Jag har ju börjat köra SIAB med Valle, onsdagkvällar tillbringas i Svalöv med trevligt spårsällskap en onsdag till (sedan är kursen slut).

Scent In A Bottle innebär att jag sprayar spår med min egen svett utspädd i vatten, på asfalt. Tanken är att människodoften ska bli väldigt tydlig för hunden (därav asfalten, inte så mycket annan spårdoft). För egen del ser jag framför allt fördelen att kunna spåraktivera hunden även om det är djup snö - någonstans i stan är det plogat. Och så är det spännande! Jag vet EXAKT var spåret går, och det gör att jag verkligen kan styra Valles spårarbete på millimetern.

Tidigare har jag jobbat med godis i spåret för att få upp spårintresset (små bitar som inte syns mot asfalten). Efter en intensiv period med korta, enkla spår ett par gånger om dagen konstaterade jag att resultatet uteblev. Istället för att bli mer spårnoga började han lyfta nosen, och virra runt. Efter lite analys kom jag fram till att det var godiset i spåret som var boven - slumpmässigt hade han ett par gånger lyckats komma på en godisbit precis när han lyfte huvudet, och nu valde han den tekniken istället.

Så jag började efter viss fundering göra det jag gör bäst - klickerträna.

Inget godis i spåret, däremot klick så fort han satte nosen i backen (det var kriterie 1). När han väl fick ner nosen började jag klicka för att han nosade. Sedan för att han hittade spåret. Osv.

Igår fick vi visa upp vår träning för granskande ögon...Tre korta spår, ett längre på ca 25 m, och tre vinklar mot husvägg (som separata småspår).

Jag kunde snabbt öka kriterierna till att han följde spåret längre innan klick, valde bort andra intressanta saker i spårets väg (fimpar, golvbrunnar, stenar), klarade att återuppta jobbet om han blev störd av något, osv. Han har aldrig spårat så bra! Hög motivation, mycket medveten om vad han skulle göra.

Vinklarna var extra intressanta. Vi har provat vinklar innan, men han har inte riktigt fattat. Nu la vi spåret mot en vägg, så att han var tvungen att vinkla.

Spåren var ca 1-2 meter mot väggen, och 1 m efter vinkeln.

Spår 1: "Man kan inte spåra in i väggen! Matte?" Han fick klick bara för att våga sig nära väggen, sänka nosen, och hitta spåret.

Spår 2: Vinklade åt samma håll. Klick när han tog vinkeln.

Spår 3: Betydligt mer medveten. Vinkeln låg åt andra hållet, han testade först samma håll som tidigare, konstaterade att där var det inte, och tog vinkeln perfekt. Klok kille!

Dessutom så gick han fint i kopplet hela kvällen, skällde inte på något en enda gång, satt tyst i bilen (tom när två killar i trettonårsåldern stod och pratade med honom utanför bilen), och skötte sig allmänt perfekt :)

Så här ser han ut just nu - snacka om gänglig tonåring! Och vanligtvis hänger öronen fortfarande...

Valle har sina bestämda tider, speciellt sina bestämda sovtider. Jättebra när man jobbar 11-17 de flesta dagarna och hundarna ligger i en hög därhemma och snarkar ikapp. Mindre bra när man har sin hund med på kurs och ska försöka visa en enkel handtarget, och hunden tittar på mig med "du är INTE klok!", går till buren, knuffar upp luckan, och lägger sig med rumpan ut mot publiken. Då kan jag försöka säga "kvällstid är han faktiskt riktigt trevlig att träna" hur mycket som helst...Mina tålmodiga tränarelever skrattade gott och jämförde honom med Skalman med sin "ät- och sov-klocka" och lånade ut en bordercollie-valp som uppvisningshund istället.

Valle är inne i en sömnig period överhuvudtaget just nu. Det kan ha att göra med att han växer typ en cm om dagen (och BARA bakbenen!), det kan ha att göra med värmen. Vem vet.

När han väl vaknar till liv framåt 16.30 så är han istället hyperreaktiv och skäller på ALLT. Intresse för matte och det hon gör? Ganska svalt.

Ful-leka med Mårran (dvs bita liiite för hårt och låtsas som att man faktiskt inte fattar nått), lurpassa på Popsy (som INTE uppskattar den leken), klämma sig emellan och institera på uppmärksamhet om de andra hundarna skulle drista sig att vilja ha min uppmärksamhet, retas med fåren...allt det står på hans "att-göra-lista". Och att skälla förstås. På grannar som råkar prata i sin trädgård, på fåren som rör sig, på motorcyklar på vägen 200 m bort, på en fågel som landar i trädet. Blir jag knäpp? En liten smula...

