Valle och jag passade på att åka och titta på Landslagets träning i Hörby (lydnad så klart) i måndags. Vi hittade folk vi kände och taggade på ner till sjön för bad och lek med tollare och mudi - Valle var lycklig! Jag är så nöjd med att ha en hund som uppskattar och är vänlig mot hittills ALLA hundar och människor, men ändå inte blir helknäpp och ska hälsa på allt till varje pris :) Dessutom kunde jag kalla in honom under leken, pausa honom en liten stund, och släppa iväg honom igen.

Mindre nöjd var jag med att han drog som ett bättre godståg i kopplet...Naturligtvis hade jag glömt selen hemma, och nej - det blev inte den metodiska konsekventa träningen som jag förespråkar för koppelgående. Vilket jag har fått reparera under tisdagen...Nåväl!

Väl framme på åskådarplatsen placerade vi oss mitemellan två glada flattar som Valle känner sedan innan, och lekte "koppla av hos matte trots att lekinviten hänger i luften". Duktiga Valle! Visst, ibland blev frestelsen alltför stark och han försökte åla sig bort eller gnällde lite, men 95% av tiden var han lugn hos mig (somnade vid ett par tillfällen). Vi fick chans att jobba med hans största trigger - hundskall på avstånd - och det har verkligen sakta men säkert blivit bättre.

Jag försökte peka ut när någon av landslagshundarna gjorde något riktigt snyggt, och jag tyckte absolut att han blev lite extra uppmärksam på planen när Ylle kom in! Själv blir man ju inspirerad och motiverad till tusen...och får en väldigt tydlig målbild även av småsaker, som ett enkelt nedläggande eller hundens reaktion på "varsågod". Vi har naturligtvis lååååångt kvar, men jag inser också att vissa av våra grunder faktiskt är riktigt bra, även i jämförelse med de bästa :)

Sist var det frågestund med hela landslaget, en chans för oss "vanliga dödliga" att fråga om allt det där man undrar om. Min största insikt var nog att det verkade som att de flesta kommit dit de är idag mer eller mindre av en slump - bara ett fåtal hade sökt och köpt en valp för att sikta högt i lydnad, utan det hade liksom bara blivit så.

Gemensamt för samtliga var ett brinnande intresse (så klart), struktur och planering i träningen, och en insikt i att träningen måste vara rolig för både hund och förare. Flera tränade flera grenar för att hålla motivationen uppe. De flesta tränade dagligen något med hunden, och i stort sett alla fystränade hunden i tillägg till övrig inlärningsträning. Simning, drag, löpning, långa promenader.

På frågan om vad den viktigaste egenskapen är för en bra lydnadshund svarade mona Kjernholm snabbt "En ambitiös förare!" Samtliga var överens om att i stort sett vilken hund som helst kan ta sig upp i elit, men visst måste man jobba mer med vissa individer! Nästa svar på frågan kom från Maria brandel: "Belöningsbar". Det är belöningarna som bygger hundens vilja, ju mer den gillar sina belöningar ju bätttre förutsättningar har den att tränas. Och det behöver inte vara leksaker, det går utmärkt att träna en godisråtta upp i tex EM (om man heter Niina Svartberg).

På frågan om hur de lägger upp uthållighetsträningen, kräver de någonsin att hundarna ska prestera lite till när de egentligen är "slut" svarade Mona igen snabbt "Jag kräver aldrig något av mina hundar. Det är mitt jobb att få dem motiverade och engagerade, så att de VILL utföra det jag ber om."

Jag tycker att det är passande slutord :)

Hundkörkortet har kommit till Sverige. Ett utmärkt litet test som bygger på Amerikas "Canine Good Citizen", och flera av min icke-SBK vänner undrar varför inte SBK hoppat på detta med hull och hår? Därför att SBK har redan en egen variant sedan flera år: Allmänlydnadspasset.

Jag är inte certifierad ledare för hundkörkortet, eller Hundmedborgartestet som det egentligen heter, däremot har jag igår avslutat min fjärde kurs med mål att klara just Allmänlydsnadspasset. Naturligtvis passade jag på att också ta testet själv med Valle!

Det finns tre nivåer på varje moment: MVG=hunden klarar momentet utan hjälp från föraren, VG=hunden klarar momentet med hjälp från föraren, Behöver träna mer=hunden klarar inte momentet.

Momenten som ingår:

1. Sitt kvar med störning. 10 meters avstånd, en minut, tre störningar. De störningar jag valde för mina kursare var att fyra hundar gjorde momentet samtidigt (inte på rad utan hullerombuller) och testledaren gick runt bland hundarna. Jag gjorde ändringen att det var OK om hunden satt eller låg, bara den stannade. Valle gjorde en utmärkt platsliggning, MVG.

