Jag tillbringade gårdagen i Hörby, som hade bjudit in Inki Sjösten för en dag om hennes "nya" tankar för SBK:s kursupplägg. Som ansvarig för HUS var jag nyfiken på vad denna kunde innebära, och eftersom jag håller en hel del SBK-kurser för "icke-klickare" ville jag gärna ta del av Inkis tankar och övningar.

Inki Sjösten är väl något av en ikon inom SBK, 40 års aktivt medlemskap, 15 deltaganden i bruks-SM, hon har hållit otaliga kurser och skrivit ett antal instruktionsböcker med tillhörande filmer. Trevlig och tydlig, i Inkis värld är det svart eller vitt, rätt eller fel, alltid med ett leende.

Jag var lite nervös när jag åkte dit, skulle hon prata enbart om korrigeringar och ledarsksap? Det gjorde hon inte, tvärt om betonade hon vikten av belöningar, se när hunden gör rätt, använda ett neutralt "bra", ge hunden en god chans till inlärning innan störningsträning, och grunden i kärlek och samarbete.

Naturligtvis skiljer sig våra tankar om hur man bäst tränar hund åt, ibland rätt ordentligt, men i det allra mesta kände jag hur en genuin kärlek till hunden och vilja till samarbete förenade våra idéer.

Inkis system är genomtänkt och logiskt uppbyggt. Hon lär hunden ett antal ord, som hon sedan binder ihop till längre kedjor vid behov. Inlärning med stor hjälp som ganska snabbt tas bort och ersätts av att hunden med hjälp av den skapade målbilden (när matte sa "kom" blev det party hos henne) funderar ut korrekt beteende. Ett ord = ett beteende. Alltid. I alla lägen.

Alltid fyra repetitioner, sedan paus. Oavsett hur det går. Gick det inte? Fundera, gör det enklare. Gick det bra? Gå vidare.

Inlärning med ett sinne "aktivt". Vill jag lära hunden ett ord finns där inga visuella tecken eller lukter när ordet sägs. Hjälpen kommer någon sekund efter om det behövs.

Inlärning först, sedan störningsträning, till sist "sagt ord gäller" med provocering och korrigering av fel beteende. Inki hävdar att det steget är helt nödvändigt för att hunden ska veta konsekvensen av att ignorera sin flockledare, men det handlar om ca 5% av träningen. (Här är vi då inte riktigt överens...)

Belöningen kommer alltid i form av fyrklövern, och startar alltid med 10 sekunders social belöning innan bollar (alltid två), kamptrasa, och godis kommer fram i ordningen "bästa sist".

Som jag förstår det så är detta "grundmetoden", som upprepas i all träning. Själva tekniken HUR man gör skiljer sig från ekipage till ekipage, men metoden är densamma. Enkelt och tydligt för kursdeltagare att förstå och se en röd linje.

Hennes andra system handlar om klubbens kursverksamhet, och bygger på olika kursplaner som följer på varandra: Valpkurs, grundutbildning och fortsättningskurs, som alla avslutas med en enkel koll på vad ekipaget lärt sig (allmänlydnadspasset i tre svårigheter).

Sedan väljer man att inrikta sig på lydnad eller bruks, eller "allaktiv" som ger mer allmänlydnad och aktivering för icke-tävlingsintresserade.

Alla kurserna har en bestämd arbetsplan, gång till gång, och följer Inkis böcker och filmer. Alla instruktörer gör på samma sätt. För att få lov att bli uppflyttad måste man ha klarat en viss poäng i föregående prov, för tävlingskurserna måste man bli rekommenderad av en instruktör.

Mycket enkelt att hantera för kursdeltagaren, instruktören, och klubben. Alla har samma system och samma mål.

Kurserna i sig är uppbyggda med enskilda övningar, parövningar, och gruppövningar, för att skapa en bra träning och en bra känsla i gruppen - alla lär känna alla. Klubbkänsla! eftersom alla deltagare fått ut plan, bok, och film i förväg, så kan de enkelt repetera och öva hemma.

Detta är något som jag verkligen tror på och gillar för en brukshundklubb! Det är genomtänkt, inte bara för att lära hundägaren träna hund, utan också för att bygga klubb.

Efter att förmiddagen ägnats åt genomgång av ovanstående skulle vi få träna med egen hund och testa några av övningarna. Jag hämtade hunden som skulle bry sig minst om en korrigering - Popsy - och var fast besluten att följa Inkis övningar och anvisningar.

Det första vi fick göra var att testa av "fyrklövern". Kela, jaktlek med två bollar, kampa, ge godis. Någon del som inte är 100%? För Loppans del är det ju inte så intressant med kel och mys i en träningssituation, och kampamdet har blivit betydligt mindre intensivt sedan hon tappade en tand i ett slagsmål, men hon uppskattar och aktiverar sig alla fyra delarna.

Sedan fick vi prova alla delarna i inlärning av "kom". Kom är en vardagsinkallning, en absolut 100% som däremot inte behöver vara snabb eller på sekunden direkt. steg ett: instruktören tar hunden från föraren, när hunden har uppmärksamheten på annat håll ropar matte, och medhjälparen hjälper hunden till ägaren där max fyrklöver väntar. Fyra upprepningar. Och nej, vi fick inte använda något annat inkallningsord. Inki kom förbi och såg Fröken Terrier reagera absolut inte alls gång fyra heller, trots att belöningen verkligen varit maxad de tre tidigare gångerna, och beslöt sig för att hon nog inte hörde mitt ord. Jag tror hon hade helt rätt, dels tror jag att just o-et inte bär lika bra som i-et i t ex hit, och dels så var det så mycket ropande runtomkring att Lilla Fröken helt enkelt stängde av öronen. Och hon är 12 år gammal...