Just nu känns det som att vår träning består av en massa "Valle, KOM!!!", en massa avbrutna försök eftersom något annat fångade hans intresse mitt i, och en massa "gå och lägga sig under bordet". Jag försöker med supergodis, nya leksaker, miljöbelöningar. Vi sitter och tittar på saker tillsammans. Jag byter hund och försöker utnyttja hans konkurrenstänk. Jag är noga med KORTA pass. Jag är noga med att inte tjata. Jag intalar mig själv att det går över...Men frustrationen är HÖG för en stackars matte just nu!

Det är tur att han är söt...och när han kommer och gör sin "Valle-dans" och viftar med hela kroppen och trampar med sina tassar och låter "vvvvoooovvvvoooovvvvvvoooo" och håller de andra på avstånd från SIN matte, då glömmer jag allt det som inte fungerar just nu och bara njuter av att han är en fantastiskt personlig liten varelse :)

Jag tror att målsättningar är en förutsättning för att lyckas - att jag vet vart jag vill, och har en plan för hur jag ska komma dit. Jag är ganska bra på att faktiskt leva efter detta: jag har en målsättning med mitt jobb, med min hund, med mitt liv i stort. Drömmar är till för att uppnås!

Det är stimulerande att jobba mot något, för att uppnå något, oavsett inom vilket område det är. Tycker jag.

När det gäller Valldemar, så har jag uppfyllt Målsättning 1: att införskaffa världens bästa, finaste och duktigaste valp. Målsättning 2: att få husse att bli kär i honom är också klar. Målsättning 3: att få honom att fungera i vardagslivet, samsas med töserna, hitta sin plats och sina rutiner, har fungerat över förväntan.

Så nu är vår målsättning att komma till SM i lydnad 2015. När jag började säga det till folk var det mest på skoj, men ju längre tiden går ju mer enveten blir jag...Varför inte? Varför skulle vi inte klara det? Varför ska jag sätta spärrar i mitt eget huvud om vad som är möjligt? Jag har en bra hund. Jag är tillräckligt kompetent. Visst - allt kan hända gällande skador och annat oförutsett, men om jag inte VILL, om jag inte SATSAR, så kommer jag garanterat inte dit...

Så nu är det officiellt: jag och Valle ska till SM i lydnad 2015. Åren efter det ska vi dessutom klättra på placeringslistan, eftersom Valle kommer att tycka att det är superkul att tävla och träna. En självuppfyllande profetia! :)

Dessutom är jag mer specifik i min målsättning än "bara" komma till SM. Mitt övergripande mål med hundträning, oavsett vad vi tränar, gäller fortfarande:

TRÄNA HUND FÖR ATT DET ÄR ROLIGT - FÖR BÅDA!

Det tänker jag ha med mig hela tiden. Tappar jag fokus på glädjen så kan jag lika gärna lägga ner...

Valle ligger vid mina fötter och håller med. Vi har diskuterat vår gemensamma målsättning över en middag, och det känns som att vi är på samma sida. Nu ska vi ut och träna (eller som Valle säger - ut och leka)!

Nu när Valle har hängt med mig ett tag tror jag att veckorapporterna spelat ut sitt syfte. Det är inte lika många "första gången", och jag går över till att blogga lite mer som vanligt igen - när något speciellt händer, eller jag funderar över något.

Veckan som gått har varit varm, och Valle har varit påverkad. Eller så har han helt enkelt inte haft lust att träna - vad vet jag. Vi har iallafall pysslat med lite av varje:

* Burlekar. Ligger gärna kvar, duktig på att inte bli lurad och lika duktig på att känna igen "kom ut", men lite dålig fart in i buren. Ingen större fara, jag tror den kommer efterhand.

*Svängar. Från att bara gå rakt fram i fria följet så har vi nu börjat svänga. Vänster - inga problem. Höger - svårare. Helt om - omöjligt...Men vi har jobbat lite i taget med maxade belöningar, och nu svänger han fint på båda hållen.

* Vi var hos Jenny Wibäck och tränade, och som ett led i att få honom att lämna mig i hög fart började vi med spontana skick mellan oss. Skitkul tyckte Valle! Budföring blir det så småningom, om jag känner för Bruks.

* Ett par rejäla överraskningar för mig i form av starka reaktioner på först barn och sedan hästar. Skvallerträning - här kommer vi igen!

* Ligga i solen och gnaga på en härlig pinne har varit mycket roligare än att träna...

* Men vi har lärt in externbelöning! Springa till skålen på "magiska ordet" är en SUPERbelöning för en liten kelpie. Någon tjuvstart har det blivit, men inte farligt!

