Jag och Mårran är ganska trötta. Valle är pigg, piggare, piggast! Nåja...

Dagens klubbtävling gick bra!

Jag och Valle nådde vårt mål med en sistaplacering, jag är fruktansvärt nöjd med att jag lyckades få honom att göra något överhuvudtaget! Han var väldigt låst på miljön. Nya hundar, nya människor, dessutom rörde de sig och dök upp lite överallt...Lite i taget fick jag jobbat upp något som liknade träningsmode (tack och lov för grundfärdigheter!), han började ta sin leksak (vilket han INTE gjorde till att börja med), och när han väl är fokuserad så är han RIKTIGT bra. Tyvärr varar det inte så länge, innan något nytt fångar hans intresse och han svävar ut i det blå igen...Men vi kom runt banan, med hjälp av MYCKET godis, och han fick en trevlig och positiv upplevelse av tävlingsplatser. Jag blev full i skratt när han på vinst och förlust slängde in ligg lite här och var - bättre att han vill för mycket än för lite. När han väl landar...då ni!

Tyvärr fick Mårran och jag ett missförstånd på skylt 12 av 15 (hon gjorde ett ställande från ligg istället för ett sättande) och när jag valde omtag tog hon det som att jag inte var nöjd...låg och ledsen hund smet bort till sin kompis domaren och sökte tröst innan vi kunde avsluta banan. Mitt fel! Fram tills dess var hon helt perfekt, så bra som bara hon är på en bra dag plus att svansen gick :) Jag är så nöjd med henne!

Och jag lyckades med mina egna mål, och höll min positiva inställning även när det blev lite tokigt. Jag känner mig inspirerad att åka runt och tävla Mårran igen, även om vi måste börja om i nybörjarklass. Valle får hänga med och bara träna i tävlingsmiljö - det behöver han mest av allt.

Utvärdering:

Bra

*Bra uppvärmning av båda hundarna, lyckades (nog) pricka deras formtoppar ganska bra.

Kan bli bättre

* Valle behöver bli säkrare på skyltarna en och en, och träna i miljö.

* Båda behöver träna mera fulla banor.

Allra bäst

* Superattityd från oss alla tre!

* Bra och tydlig handling till båda hundarna.

* Jag uppfyllde mitt mål att belöna Valle på banan (det glömmer jag ibland, även om jag bestämt mig sedan innan).

* Mårran hanterade miljön perfekt, och var sitt allra bästa jag!

* Valles 1-2-3 steg framåt satt som en smäck, likaså läggande under gång. 

...är något som jag lider av. I ganska stor utsträckning. Jag kan bli nervös för att träna med en träningsgrupp, för att åka på kurs och träna inför nya människor, för att träna inför folk som känner mig och som jag inte träffat på ett tag, osv. Men tävling är VÄRST!

Så idag har vi anmält till KM i rallylydnad på klubben. Valle ska få sin första "riktiga" tävlingsstart, och Mårran ska försvara sin titel (även om det var lydnad som hon blev klubbmästare i sist och inte rallylydnad). Det är en äkta klubbtävling, dvs det är högt i tak, låg prestige, stort prisbord på ganska få starter och jag tror att det blir en härlig stämning. Det ska bli jätteroligt - samtidigt är jag spänd, min mage har gett upp, prestationsångesten börjar göra sig påmind, rädsla för att "allt skiter sig", och självförtroendet faller.

Alltså, det är löjligt. Det är pinsamt. Det är verklighet. Det går att göra något åt!

Jag har tävlat häst till och från sedan jag var åtta, i perioder ganska mycket, och hittat olika strategier att hantera min nervositet. För mig har det väldigt mycket att göra med INSTÄLLNING och MÅLSÄTTNING. Sedan handlsar det om att verkligen påminna mig själv om dessa två sakerna - ergo detta inlägg :)

Inställning:

* Jag tävlar för att det är roligt - inte för att jag måste. Det är mitt val. Men det är inte min hunds val, alltså är det min SKYLDIGHET att ta hand om min hund på bästa sätt. Det betyder att jag måste vara GLAD och SÄKER. Är jag inte det får jag fejka så gott jag kan.

* Jag tävlar för att träffa mina vänner och ha trevligt. En tävlingsplats är ofta en trevlig plats där man kan fika och snacka skit. Går hunden bra (enligt mig själv) är min lycka gjord - gör den inte det så har jag iallafall den sociala biten.

* Och kanske lite speciellt: jag har upptäckt att det hjälper mig om jag har inställningen att det nästan är lite synd om hunden och jag behöver hjälpa och stötta den. I mitt huvud fungerar det. Jag tror inte det egentligen, men det funkar att låtsas - jag blir mer avslappnad och fokuserar på rätt saker.

* Hunden kan inte göra fel. Jag vill att mina hundar ska känna att tävlingsplanen är en magisk plats där allting är skitkul och inget blir någonsin fel. Högt självförtroende och en hund som älskar tävlingsplanen! Alltså belönar jag nollor lika glatt som tior. Ologiskt? Inte i min världe - TRÄNAR momenten gör jag utanför planen. Tränar jag väl så gör hunden bra ifrån sig.

Målsättning:

* Jag har långsiktiga mål. Denna tävlingen är ett trappsteg till nästa tävling, och jag vill BYGGA tävlingshund. Jag tävlar för att NÄSTA tävling ska bli ännu bättre. Kortsiktiga lösningar går stenbort - om något inte funkar så gör det bästa av det. BRÅKA INTE MED HUNDEN!

* Uppgiftsmål. Istället för att fokusera på resultat försöker jag ge mig själv uppgifter som hjälper oss att genomföra banan på bästa sätt. Det hjälper mig att fokusera rätt.

* Känslomål: ha ROLIGT, båda två!

Uppgiftsmål Valle, som bara ska ha en bra förstaerfarenhet av "tävling":

* Repetera de olika skyltarna innan start, höj upp läggande vid sidan.

* Förbered varje start och varje skylt ordentligt.

* Is i magen: vänta ut om han tappar kontakt.

* Belöna varje skylt med godis, och några transportsträckor.

* Använd rösten, inget överdrivet kroppsspråk.

* STOR kampbelöning på slutet.

* Om han helt tappar koncentrationen: hämta honom, sitt med honom en liten stund och "ladda om", lek lite, och kör sista biten.

Uppgiftsmål Mårran:

* Väl förberedd och uppvärmd på "Mårranvis".

* Spring bort till starten.

* Håll tempot genom banan.

* Jobba med röst och kropp.

* Förbered de olika skyltarna med rätt rutiner - speciellt halterna.

* STOR slutbelöning!

Återkommer ikväll med rapport om jag lyckades hålla mina tankar och mina målsättningar - och resultaten så klart!