2. Hundmöte, tre hundar på naturstig eller liknande. Hänsyn tages till individuella förutsättningar, hunden ska kunna förmås att hålla fokus på sin ägare. Eftersom vi har två utfallshundar på kursen valde jag att göra detta intill staketet på planen, så att ingen hund skulle råka illa ut eller bli provocerad av för lite space. Valle hade inga problem, MVG, och det fick de f.d utfallshundarna också :)

3. Sitta tyst i bil när hund och människa passerar fem meter ifrån. Detta testade hela gruppen första gången, om det är ett problem behöver man lite tid att jobba med det. Valle är van. MVG.

4. Gå i slakt koppel ca 100 meter, vid sidan eller bakom föraren. Vi gjorde detta från grinden på appellplan fram till testledaren, Valle gick riktigt snygg linförighet. MVG. All träning på ingång på plan har lönat sig!

5. Hantering, av egen förare och testledaren. Ett svårt moment för många hundar, vi har ett par försiktiga hundar i spökåldern i gruppen, och testledaren var en herre med skägg. Men med lugn och köttbullar går det mesta! Valle rullade lojt över på rygg och visade tassar, tänder och rumpa med samma coola attityd. MVG.

6. Inkallning utan störning. MVG.

7. Inkallning med tre av föraren valda störningar. Jag valde att testledaren skulle ta en köttbulle i handen och gå iväg med min hund, så att jag kallade in honom bakifrån, från människa, och från köttbulle. Det har fungerat klockrent när han var valp, men det var ett tag sedan vi tränade just det...halvvägs stoppade han upp, och vände sig mot testledaren som för att fråga "men, är det riktigt säkert...?" och jag fick kalla inte bara en utan TVÅ gånger till innan han kom. Back to basics!!! VG fick han iaf.

8. Stoppsignal. Hunden ska på signal genast avbryta aktivitet. Jag testar det på ett väldigt positivt sätt (tycker jag), ägaren får dra upp sin hund i aktivitet (så måste de träna lek under kursens gång) och ska på signal kunna bryta aktiviteten. Valle är van! MVG.

9. Passivitet. Hunden ska förhålla sig passiv i ca två minuter. Testar jag i direkt anslutning till föregående, hunden ska visa att den har en "off"-knapp. Valle rullade över på sidan och halvslöt ögonen :) MVG.

10. Nosaktivering. Hunden ska kunna utföra en nosövning under ca två minuter. Vi hade spårgång i skogen i helgen, så samtliga hundar hade testat nosaktiveringen. Valle har ju gjort SIAB, MVG.

11. Valfritt moment, som hundägaren beskriver för testledaren och sedan visar. I gruppen hade vi allt från "tass" till apportering, det viktiga tycker jag är att hundägaren själv får fundera, planera, och träna hunden. Jag valde läggande under baklänges marsch, det brukar vara klockrent. Icke! Valle har tränat ställanden, och ställde sig var vad han gjorde. Skitsnyggt. Men fel...

Väldigt nöjd med Lillfisen! Och ännu mer nöjd med mina duktiga kursare, som verkligen tränat och tagit detta på allvar. Man blir stolt som instruktör när hund efter hund visar så fina framsteg! Och inte ett hårt ord, inte en korrigering, utan bara kraften i positiv träning!

Min yngsta håller på att bli stor! Min grabb har lärt sig lyfta på benet...och med tanke på hans vanliga kroppskontroll är det ett mindre under att han håller balansen :) Så nu kissar han ovanpå tösernas fläckar, och beter sig som "stora herrn". Suck - min valp!

Han har dessutom kommit in i sin andra riktiga växperiod. Förra veckan var han fin och jämn i kroppen, nu börjar bakbenen gå om frambenen igen. Och denna gången är de ju längre till att börja med! Han ser ut som en hund målad av Salvador Dalì. Men han springer snabbt...och bromsar dåligt...

På vardagsträningsfronten har vi löst ett problem:

När mannen kommer hem efter jobbet (han är först hemma) är Valles lycka total. Han börjar ladda när han hör bilen, och blir sådär fruktansvärt kissig som man blir ibland när något spännande händer. Häromdagen kissade han ner hela husses byxben, husse flyttade lite bryskt på honom, och när han kom ålande tillbaka efter någon minut var det dags för andra byxbenet att bli duschat. Däremellan omriktar han sin energi mot Mårran, slänger sig över henne i toklek och hindrar henne från att hälsa. Det hela eskalerar, husse blir irriterad, Mårran har börjat dra sig undan, situationen är inte trevlig för någon.