Och så har vi träffat "gänget" och haft kul:

Denna veckan har bara sprungit förbi...vi har njutit av underbart väder, och Valle gillar skarpt att få vara ute hela dagarna.

Måndag tränade vi med träningsgruppen. Lite dålig fokus, kändes lite trött och ovillig. Jag tror att jag försöker träna på det han har svårast för "när vi ändå är på plats"- måste tänka om!

Tisdag var det slappt. Plockade upp lite spontant fritt följ under promenaden (kul att han börjar bjuda!), försökte träna med bollen. Njaaae...måste tänka lite på det där.

Onsdag hade vi ett genombrott med bollträningen! Videobevis:

Jag är SÅ STOLT!

Onsdag är också SIAB-dag. Vi hade inte tränat något alls i veckan, och hans motivation var inte på topp...men han skällde iaf inte på något! Mer träning och bättre motivation (läs godare godis) till nästa gång.

Torsdag körde vi några korta SIAB-spår på gårdsplanen, nu började näsan komma igång igen :)Vi har också börjat sätta skiftena i kroppen till fjärren (vill ha låsta baktassar) och skilja på att följa med eller sitta kvar när jag går. Knepigt!

Lite apportering på kvällen, med omvänt lockande. Fick fram ett bättre hållande! En liten bit i taget... 

Torsdag kväll mådde Valle spydåligt...lilla hunden kräktes och darrade och trodde att han skulle dö (han tom gick undan och la sig borta från resten av flocken när han skulle sova). Tur att han mådde bättre efter några timmar, mitt lilla Vallegryn!

Så fredag tillbringade vi så här:

          Gott liv i trädgården!

Lördag var det nya SIAB-spår, med en RIKTIGT motiverad hund! Jag kom på att han inte kan ett enda trix, och gjorde en "håll fokus"-övning med hjälp av Popsy under inlärningen av en hög, snygg Hi 5. Mycket enkelt: tappade han fokus och valde bort mig så fick Popsy träna istället. Effektivt!

Valpträff på kvällen med valplekar och burlekar...sömnig Valle när han kom hem...

Också söndag. Jag har jobbat större delen av dagen så det blev bara ett kort pass Hi 5 med VÄNSTER tass (han är en ren fröjd att shejpa!), sedan har han förgyllt husses tillvaro utan mig. Det känns så bra att kunna komma hem och båda två är lika nöjda med den andres sällskap!

Sedan har han under veckan hunnit med att

* Valla fåren för första gången (helt på eget bevåg...). Lite läskigt, lite spännande. Enligt husse (själv var jag inte med) sprang han rundor, föste flocken hit och dit, delade flocken, och gömde sig under vagnen när tackorna blev irriterade (de är helt ovallade och väldigt hundvana). Lugn och fin och fokuserad, utan minsta tendens att stressa eller bita fåren. Men nästa vallning får bli lite mer planerad :)

* Säga adjö till hästarna, som flyttade i onsdags. Benji bor nu i Kivik, och Reo har åkt hem till sin familj. Det är TOMT!

* Skälla på grisarna. Gå emot eltråden. Låtsas som att grisarna inte finns.

* Träffa mina föräldrar, och sköta sig alldeles utmärkt i nytt sällskap :)

Och i övrigt vara världens bästaste, sötaste, klokaste, gladaste VillerValle!

Jag gillar verkligen veckorapporterna, dels ger det mig en överblick över vad vi gjort, och dels är det SÅ KUL att gå tillbaka och titta på! En fin dokumentation över Valles valptid.

Så i veckan, eller from tisdag, så har Valle:

* Snart fått rätt på sina ingångar! Åtminstone 50% är nu mera tanke än chansning ;)

* Upptäckt att man kan sitta vid sidan av matte, inte bara snett (eller rakt) framför.

* Tränat vändningar på stället, så länge fokus är på mig och inte på allt annat fungerar det över förväntan - även till vänster med bra bakdelskontroll.

* Börjat - kanske, om det inte är slumpen - få signal på läggande under b.m Och lika kanske börjat bli repetitionsklok på ställanden under b.m - än så länge helt utan signal. Det har funkat iaf.

Och han har upptäckt vallning! Inte får, men sina polare...speciellt Popsy!

  Eller tolkar jag hans pose fel?

Han har gått tre SIAB-spår i onsdags, med svårigheter som att kråkor hade snott alla Frolicbitarna och spår som gick uppför trappa. Duktiga hunden fixade det med! Tredje spåret stördes han ut av bilar och människor som dök upp 50 meter bort...vadå trött i huvudet? Men han jobbade sig fram till slutet, om än med en del hjälp och MÅNGA spårsläpp för att skälla lite!

Torsdag var han ledig från träning, för första gången sedan han kom till mig tror jag...En lång promenad i det fina vädret istället.