Nästa steg är samma sak, med en medhjälpare. Man kallar alltid in svansen på hunden när hunden är fokuserad på något annat, eftersom det är vad man oftast gör i vardagen. (Tro det? Men säger hon så så är det väl så...eller?)

Sedan en mingelövning. Alla minglar runt med hunden i koppel, när hunden tittar på något säger man "kom" och belönar med "bra" och fyrklöver. ALLTID vänta på att hunden kommer hela vägen fram, utan att "nedvärdera sin ledarroll till att säga "snälla" till hunden" med uppmundtrande kroppsspråk. ALLTID börja med 10 sekunders social belöning, vare sig hunden vill eller inte. Popsy räknade ner: 5-4-3-2-1-KÖTTBULLE!

Och till sist sagt ord gäller, som jag valde bort helt och hållet. Jag hade visserligen bestämt mig för att följa övningarna, men det är inte fair play att korrigera en hund som inte ens förstår ordet!

Vi avslutade med ytterligare en "sagt ord gäller", den här gången på "sitt kvar". Säg till hunden att sitta, en medhjälpare stör upp hunden, lyft hunden i halsbandet tillbaka till sittande ställning (Inki använder alltid mjuka halvstryp) med den kraft som behövs, ge en godis för att visa att man fortfarande är vänner, låt medhjälparen störa lite längre bort så hunden lyckas, "bra", "slut" gå bakåt, full fyrklöver. Gör ytterligare två gånger med medhjälparen på ännu längre avstånd så att hunden garanterat lyckas. Paus, börja om från början. Jag stod över övningen helt med Popsy, den passar helt enkelt inte oss och vi har andra sätt att uppnå samma resultat.

Till slut var det allmän diskussion om olika frågeställningar från oss deltagare, allt från skvallerträning till pipande hundar och "olydiga" kursdeltagare. Det är alltid intressant att bara sitta och lyssna till andras tankar!

Så till 95% var det MYCKET trevligt och lärorikt, till 5% passade det inte mig alls, och det är väl i linje med Inkis hundträning: 95% kärlek och samarbete och 5% krav och dominans. Svart eller vitt. Mitt sätt eller misslyckande. Och just det senare är det enda jag verkligen inte gillade. Visst var hon där för att sälja in ett (väl fungerande och genomtestat) system, men när någon stenhårt säger att detta sättet är DET ENDA som fungerar blir jag alltid lite avig...Jag kan absolut acceptera att andra korrigerar sina hundar i träning, och Inkis sätt är iallafall med en grundtanke i kärlek och förståelse och skadar inte hunden. MEN. Det FINNS andra sätt, och de fungerar OCKSÅ utmärkt.

 

Lena G

31 januari 2011 14:44

Någonstans vid orden "...hunden ska lära sig konsekvensen av att ignorera sin flockledare" så tar liksom mitt intresse av träningssättet slut. Jag hoppas vid gud att jag när jag blir äldre och visare är så vis att jag är beredd att ompröva mitt arbetssätt, inte minst om omfattande forskning visar att "min" metod inte håller hela vägen. Du är öppen och klok som verkligen lyssnar in den här typen av instruktörer, Åsa. Jag bli bara jävligt provocerad.

http://www.klickersmart.se

Åsa

31 januari 2011 18:22

Jag tvekade länge om jag skulle gå eller inte, men till sist bestämde jag mig för att vara en klickertränare med ett öppet sinne för andra metoder. Jag känner att jag gärna vill "play it safe" och bara umgås med likasinnade, så ibland tvingar jag mig själv att verkligen lyssna och leta efter bra saker istället för att bli provocerad och hänga upp mig på det jag är emot. Sist var jag på Åverkan/Påverkan, innan dess var det Barbro Börjesson (jag har tom hennes bok, som avskräckane exempel...)
Dessutom är jag ju verksam inom SBK, och vill jag kunna bemöta mina icke-klickerintresserade elever på ett bra sätt får jag se till att känna till "SBK-ikonerna".
Och som sagt, 95% var alldeles utmärkt! Varför hänga upp sig på 5% och gå miste om resten? Nu är jag ännu mer säker på "min" metod och hur jag INTE vill göra, och har fått lite tips om bra kursupplägg.
Provocerad är jag för lat för att bli. Ledsen ibland, irriterad ibland, illamående ibland, men sällan mer än så.
Fast så långt som att gå och se Cesar Millan i Malmö sträcker jag mig INTE!

 

Emma Nilsson

31 januari 2011 21:12

Jag har försökt läsa hennes böcker, men jag tröttnar direkt. Inte alls träning jag tar till mig. Dessutom skulle jag vilja se henne träna grisar! :)

http://web.me.com/regn/emma/Hund/Hund.html

Åsa

1 februari 2011 08:27

Det var lite lustigt faktiskt...i ena andetaget dissar hon klickerträning, "jag kan inte se att det skulle tillföra något", i andra andetaget är hon fascinerad över hur det kan användas med zoodjur för deras skötsel. Men visst, hon är nöjd med hur hon tränar, hon får de resultat hon vill ha, varför ändra sig? Typ.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...