Efter att ha funderat en stund över att vänta med att gå in tills hunden lugnar sig (risk för pölar inomhus) eller sprida ut godis som avledning (risk för konkurrens) så beslutade jag att prova att bara ge honom en leksak i munnen och släppa ut honom, låta honom lugna sig, och sedan hälsa. Inte säga något, knappt tiotta på honom, bara låta honom bränna sin hopsamlade energi.

Fungerar perfekt! Istället för att bita i Mårran biter han i leksaken, och springer ut i trädgården. Vi kan hälsa på de övriga två i lugn och ro, och när Valle lugnat ner sig (och kissat klart) kan vi hälsa på honom. Han verkar dessutom bli lite lugnare för varje gång vi kommer hem, istället för att gå upp mer i varv. Uppmärksamheten får han ju efter att han lugnat ner sig!

På tävlingsträningsfronten har vi löst ett problem:

Sändande till plattform istället för target har gett sändande i galopp istället för mestrav! Två meter: perfekt rivstart. Tjugo meter: galopp, men med huvudet vänt mot mig..."klickar du nu? Nu? Nu?" Naturligtvis klickar jag när fokus ligger FRAMÅT, och han siktar bättre och bättre :) Mycket nöjd!

Och sedan var det ju ett steg tillbaka:

Vi har apporteringsproblem! Han hämtar och bär glatt och lekfullt på det mesta, men därifrån till en medveten "gripa - hålla" är steget långt...Han griper bra både från handen och marken, han håller bra och medvetet och väntar på klick, han bär fint, MEN han gör det bara en gång av tre, de övriga gångerna jag presenterar apporten vänder han bort huvudet. Jag väntar på att han ser "hungrig" ut efter en uppgift. Jag har superbelöningar. Ändå - resultatet jag vill ha, reaktionen "Hurra, en apport!" uteblir. Jag får gnugga de små grå ett tag till...

  Livet är att gnaga sönder en leksak! 

Skrytinlägg att kunna gå tillbaka till när träningen känns hopplös igen...

Igår hade vi bästa träningen någonsin!

Valle var med på kvällens allmänlydnadskurs (många som inte kommer = jag passar på att ta med egen hund), och visade att han i grupp med nya hundar klarar:

* Att hälsa på nya hundar när tillåtelse ges

* Att slappna av vid mina fötter när jag snackar skit

* Att gå slalom runt samma hundar som han nyligen blivit kompis med, med full fokus på mig och hängande koppel

* Att stanna kvar när jag lämnar honom och går tio meter (hakan i backen kommer automatiskt...)

* Inkallning genom gruppen

* Att möta fyra andra hundar i en kaos-liknande hundmötesövning utan att förlora fokus eller position

* Att växla mellan toklek och avslappning

* Att somna i sin bur

Efter kursens slut passade vi på att träna lite mer, med agilitygruppen som störning. Han sökte självmant upp mig och ville starta, och vi började med några tävlingsmässiga inkallningar. Sittet var stadigt, inte en tendens till tjuvstart, satsade fullt, och fin ingång UTAN att börja backa för tidigt eller hamna två meter bakom mig.

Fortsatte med tempo och attityd under b.m som aldrig har varit så bra, fina starter och full fokus med viftande svans.

GF ligg, under snabb baklänges marsch, la på signal, blixtsnabba ligg från frisk trav - och inte en tendens att sakta av eller tjuva!

GF sitt, under långsam b. m, la på signal, fungerade klockrent.

Började växla mellan ligg och sitt. Lite förvirring, men sedan började han lyssna och valde rätt med samma snabbhet och precision som innan (men lägre tempo, långsam trav istället för snabb trav)

Slängde in stanna för att öka förvirringen ytterligare. Han fixade det! Min lilla hund skiljer på alla tre positionerna under baklänges marsch! Som jag har kämpat med ordförståelsen på mina andra två...

Bäst av allt: GLÄDJE, FOKUS, ATTITYD!

Visst, imorgon kanske det har försvunnit igen, men onsdag 22/6 2011 var min hund helt otroligt fantastisk - och det tänker jag leva på ett tag! :)

  Valle och min f d vante...han har kul, de var ganska billiga.

Efter att ha kört freestyle i tre veckor hade mycket av precisionen försvunnit, ingångarna är hejsanhoppsan, position i fria följet helkasst de få meter vi går, och det här med att KOMMA TILLBAKA med leksak verkade utsuddat ur lilla huvudet. Så vi precisionstränade, och förlorade tempo, attityd, och glädje. Gaaaah! Lilla Fisen TÄNKER för mycket, och då blir träningen tung och jobbig.

Så denna veckan är utnämnd till glädjevecka! Vi ska träna "kull" i fria följet (jag försöker smita, han får jaga upp), tempo och starter i baklänges marsch, "klara - färdiga - FOT!", och massor av lek med fokus på att hämta bollen (och lämna i handen) för att få kampa med favoritsvansen.

Dessutom ska värdet på apporten höjas med maxade belöningar - stor burk mjuk hundmat införskaffad, och den ska med på promenader och ligga på hatthyllan.

Och efter att överraskat ha konstaterat att vi (faktiskt) har riktigt snygga lägganden under gång, så är det dags att lägga krutet på stå och sitt.

In i träningen ska också ett favoritredskap: plattformen! Omväg eller genväg till momenten vet jag inte, men han älskar den! Då ska den användas.

Och så måste vi ta tag i sändandet på allvar. Just nu tänker jag STOR target, som man inte kan springa iväg och leka med (så lätt). Kanske en plattform? Eller en bilmatta? Eller så sätter jag upp en miniruta med band direkt, han gillade ju rockringen...Alla "normala" tasstargets är alldeles för självbelönande att stanna och leka med (just nu har han hittat en kakelplatta som han stökar runt med...ALLT är leksaker!).

Inspiration och motivation! Redan nu blir han glad av de magiska orden "ska vi träna?" och vill inte riktigt lämna trädgården/planen, det ska bli ännu mer!

Jag är ganska dålig på att faktiskt organiserat TRÄNA vardagslydnad. Dels för att jag inte har så många regler - hundarna får vara överallt, jag anser att det är jag som varit slarvig om Valle hittar något att bita sönder, de hoppar glatt i hälsningsceremonier, och jag fungerar som en "mänsklig hundlucka" när de vill ut. Dels för att det mesta fungerar hyfsat ändå, de är med för det mesta och håller naturligt koll på var jag finns, vardagspromenaderna går de oftast lösa = inget drag i kopplet, och inkallningen fungerar om än ibland med lite tjat och någon fördröjning. Och dels för att jag är för lat. För att tex träna högkvalitativt "inte dra i kopplet" så gäller promenad med EN hund åt gången - inte tre som tillåts flaxa runt i sina flexikoppel.

Visst, på ett sätt tränar vi ju alltid - dvs jag har alltid ett vakande öga på vad de gör och vad det leder till, och ser till att fuska lite med upplägget så att det är enkelt för dem att göra rätt val, eller ser till att hantera situationen så att fel val blir omöjligt - men som all annan träning så uteblir de där RIKTIGT bra resultaten om man inte lägger lite tid på en vettig planering och faktiskt tränar målmedvetet.

Saker vi faktiskt tagit tag i:

* Det här med fåren. Jag har lagt lite tid på att träna "lämna fåren ifred" med alla hundarna utom Popsy, som effektivt har tränats i samma sak av orädda lamm. Nu kan jag ha hundarna lösa i hagen utan att de jagar (eller i Valles fall vallar) får.

*Jaga harar. Fast i ärlighetens namn så har Mårran sprungit på två harar den senaste månaden...efter att i fem års tid ignorerat harar som sprungit upp framför nosen! Dags för träningspåfyllning ;)

* Sätta på halsband och koppel. "Du kan inte ta mig" är INTE en rolig lek.

* Lösträning. Alla hundar går lösa över fälten, och har koll på var jag finns.

* Inkallning. Fast där behöver vi också en påfyllning - den börjar bli lite småseg på vissa äldre tikar! Kanske hör ihop med harjakten.

* Hoppa ut ur bilen. Det är VÄLDIGT skönt att kunna lita på att hunden väntar på varsågod, och sedan direkt tar kontakt efter nedhoppet.

Saker vi struntar i:

* Hoppande. Mina hundar hoppar när de hälsar, och i Valles fall när han gör allt annat också.

* Tiggande. Men de har sina bestämda platser att tigga ifrån (Mårran ligger på sängen, Valle på sin filt - eller ska göra, det är under träning, och Popsy under bordet). Jag matar mina hundar från bordet då och då.

* Klättrande på möbler. Alla möbler är hundmöbler.

* Kissande. Så länge de inte kissar inne får de kissa var som helst. Nosa också. Och äta diverse delikat djurbajs (inom vissa gränser).

* Leksaker. Diverse leksaker, de flesta självvalda av Valle, ligger överallt. Favoriten för tillfället är en stor ytterkruka av plast, den billigaste sorten.

Saker vi jobbar med (mer eller mindre intensivt):

* Självkontroll istället för stjälande (Valle snodde min macka ur min hand i förra veckan...jag blev GANSKA förvånad!)