I fredags följde vi med Andrea till Jenny Wibäck, och fick lite feedback. Han skötte sig utmärkt! Det är skönt att höra att vi jobbar med rätt saker, tydligen har kelpisar lite samma problem (hostkommatillbakamedleksakhost). Vi kunde visa lite position, lek, ingångar, och fick tips om hur vi fixar de där snärtiga läggandena också under träning. Jag testade också hur han kryper (efter mjukosttuben), och hans naturliga teknik är låg och med korrekt benförflyttning. Och en smula rullande över på ryggen... Lovar gott! Rullandet försvinner nog efterhand :)

Lördag fick han titta på alla tävlingshundarna under Eslövs lydnadstävlingar. Trååååkigt att lämnas i köket när matte hämtade och räknade på protokoll, men kul att titta på alla hundar och hälsa på intet ont anande främmande människor som stod och snackade! Bara lite pinsamt för matte ibland...Inga skall på någon hund oavsett ras = nöjd matte!

Och söndag tränade vi boll - eller närmare bestämt att KOMMA TILLBAKA med bollen och LÄMNA DEN till mig. Förmiddagen var det gripa bollen ur min hand och lämna bollen i min hand (förstnämnda enkelt, sistnämnda svårt).

Eftermiddag var det att komma tillbaka med kastad boll (utan krav på avlämning), och vi hittade en superövning! Istället för att jobba med två bollar och belöna återkomst med nytt kast som jag gjort innan, och som har gett resultat men inga WOW, så började jag belöna med kampsvansen. Alltså:

Kampsvansen är gömd bakom min rygg, bollen kastas ca tio meter. Hund flyger efter bollen, fångar den med tassarna, får den att smita iväg ytterligare fem meter, låtsas att det är en liten mus (?), fångar den till slut i munnen, och tittar efter lämplig plats att lägga sig och gnaga på sin trofé (favoritplatsen måste han passera mig för att komma till). När han vänder mot mig KLICK och svansen kommer fram. Vild lek.

Sedan ville jag ha mer springande med boll mot mig, och började med att ha synlig svans när han vände. Klick för några steg med bollen mot mig, svansen började leva. Ganska snabbt började han släppa bollen direkt på klicket för att kunna byta leksak.

Nu började jag vänta ut att han kom närmre, och tajmade klicket när bollen fortfarande var i munnen. Släppte han bollen innan så gick jag och hämtade den och retades lite, och så provade vi igen. Efter ett par gånger så sprang han själv och hämtade bollen om han släppt för tidigt. Han testade också att inte springa alls, inte gripa alls, eller att bjuda något annat...Söthund!

Och till slut placerade jag svansen bakom ryggen, så att den inte blev synlig förren efter klicket. Nu hade jag en Valle som sprang järnet efter bollen, grep direkt, vände, järnet tillbaka mot mig, släppte på klick ca en meter ifrån mig, och kastade sig på svansen. Sedan släppte han fint på tack och blev belönad med ett nytt bollkast. Övning synnerligen lyckad!

I veckan har Valle fyllt fyra månader! Nu har han varit längre tid hos mig än hos sin uppfödare. Veckan som gått har han också:

* Haft diarré, måndag och tisdag. Nu är han frisk igen :)

* Börjat väcka mig mitt i natten för att gå ut...Behöver mindre valpsömn, mer aktiv. En övergående fas, men trött blir man. Trevligare att han väcker mig än alternativet.

* Tränat byta boll - det blir bättre och bättre! Han har tom lämnat i handen ett par gånger! :)

* Njutit i trädgården av att VÅREN har kommit!

* Varit på SIAB-kurs (se tidigare inlägg)

* Fått gå ytterligare tre SIAB-spår på olika ställen med olika svårigheter

* Träffat Rasmus och Yip-yap för en stadstur i Lund. Vi var på banken och tränade passivitet medans matte satte in pengar:

  Valle väntar på sin filt

Och tittade på Botaniska Trädgården (det visste väl inte vi att inte valpar får vara lösa i rabatterna!):

* Följt med till Svalövs Brukshundklubb och pipit i buren under mattes kurs...ett beteende som bubblar upp ibland - jag måste bli mer planerad för att kunna undvika det.

* Tillbringat större delen av lördagen på Eslövs Brukshundklubbs aktivitetsdag, där han tittade på Stora Qurre och fick en inblick i skyddsarbete - verkar HÄFTIGT att ha en så stor kampleksak!

Hela Johanna är en enda stor leksak...

* Varit på valpträff i Hörby:

* Och träffat sin nya träningsgrupp - första "riktiga" passet på planen med MASSOR av störning: