära sig att söka upp filten, lägga sig, sitt namn, inkallning, och omvänt lockande. Leken börjar bli riktigt bra, och idag har han fått sin egen träningsdagbok - nu tycker jag att jag vet vad jag behöver för att kunna strukturera träningen lite mer.

...varit med på två kurser och en intervju med Skånska Dagbladet, undersökt planen på klubben, varit med i butiken, och lekt med mig engagerat på fyra nya ställen med störning.

...helt både accepterat och börjat gilla sin bur. Tyst och trygg! Och ensamträningen överhuvudtaget går stadigt bättre och bättre. Jag är väldigt nöjd, och väldigt lättad!

Efter att ha tillbringat fyra nätter på golvet, varav de tre första i badrummet, kändes det underbart att kunna sova i säng inatt!

Valle ska inte sova i sängen. Mina andra hundar räcker utmärkt som sängvärmare, Valle ska sova i sin uppvärmda korg precis nedanför. Och det gjorde han! Lugn och fin, med 100% koll på var jag fanns. Jag känner mig nöjd :)

Dessutom har han varit ensam (med mig utanför fönstret) UTAN att yla! Tyst och trygg.

Igårkväll fick han sin första kursupplevelse, jag lämnade över honom i kapabla händer och han fick hälsa på sex främmande hundar och titta på när mina kursare tränade. Efter första timmen slocknade han...Världen goaste valp!

Lillgrabben börjar bo in sig, och jag studerar fascinerat vad det är för en figur.

Föremålsintresse: stort. Inga problem med olika material, igår lyfte han bort kompostgallret med tänderna. Allt från srietidningar till repstumpar är leksaker. Hämtar gärna, lämnar i handen med lite tur. Lite mesigt kampande, men det börjar redan bättra sig.

Tillgänglighet: Fantastisk! Charmade alla under gårdagens möte på klubben. Går att hantera typ hursomhelst. Klorna klippta utan problem.

Samarbetsvilja/träningsvilja: God. Vi har börjat med enkel handtarget (hur kul som helst!), självkontroll (varför det?), förstärka korrekt position vid vänster sidan (mellan fötterna är roligare...), fyra tassar på marken (fattade han snabbt), osv...Inga frustrationsljud, jobbar på superfint även om det blir lite "svårt"!

Följsamhet: Utmärkt, söker kontakt, håller kontakt. Enkla kontaktövningar och baklänges marsch påbörjat. Koppelträning påbörjad, välsignade VGW-bälte som gör det enkelt :)

Aktivitetsnivå: Eh...det är en kelpie...On-knappen är definitivt ON! Ingen koll på off-knappen än, mer än att han somnar på valpvis hursomhelst.

Hantera att vara ensam: Hans enda riktiga svaghet hittills...ylar, skäller, gnäller så fort jag är två meter bort. Träningen har redan börjat.

Och han jobbar hårt med att charma tanterna...de smälter, lite i taget!

Världens bästa valp med andra ord :)

Jag var helt inne på vad jag skulle titta efter om jag fick möjligheten att välja valp i kullen. Jag skulle ta god tid på mig, helst träffa valparna en och en, och verkligen göra ett genomtänkt val baserat på tillgänglighet, föremålsintresse, samarbetsvilja, frustrationshantering, osv.

Ha! Följande hände:

Jag fick mycket riktigt välja först av alla, så sex ljuvliga valpar plus mamman översköljde mig där jag satt på golvet, alla likadana, alla superglada och intresserade av vem jag var. Uppfödaren skulle ta undan tiken, och alla valparna följde med mamma bort. Utom en, som hade lagt sig tillrätta i min famn och lugnt stannade där...

Det var kört. Hur skulle jag kunna välja någon annan?

Så här är han: "Stormkappans Ooranje", eller som jag kallar honom - Valldemar!

De som har följt min blogg under några år är väl bekanta med Mårrans och mina träningsessioner med vakthundarna mitt över vägen (Lysia). De hundarna flyttade ut förra året. Sedan dess har vi bemästrat Labradoren På Hörnan och Grannschnauzern (för det mesta), Grannens Jakthund gav oss problem för någon vecka sedan när den skrämde Mårran rejält med att skälla på henne men hon verkar ha kommit över det, Herr S:t Bernhard räknas numera som en "trevlig hund som man kan hälsa på", och övriga grannhundar träffar vi oerhört sällan.

Förutom en. Schäfern som följer med sin husse till jobbet, som ligger på vår vanliga promenadväg. Och det stora problemet är när den är lös.

