På måndag är det meningen att jag ska visa upp freestyleprogram, till musik, med Valle och Mårran. Det jag har pysslat med freestyle innan intensivkursen är mycket lite (jag och Popsy satte ihop ett program under instruktörsutbildningen), och det Mårran eller Valle gjort i den riktningen var lika med noll.

Jag och Popsy, godkänt examensfreestyleprogram

Lägg sedan till ett varmt väder som får samtliga mina hundar att ifrågasätta om jag fått solsting när jag vill träna, en ovanligt hektisk period i mitt liv, och faktumet att jag är utomsocknes i helgen och Valle bor på annan ort. Viss panik har infinnit sig i mitt hundtränande - och det leder till Fulträning.

Så på tre veckor har Valle lärt sig att gå genom en ring, slalom mellan benen, snurra åt båda hållen, gå runt ben, gå mellan ben, och springa efter en ring och lägga sig i den (Mårran har bara fräschat upp gamla kunskaper, hon har dessutom gått på penicillin efter en infektion som tog ner hennes redan minimala träningslust till noll). Han har dessutom lärt sig att göra det i följd, till musik, blandat med lite annat som han kunde sedan tidigare.

Eller lärt och lärt...det är just det! Jag har inte lärt honom något mer än att följa en hand/godisbit och röra kroppen på olika vis...Fulträning i högsta grad!

Vad är då Fulträning?

Begreppet är inspirerat av denna klassiska reklamen som myntade begreppet "fulöl":

Inte för att jag dricker öl i någon form, men reklamen är kul...

Precis som Fulöl är Fulträning ett dåligt substitut, för lata, snåla och korkade människor. Fulträning karaktäriseras av följande drag:

* Dålig målbild = ingen planering. Jag har gått ut i trädgården, tagit en hund, satt på musiken, och bara tramsat runt...Förvirrat? En smula. OK, mer än en smula. Inte har det blivit bättre av att en av de andra hundarna helt plötsligt brutit in, och obetänksamt blivit belönad för detta. Sedan har jag en period försökt träna två hundar samtidigt, vilket slutar i sura morranden och dålig stämning.

* Dålig tajming. Eftersom jag inte vetat vad vi tränat på så har jag belönat lite vad som helst. Eller inte, se nästa punkt.

* Låg frekvens. Hallå, det är INLÄRNING vi snackar om! Och min belöningsfrekvens har varit precis så hög att hundarna har stannat kvar, inte mer...

* Max användning av hjälper i form av targethand, konstiga kroppsböjningar, viftande med leksaker, tjat, och många godisbitar framför nosen.

* Kedjande av inte klara beteenden, med en attityd av att korsa fingrarna och hoppas riktigt mycket att hunden på två minuter ska ha lärt sig att snurra till höger OCH vänster.

* Framlängeskedjning. Om hunden nu inte klarar av beteendena ett och ett, eller två och två, varför inte testa att sätta på musiken så att man blir stressad av takten, och testa hela programmet från början till slut? (Ironisk, retorisk fråga..)

Note to self:

Fundera och planera UTAN hund.

Träna en sak i taget (och en hund i taget), ta bort ev. hjälper, sätt på signal.

Baklängeskedja.

Och försök ALDRIG mer träna in två freestyleprogram (ett till varje hund) på två veckor!

Jag är vanligtvis inte vidare beskyddande mot min lilla hund, han är en tuff krabat som kan få lära sig om livet på egen tass (inom vissa gränser förstås). Sticker man fram nosen till en cockertant så riskerar den att bli kortare. Försöker man sno en halvvuxen riesens leksak blir man utskälld. Nyttiga lärdomar för en liten kille! Naturligtvis ser jag till att han inte hamnar i trubbel på riktigt, eller ställer till det alltför mycket för någon annan, men jag tror att lära genom erfarenheter.

Men om han faktiskt gör sig illa på något, då kommer hönsmamman (eller hönsmatte) fram! Igår lyckades han vricka till ett bakben under lek med de andra två, och gnällde ynkligt och halt-hoppade bort till mig...Panik! Är något brutet? Är något ur led? Kan han stödja alls? Bäst att bära honom hem!

Sedan gör det ju inte saken lättare att han verkligen är ynklig när något gör ont...gnäller och får ledsna öron och vill bara ligga nära. Men inte i DEN positionen för den gör ont. Kanske om matte kliar lite på magen känns det bättre? (Hmmm...kan det vara så att jag förstärker vissa beteenden i vissa situationer...?)

Samtal till jourhavande veterinärkompis, smärtstillande tablett och vila i ett par dagar ordinerades. MYCKET ynklig valp somnade till slut på rygg, stödd av en något för liten korg (hans eget val, jag frågade honom flera gånger om han inte ville sova i sängen som vanligt).

I morse: Valle vaknar, känner efter, och konstaterar att han (nog) är helt återställd! LYCKA! Detta ska naturligtvis firas med tokrus och vilda hopp...Jag ska försöka följa doktorns order om vila, iallafall en dag till, och tillbringa dagen i lättnad över att det inte var något allvarligt fel på min lille kille!

Till andra freestyleträffen kände jag att TRE hundar nog är det ultimata antalet att ha med på kurs. Hmmm...jag får inte ens in tre burar i bilen...men får man något i huvudet så ska det slutföras, tre hundar hängde med.

Vi pratade om att välja musik och sätta ihop program: tydlig start och avslut, variation i musik och program, takt som passar hunden, och helst ett tydligt tema. Lite att fundera över!

Mårran fick starta, betydligt mer tillfreds med livet än förra gången. Inte helt på topp, men samarbetsvillig, visade hon att vi tränat lite grann i veckan. Jag upplever att hennes styrka i freestylen är hennes följsamet, baklängesarbete, och stadga i position - hon är inte direkt den "explosiva, skojiga" typen, utan jag kommer att bygga hennes program på lite mer flytande rörelser. Egentligen är hon mer åt "heelwork to music"-hållet, men nu är det ju freestyle som vi pysslar med.

När hon började bli trött och fräsig mot övriga hundar byttes hon mot Valle. Han var på G! Jag vet inte om Mona-träningen satt kvar i honom, men attityd och samarbete var på topp! Han fick visa hur man shejpar en hund att gå runt något (ett paraply nedstucket i marken), och sedan fick vi i uppgift att lära in något kreativt med rekvisita. Vi fick en rockring, och jag lärde honom snabbt att springa bort till (liggande) rockring och lägga sig i mitten. Det som egentligen fascinerar mig mest är hur han - när han är på G - kopplar bort allt annat och det bara är vi två som har kul tillsammans. Trots hundar, dofter, människor, osv. Duktig liten fis!

Till slut tog jag ut Fröken Terrier, som inte alls kunde förstå vitsen med att gå ut på en ny och rolig plan, och sedan TRÄNA??? När allt hon egentligen ville var att strosa runt i sina egna tankar, nosa lite, kolla lite, kanske bitcha lite om någon kom för nära...Men OK då, om jag nu envisas så! Hon visade snurrar och spinn, slalom fram och tillbaka, "vacker" och "luft", och vi påbörjade backa-slalom. Länge sedan vi tränade så strukturerat...Och jag fick än en gång konstaterat att det faktiskt är helt rätt att pensionera henne från träning - hon följer gärna med, men träning är inte längre hennes prio ett. Lite sorgligt, men samtidigt lite skönt - jag behöver inte ha dåligt samvete över att hon "bara går och skräpar".

Så om två veckor är det uppvisning! Ett program till Mårran, ett program till Valle. 5-6 övningar i varje, ca 45-60 sekunder. Baklängeskedjat. Till musik. Eh...hjälp...?

Jag fick hänga på Emma och Andrea, vi delade två timmars inbokad träningstid för Mona Kjernholm med tre glada valpar.

Valle, Banjo och Edvin kämnner varandra sedan barnsben, det är så kul att se utvecklingen! Både fysiskt, mentalt, och träningsmässigt.

Jag tränade Valle i tre pass, i pauserna låg han lugnt på sin filt och softade.

1: Fritt följ, utgångsposition och start.

Valle var glad, inte heltaggad men helt OK. Både ingångar och position börjar bli som jag vill ha dem, en liten utsvängning med baken precis i början som vi fick tipset att motverka genom att starta med en liten vänstersväng för att få förväntan "in med rumpan". Efterhand sjönk Valles entusiasm något, där fanns små pappersbitar och ludd i gräset att undersöka, attityden var inte på topp...För svårt för fort och för länge! Paus, matte fick tänka.

2: Nu ville jag göra något som han garanterat tycker är kul - fortsätta med drag till externbelöning. Mona höll, jag visade, full fart! Lite svårare när jag satte skålen, och vi gemensamt hade kapplöpning till den. Och till slut kunde jag skicka honom ensam, med bra tryck och engagemang. Brydde sig inte om skällande hundar, en schäfer som kom och tittade, eller något i gräset. Duktig hund! Vi passade på att köra några inkallningar, och modererade när jag skulle sätta ner min targethand (han börjar vända LÅNGT för tidigt...)

3: Trött hund vaknade till liv för att göra några skiften. Vi har ju äntligen fått till något som liknar ett vettigt läggande från stå, och nu kunde jag börja moderera exakt hur jag förde targethanden för att rörelsen skulle bli precis och kontrollerad. Så in i vassen svårt! Jag får träna lite på de andra hundarna, så slipper jag förvirra Valle...

Och så avslutade vi med lite valplek, till valparnas stora glädje.

Mycket nöjd med min lilla hund, som verkligen gjorde sitt bästa! Kontentan var återigen: släpp på kontrollen, låt det bli lite vilt och galet, få hunden tok-glad och halvbusig. Rätt attityd i grunden, så kan man peta i detaljer efterhand. Knepigt för ett kontrollfreak som jag, men nyttigt att jobba med!

Bruksanvisning för att bygga plattform för hundträning

Du behöver:

En skiva Isolerings-frigolit från byggaffären.

Såg

Gummiduk eller halkmatta

Bygglim PL 200

Målartvätt och trasa

Sax

   Terrier är valfritt, själv tycker jag att den underlättar arbetet väsentligt

Steg 1: Såga frigolitplattan i valfri storlek

Steg 2:

Lägg ut gummimattan, klipp i lagom storlek för att kunna läggas runt frigolitbiten

Steg 3: Tvätta med målartvätt, sprid lim på gummimattan

Steg 4: Fäst på frigolibiten med överlappning för säkert fästande

Steg 5: Låt limmet torka

Nu är det bara att börja träna!

...och normalt sett innebär "fyra tassar på plattformen" att RESTEN av hunden också befinner sig där...:)

Bara på kul så har jag och Mårran anmält till en kortkurs i Freestyle! Mårran behöver komma ut i "verkligheten" ibland, och freestyle känns som en kravlös och fri sport för henne. Inte för att vi kommer att satsa stenhårt precis, men det blir lite aktivering och nya kunskaper för matte :)

I måndags var första träffen av tre. Valle fick hänga med som "avlösningshund" (jag kände på mig att Mårran inte skulle vara sitt mest träningsvilliga jag...)

När Mårran hade skällt av sig lite verkade hon acceptera sällskapet utan protester. Jag tror tyvärr att hon gjorde av med all sin energi under de där första minuterna, för hon var som avslagen läsk resten av kvällen...

Vi började med targetövningar: hand, targetstick, tass. Väl inlärt sedan länge, men visades inte med någon större entusiasm. Vi gick över till att använda handtarget till slalom mellan benen, snurr, och spinn. Och inlärt sedan länge, men NEJ! Mellan mina ben skulle hon INTE gå! Snurra kunde hon väl, och spinn, men helst av allt bara ligga nära mig och titta på ävriga. Och kanske vakta träningsväskan lite grann.

Hundbyte: Valle kom ut full av energi! "Hundar! Och FÅR!" (Där jag såg en Bedlingtonterrier och en Coton Havanais...) När han lugnat sig en smula höll han fin kontakt och fokus :) Handtargeten sitter bra, och snabbt lärde han sig att följa i både snurr och spinn (med glada mellanhopp), och början till slalom. Men favoríten, som jag i ett obetänksamt ögonblick uppmuntrade, är det som sitter bäst: att hoppa på matte med frambenen utsträckta så högt som möjligt...

Valle fick stanna kvar och börja på baklängesarbete. Enkel förstaövning: smal tunnel till hunden, led in hunden och låt den backa bak till en godisskål. "Inga problem!" sa Valle. Nästa var att bygga en liten "rundhage" med hjälp av kompostgaller och ett hörn, samma övning men runt i cirkel. Valle överroterar ju redan gärna i sina ingångar, så jag väntar lite med just den övningen...

Hundbyte. Mårran har fint bakåtarbete, backar rakt och snyggt vid min sida, framför mig, och runt mig (det har alltid varit en av hennes styrkor).

Härnäst var det lite balansövningar: Vacker (sitt fint), Luft (ett hopp framför föraren) och Jump (hunden hoppar på bakbenen mot föraren). Mårran har svårt med balans och kroppskontroll, hon kan "vågen" och tidigare har vi tränat balans på bakbenen, men nu var det INTE populärt. Däremot backade hon ifrån mig bättre än någonsin tidigare...Funderar på om det helt enkelt tar emot i musklerna, hon är ju inte helt ung längre. Kan nog finnas en del vinning rent fysiskt i att träna upp hennes balans och ryggmuskler. Valle stod över dessa övningarna, han är inte färdigvuxen och jag känner att det frestar för mycket på hans kropp.

Och så avslutade vi med position: fot, work (höger sida), front (mittemot), ut (mittemot med huvudet från föraren), och mellan (mellan benen med huvudet framåt). Jag är supertaggad att träna det med plattformar på Valle, ska bara fixa några vettiga varianter! Nu var Mårran trött på allt vad träning hette...Vi lämnade gruppen innan hon fräste till rejält på någon hund, och jag känner mig jättenöjd med båda mina Dogs!

Lite inspiration, både till Freestyle och plattformsträning:

Det har varit mycket hund i helgen: jag och Valle tillbringade lördag och söndag (och fredag kväll) på Tånga Hed i sällskap med 17 av mina Canis-kollegor.

Jag och Valle har alltså varit på första "tunga" kursen ihop. En timme innan avfärd bestämde jag mig för att endast ta Valle, må det bära eller brista...

Det bar! Han är en fantastisk liten individ som klarade att vara ensam på rummet, acklimatiserade sig till en ny miljö, klarade fyra träningspass om dagen med alla de störningar som fanns runtomkring - OCH lärde sig nya färdigheter!

För min del var helgen full av information och tips, men jag fokuserar på vad jag gjorde med min vovve (annars lär inlägget bli långt som ösregnet som förföljde oss när vi körde hem på söndagen):

Fredag:

Åkte bil, tyst, i fyra timmar. Promenad i ny miljö. Skvallerträning på ett antal hundar, hälsat på massor av människor. Ensam i ett nytt rum (HELT ensam utan Mårran eller Popsy) när jag var på samling. Sov gott hela natten, pigg och glad nästa morgon.

Lördag:

Morgonpromenad med träning av uppmärksamhet på namnet och korta inkallningar.

Första "blocket" var targetträning, perfekt för oss som behöver hitta fart till tasstarget! Vi utnyttjade Magnus som externbelöning bakom targeten, för att så småningom "bygga in" intensiteten som han har till en människa till targetskicket. Klassisk betingning, ni vet :) Andra passet ville jag testa plattformsträning för att rätta till hans sneda sitt (han överroterar och hamnar snett bakom mig ibland). "Visst" sa Valle, och köpte konceptet rakt av. Och det satt i resten av helgen - med eller utan plattform!

Andra blocket - stimuluskontroll. Steg 1 och 2 på några grundfärdigheter. Valle förvånade mig med att visa både intensitet och flyt! Andra passet: en beteendesekvens (framlängeskedja) med signaler han redan kan. Kan avslutade med att skicka till skålen och fick konstaterat att vi behöver backa lite i den träningen och "tända" honom lite mer - där och då var han en smula tveksam. Jag har redan använt samma tänk i inlärningen av "springåta" som när man sätter signal på vilket beteende som helst, men jag kunde konstatera att jag bara snuddat förbi steg 1, 2 och 3 och haft för bråttom till kontrollen i steg 4...Mer tjuvstarter med andra ord! Mindre kontroll, girigare hund, mer vilja!

En trött valp fick springa en vända med Elsas två goldisar, och sova i rummet medans matte festade runt med övriga instruktörer ända till...håll i er...klockan 23! Då var det nattarundan och sedan sängen.

Söndag:

Jag märkte att han var mentalt tröttare, han skällde en hel del på olika saker under morgonrundan. Istället för att lämna honom i rummet fick han bo i buren i bilen, han verkar vara lugnare och mer tillfreds där.

Första blocket: belöningsplacering, och vikten av att inte fastna i tankar runt densamma. Nyttigt för mig! Och jag visste exakt vad jag ville träna: mitt fria följ. Ulrika millimetergranskade mig, ändrade på mitt kroppsspråk, bytte plats på mitt godis, och granskade halter, starter, och svängar. Ett antal colliehundar sprang i en inhägnad vid sidan, och Valle låste sig. Jag blev irriterad (jag ursäktar mig med att jag var trött!), men under över alla under så kunde vi jobba igenom, få tillbaka kontakten, och fortsätta inlärningen! En av mina stora stötestenar :) Av Morten fick jag fler tips (han nämnde något om silvertejp för munnen...har jag hört - och sagt - den förut?).

Andra blocket: Externbelöning. Vi jobbade med att shejpa hundarna från belöningen när den lades ut (Valle lärde sig att lägga sig för den, inte riktigt min tanke...), och i nästa pass återupptog jag gårdagens träning med att han ska dra i halsbandet mot skålen för att få springa dit. Jag tänker mig att ett diskret haldsbandsgrepp som betyder "strax full fart rakt fram" kan vara MYCKET användbart!

Efter lunch var det individuell problemlösning för oss som stannade kvar, jag fick utmärkta tips till både platsliggning, fritt följ, och ingången i inkallning, och vi valde att joba med grundfärdigheten "ligg från stå" som Valle gör långsamt och i flera steg. Han var nu så trött att han somnade i pauserna...Men en kampräv fick igång honom så pass att Cecilie kunde shejpa mig att shejpa honom till bakåtligg med handtarget. Lilla hunden! Han gav verkligen allt han hade och lite till!

I bilen på vägen hem tog han igen sig, och väl hemma var jag slut och han pigg...En duracell-kanin!

Till slut: lite bilder från helgen

  Sänk armarna, lyft blicken, han är för långt fram, du trycker bak honom med kroppen, han är sned, och belöna nuuuu! Det snurrar i min skalle...

  Men det blev bättre! Och bättre! Och BÄTTRE! Och till slut riktigt bra :)

  Motivationen fylls på.

  Elsa och Ulrika jobbar med att lära Piraya "Varsågod!"

  Sådant tar på en 12 veckors riesen...tryggt att sova hos matte!

  Cecilie förevisar hur det ska se ut!

  Elsa och Diesel skulle visa sina problem i linförigheten. Vi såg inga...;)

Avslutande TACK till alla mina nya (och gamla) vänner för en härlig helg! Vi ses igen!

Vi har legat lite lågt i veckan, jag har varit fullt sysselsatt med att fundera över hur jag ska lägga upp träningspassen för maximal fokus. Just nu är miljön VÄLDIGT intressant...men skällandet börjar avta igen (det kommer säkert en ny period snart), och vi har börjat hitta tillbaka till samarbetet.

Ibland tycker jag att träna egen hund är som att korrekturläsa egen text: man SER inte! Hjärnan fyller i hur man tror att det är, och hur det borde vara. Mycket av tankeverksamheten har alltså rört sig i följande banor "Vem känner jag som har haft liknande problem, och vad gav jag för råd?" Det har hjälpt mig att inte tänka på min egen träning, utan andras träning.

Strategi:

Tillbaka till flytande grundfärdigheter. Vilka spelar mindre roll, jag har nytta av alla. I veckan har vi främst kört skiften sitt-stå-sitt (fokus på låsta baktassar), bli i position (växla sitt och ligg) och stå under b.m Vi har också kört ordförståelse, att skilja på sitt, ligg, och fot.

All träning har körts enligt principen 5 klick - paus - Valle får själv be om mer. Mestadels godisbelöningar (träning precis innan matdags) för minimal störning av rytmen i träningen. Vi har kört inomhus, utomhus på lugnaste stället i trädgården, och i hagen när han själv har bett om det. Flyt först - störning sedan!

Resultat:

När jag frågar "Vill du träna?" flyger han till dörren, mer eller mindre backar framför mig för att inte förlora kontakten, och tränar med fokus och intensitet. Att jag pausar så ofta ger en struktur där det är han som tjatar på mig för att fortsätta träna, och jag avslutar INNAN han hinner tröttna på egen hand. När han är klar för dagen så väljer han att istället ta en pinne och gå och lägga sig i pausen, jag har ju avslutat så det är helt OK. Ibland väljer jag i det läget att ta ut en av de andra hundarna och på så sätt få ett par träningspass till med Valle (konkurrens), bara för att träna uthållighet. För det mesta inte, är han trött så är han trött liksom.

Jag har varit noga med att han är lugn när vi startar upp träningen, jag vill inte ha en hund som tjatar på mig när det INTE är träning.

Och som avslutning lite sommarbilder som speglar deras olika personligheter:

Popsy: Full fokus på mig (och eventuell belöning)  

Mårran: Drömmer sig bort...  

...och Valle...det blev SÅ TRÅKIGT att ligga stilla i fem sekunder att han måste käka upp en maskros...