* Skällande/vaktande av tomten. Det är OK att skälla till. Det är inte OK att stormskälla.

* Hundmöten. Alltid.

* Inkallning. Också alltid.

Och från och med igår jobbar jag och Valle också med att gå fint i kopplet på allvar. Här kommer det här med kvalitetstid in: att bara gå ut med en enda hund kändes ganska lyxigt! Full fokus på att gå i kopplet utan att dra, en vettig plan, och resultaten kommer som ett brev på posten :) Att Lillfisen dessutom blir trött och lugn på kvällen (efter en kort period av totalt tokryck) tas tacksamt emot av resten av familjen. Få se om vi kan få det till en ny kvällsvana, nu när jag har lite lediga kvällar i sommar!

Jag har plats kvar på följande kurser:

* Aktivering avancerade trix, start 12/7

* Grundfärdigheter, helgkurs 23-24/7

* Tävlingslydnad 2 - delmoment och stimuluskontroll, start 3/8

* Nosaktivering, start 4/8

* Introduktion till klickerträning, endagskurs 20/8

Läs mer och anmäl på www.canis.se/skane

Jag håller också på begäran introduktion till Scent In A Bottle 7/7, med uppföljning 21/7. 250:-/gång, anmäl genom att maila asa@canis.se

Igår var det då dags, uppvisning i Freestyle som vi har hela tre veckors erfarenhet av.

På morgonen hämtade jag Valle hos hans valpvakt, där han har bott sedan fredag under tiden jag jobbat uppåt landet (jag är rädd om husses mentala hälsa...). Valle har lekt i stort sett non-stop med sin Riesen-bästis, varit på långa promenader, simmat i pool och sjö (inte meningen), och vant sig vid katter. Man tackar!

Hem till Mårran som genast visade varför hon varit lite svullen och haft flytningar: ingen infektion utan HÖGLÖP! Ja, hon är kastrerad. Men när hon backade upp till Valles nos och la svansen åt sidan kunde det inte bli mer tydligt...Och Valle är ju en gentleman, som vill efterkomma damen. Trots att han fortfarande sittkissar (fast han lyfte på benet i morse, för första gången!) gjorde han sitt bästa, utan att hitta rätt ställe men ändå...Så det blev koppel på och skilda rum när jag inte var hemma.

Tur att han är en Kelpie = outtröttlig, hanm hoppade glatt in i bilen för att åka iväg. Mårran fick stanna hemma, SÅ elak är jag inte mot kurskamraternas hanhundar. Min omtanke var i onödan, det visade sig att vi bara blev två tappra ekipage. Enkel uppvärmning, fin fokus, struntade i lekande hundar och ropande mammor och förvirrade promenadpensionärer. Duktig hund!

Dags för vårt lilla nummer (45 sekunder till "Rock around the clock"):

  Startposition (ser ut som att matte har lagt på sig lite...men Valle är i fin form!)   Genom ringen 4 ggr   växelvis fot på vänster och höger sida eller följa i front   Runt benet, komma mellan benen   Gå mellan mina ben   Snurrar till höger och vänster (eller "följa en godisbit"...)   Kasta ringen, spring ifatt den...   ...och ligg i den!

Jag är faktiskt ganska stolt över min lille kille!

Vad har vi trots allt vunnit på fulträningen?

* Ökad smidighet och kroppskontroll, ökad liksidighet

* Mycket träning nära andra hundar

* Engagemang och attityd, träningen har varit väldigt kravlös och rolig

* Sändande i galopp efter flygande rockring :) Jag väntar på att det kommer som tävlingsmoment!

* Bra avslappningsträning, kunna se andra hundar träna, hantera förändringar

* Lugn och glad när jag binder upp honom

* Kan vänta sittande eller liggande om jag går och hämtar något, trots störningar

* Uthållighet (eftersom matte har varit något förvirrad med jämna mellanrum)

* Självkontroll, instruktören påpekade imponerat att jag bundit upp honom precis bredvid köttbullslådan. Det hade jag inte ens tänkt på, och inte han heller verkade det som :)

Eftersom vi bara var två fick vi träna lite vidare: krypa under förarens mage, hoppa över föraren, och stå på förarens rygg. Eftersom Valle och jag har noll koll på att jag är "den ranghöga flockledaren" och att han antagligen kommer att ta över hela familjen om han tillåts vara ovanpå mig, så klättrade han på hämningslöst som vanligt ;) Hade jag haft motivation och intresse hade det antagligen blivit en riktigt bra freestylehund av honom - men så är det väl med det mesta...