Jag är övertygad om att den är snäll, och den lyder husse utmärkt när han kallar, men den är också ganska stor och överraskande när den dyker upp runt hörnan tycker Mårran. Är den bunden bryr hon sig inte mer än att hon skvallrar på den, men är den lös så blir hon helt enkelt jätterädd...hon gillar INTE att den kan följa efter (om än på vettigt avstånd) och hon gillar ännu mindre att den faktiskt kommit fram (snällt och vänligt men hon uppfattar det inte så) och velat hälsa på "det svarta monstret".

Så inför nya valpen har jag tagit en rejäl funderare över hur vi ska få en sund och bra relation till främmande hundar. Socialisering, miljöträning, och lek med likasinnade är ju självklart och inbokat sedan länge i min något överfulla kalender. Men vad gör man som matte när det kommer fram en lös främmande hund? Utan ägare i närheten (eller med ägare som resultatlöst ropar)?

Den klassiska approachen är ju att "sätta ner foten" och se till att den främmande hunden går bort - med kraft om så krävs - så att min hund kan känna sig trygg i vetskapen om att "matte fixar det här". Skydda min hund, helt enkelt.

Är detta verkligen den bästa approachen? Jag har liksom fått för mig att om jag signalerar att den främmande hunden är obehaglig och ska jagas bort, ger jag inte helt fel signaler till min egen hund då? För jag vill ju hellre att min hund blir glad när det kommer fram en främling, än arg! Och helst vill jag att den inte ska bry sig så mycket alls.

Naturligtvis är det mitt ansvar att skydda in hund från främmande hundar som jag inte känner och kanske kan skada den, men jag får samma råd på kurser när kurskamratens hund "smiter" på inkallning. "Skräm bort besökaren! Visa din egen hund att den är trygg!" Och inte alltför sällan så är den främmande lösa hunden faktiskt vänligt sinnad, och närmar sig med viftande svans och krypande kroppsspråk. Jag menar, SÅ mycket kan jag läsa hund att jag ser om en hund menar krig eller fred.

Olika saker som jag funderar över att göra istället för att ryta och försöka skrämma den främmande hunden:

* Om jag inte ser någon ägare säga "Titta vilken fin vovve" och kasta en godisregn på den främmande hunden, därefter snabbt backa därifrån med min egen hund i en godismagnet (så att jag ser den främmande hunden)

* Be den främmande hunden med snäll men bestämd röst att sitta eller stanna (det har jag provat, det fungerar förvånande bra)

* Om hunden verkar snäll låta dem hälsa utan att göra en grej av det, sedan fånga in den och överlämna den till sin ägare och belöna min hund därifrån

* Lära min hund att ställa sig bakom mig och hålla den positionen, så att jag kan vara som en sköld mittemellan tills ägaren hinner ikapp

Framför allt ska jag vara lugn, lågmäld, och visa att det är helt OK och en naturlig del av livet att främmande hundar både finns och kommer fram. Det är iallafall min ambition :)

Någon som har tänkt i samma banor, eller är jag helt ute och reser? Synpunkter mottages tacksamt!

Jag och hundarna har varit lite flitiga varje kväll, med våra vantar och reflexer. Efter att ha sett instruktionsfilmen (tidigare inlägg) så fortsatte jag envist på "min" linje ett par dagar, men 80% lyckande var LÅÅÅÅNGT borta. Prova slumpmässiga 50%, och knappt det...Jag märkte att jag började bli en pyttesmula frustrerad över bristen på framgång, så i veckan tog jag hjälp av en targetstav.

Popsy fattade direkt att det var den jag pekade på som skulle hämtas, hon är van vid dirigering. För Mårran tog det några minuter, sedan satt det. Jag har också lagt in ett tydligare "vänta" beteende, filt för Mårran och bara stå en meter bort för Popsy. Jag visar vanten - pekar på vanten - säger "hämta". Byt plats på vanten och reflexen. Byt föremål som visas upp. Byt plats. Osv. Så igår hände det! Popsy började förekomma vilken jag skulle peka på! Och valde rätt, flera gånger på rad! Genombrott - Fröken Terrier börjar TÄNKA! (Mårran är ju lite mer korkad, så för henne lär det ta längre tid.) Yesss!

På gristräningen är det inte vidare intensivt, tidsbrist gör att träningen begränsas till att backa undan på handsignal när jag ska byta vatten eller öppna deras grind, socialisering och beröring (Babe börjar faktiskt söka upp min hand för att bli lite kliad, och Piggy accepterar att bli lite kliad på ryggen), böka upp vår rabatt full med murklockor i ett obevakat ögonblick (jag är bara glad att de lät buxbomen leva), och häromdagen så hade jag lite bröd över och gick ut till boxen. Båda grisarna bjöd backa, och helt plötsligt satte Babe sig ner :) Jag fick fram det en gång till, sedan tog brödet slut. Påt igen ikväll, få se om det var en slump...

Jag är så glad att jag är just klickertränare - roligare sätt att träna djur existerar inte!

Jag tillbringade gårdagen i Hörby, som hade bjudit in Inki Sjösten för en dag om hennes "nya" tankar för SBK:s kursupplägg. Som ansvarig för HUS var jag nyfiken på vad denna kunde innebära, och eftersom jag håller en hel del SBK-kurser för "icke-klickare" ville jag gärna ta del av Inkis tankar och övningar.

Inki Sjösten är väl något av en ikon inom SBK, 40 års aktivt medlemskap, 15 deltaganden i bruks-SM, hon har hållit otaliga kurser och skrivit ett antal instruktionsböcker med tillhörande filmer. Trevlig och tydlig, i Inkis värld är det svart eller vitt, rätt eller fel, alltid med ett leende.

Jag var lite nervös när jag åkte dit, skulle hon prata enbart om korrigeringar och ledarsksap? Det gjorde hon inte, tvärt om betonade hon vikten av belöningar, se när hunden gör rätt, använda ett neutralt "bra", ge hunden en god chans till inlärning innan störningsträning, och grunden i kärlek och samarbete.

Naturligtvis skiljer sig våra tankar om hur man bäst tränar hund åt, ibland rätt ordentligt, men i det allra mesta kände jag hur en genuin kärlek till hunden och vilja till samarbete förenade våra idéer.

Inkis system är genomtänkt och logiskt uppbyggt. Hon lär hunden ett antal ord, som hon sedan binder ihop till längre kedjor vid behov. Inlärning med stor hjälp som ganska snabbt tas bort och ersätts av att hunden med hjälp av den skapade målbilden (när matte sa "kom" blev det party hos henne) funderar ut korrekt beteende. Ett ord = ett beteende. Alltid. I alla lägen.

Alltid fyra repetitioner, sedan paus. Oavsett hur det går. Gick det inte? Fundera, gör det enklare. Gick det bra? Gå vidare.

Inlärning med ett sinne "aktivt". Vill jag lära hunden ett ord finns där inga visuella tecken eller lukter när ordet sägs. Hjälpen kommer någon sekund efter om det behövs.

Inlärning först, sedan störningsträning, till sist "sagt ord gäller" med provocering och korrigering av fel beteende. Inki hävdar att det steget är helt nödvändigt för att hunden ska veta konsekvensen av att ignorera sin flockledare, men det handlar om ca 5% av träningen. (Här är vi då inte riktigt överens...)

Belöningen kommer alltid i form av fyrklövern, och startar alltid med 10 sekunders social belöning innan bollar (alltid två), kamptrasa, och godis kommer fram i ordningen "bästa sist".

Som jag förstår det så är detta "grundmetoden", som upprepas i all träning. Själva tekniken HUR man gör skiljer sig från ekipage till ekipage, men metoden är densamma. Enkelt och tydligt för kursdeltagare att förstå och se en röd linje.

Hennes andra system handlar om klubbens kursverksamhet, och bygger på olika kursplaner som följer på varandra: Valpkurs, grundutbildning och fortsättningskurs, som alla avslutas med en enkel koll på vad ekipaget lärt sig (allmänlydnadspasset i tre svårigheter).

Sedan väljer man att inrikta sig på lydnad eller bruks, eller "allaktiv" som ger mer allmänlydnad och aktivering för icke-tävlingsintresserade.

Alla kurserna har en bestämd arbetsplan, gång till gång, och följer Inkis böcker och filmer. Alla instruktörer gör på samma sätt. För att få lov att bli uppflyttad måste man ha klarat en viss poäng i föregående prov, för tävlingskurserna måste man bli rekommenderad av en instruktör.

Mycket enkelt att hantera för kursdeltagaren, instruktören, och klubben. Alla har samma system och samma mål.

Kurserna i sig är uppbyggda med enskilda övningar, parövningar, och gruppövningar, för att skapa en bra träning och en bra känsla i gruppen - alla lär känna alla. Klubbkänsla! eftersom alla deltagare fått ut plan, bok, och film i förväg, så kan de enkelt repetera och öva hemma.

Detta är något som jag verkligen tror på och gillar för en brukshundklubb! Det är genomtänkt, inte bara för att lära hundägaren träna hund, utan också för att bygga klubb.

Efter att förmiddagen ägnats åt genomgång av ovanstående skulle vi få träna med egen hund och testa några av övningarna. Jag hämtade hunden som skulle bry sig minst om en korrigering - Popsy - och var fast besluten att följa Inkis övningar och anvisningar.

Det första vi fick göra var att testa av "fyrklövern". Kela, jaktlek med två bollar, kampa, ge godis. Någon del som inte är 100%? För Loppans del är det ju inte så intressant med kel och mys i en träningssituation, och kampamdet har blivit betydligt mindre intensivt sedan hon tappade en tand i ett slagsmål, men hon uppskattar och aktiverar sig alla fyra delarna.

Sedan fick vi prova alla delarna i inlärning av "kom". Kom är en vardagsinkallning, en absolut 100% som däremot inte behöver vara snabb eller på sekunden direkt. steg ett: instruktören tar hunden från föraren, när hunden har uppmärksamheten på annat håll ropar matte, och medhjälparen hjälper hunden till ägaren där max fyrklöver väntar. Fyra upprepningar. Och nej, vi fick inte använda något annat inkallningsord. Inki kom förbi och såg Fröken Terrier reagera absolut inte alls gång fyra heller, trots att belöningen verkligen varit maxad de tre tidigare gångerna, och beslöt sig för att hon nog inte hörde mitt ord. Jag tror hon hade helt rätt, dels tror jag att just o-et inte bär lika bra som i-et i t ex hit, och dels så var det så mycket ropande runtomkring att Lilla Fröken helt enkelt stängde av öronen. Och hon är 12 år gammal...

Nästa steg är samma sak, med en medhjälpare. Man kallar alltid in svansen på hunden när hunden är fokuserad på något annat, eftersom det är vad man oftast gör i vardagen. (Tro det? Men säger hon så så är det väl så...eller?)

Sedan en mingelövning. Alla minglar runt med hunden i koppel, när hunden tittar på något säger man "kom" och belönar med "bra" och fyrklöver. ALLTID vänta på att hunden kommer hela vägen fram, utan att "nedvärdera sin ledarroll till att säga "snälla" till hunden" med uppmundtrande kroppsspråk. ALLTID börja med 10 sekunders social belöning, vare sig hunden vill eller inte. Popsy räknade ner: 5-4-3-2-1-KÖTTBULLE!

Och till sist sagt ord gäller, som jag valde bort helt och hållet. Jag hade visserligen bestämt mig för att följa övningarna, men det är inte fair play att korrigera en hund som inte ens förstår ordet!

Vi avslutade med ytterligare en "sagt ord gäller", den här gången på "sitt kvar". Säg till hunden att sitta, en medhjälpare stör upp hunden, lyft hunden i halsbandet tillbaka till sittande ställning (Inki använder alltid mjuka halvstryp) med den kraft som behövs, ge en godis för att visa att man fortfarande är vänner, låt medhjälparen störa lite längre bort så hunden lyckas, "bra", "slut" gå bakåt, full fyrklöver. Gör ytterligare två gånger med medhjälparen på ännu längre avstånd så att hunden garanterat lyckas. Paus, börja om från början. Jag stod över övningen helt med Popsy, den passar helt enkelt inte oss och vi har andra sätt att uppnå samma resultat.

Till slut var det allmän diskussion om olika frågeställningar från oss deltagare, allt från skvallerträning till pipande hundar och "olydiga" kursdeltagare. Det är alltid intressant att bara sitta och lyssna till andras tankar!

Så till 95% var det MYCKET trevligt och lärorikt, till 5% passade det inte mig alls, och det är väl i linje med Inkis hundträning: 95% kärlek och samarbete och 5% krav och dominans. Svart eller vitt. Mitt sätt eller misslyckande. Och just det senare är det enda jag verkligen inte gillade. Visst var hon där för att sälja in ett (väl fungerande och genomtestat) system, men när någon stenhårt säger att detta sättet är DET ENDA som fungerar blir jag alltid lite avig...Jag kan absolut acceptera att andra korrigerar sina hundar i träning, och Inkis sätt är iallafall med en grundtanke i kärlek och förståelse och skadar inte hunden. MEN. Det FINNS andra sätt, och de fungerar OCKSÅ utmärkt.