En av de sakerna som fastnade efter Kens föreläsning var hans förklaring av LRS. Genom att försöka skriva något som andra förstår får jag rätt på det i mitt eget huvud, så jag gör ett försök:

LRS = Least Reinforcing Stimulus/Scenario = Minst förstärkande stimulus

Detta är ett verktyg som vi använder om djuret gör något som vi vill ha mindre av, om djuret gör "fel". Det är designat för att vara så trevligt för djuret som möjligt, hjälpa det att förstå vad som INTE lönar sig med ett minimum av frustration. Ken jobbar med alla typer av djur, inklusive en del farliga djur som stora katter eller späckhuggare, och jobbar man med ett djur som kan skada eller döda sin tränare vill man aldrig säga "nej", och man vill hålla frustrationen så låg som möjligt. Ken tränar också mycket hundar, och tycker att även de fungerar bättre med LRS jämfört med tex straff (både positivt och negativt!) eller mer traditionell utsläckning (som ofta leder till frustration och utsläckningsutbrott).

Rent praktiskt: i en träningssituation, shejping eller signalträning, om djuret ger fel respons (gör fel) så ändrar tränaren absolut ingenting i 3-5 sekunder. Har man ögonkontakt med djuret behåller man ögonkontakten. Armarna är på samma ställe. Vi är vända åt samma håll. Beteendet leder till ABSOLUT INGEN FÖRÄNDRING, som om det överhuvudtaget inte hänt. Så längt som all annan utsläckning som helst.

Efter 3-5 sekunder (beroende på vilken rytm vi har i vår träning vanligtvis, Ken som har en snabb rytm och hög frekvens på klick använder max 1 sekund LRS vanligtvis) så ger vi en NY signal till djuret, ber om ett annat beteende, ett som vi vet att den klarar av. Det har två syften: dels talar vi om för djuret "jag tänker fortfarande träna dig, det finns fortfaranade chans att få klick och belöning" vilket gör att frustrationen uteblir och djuret inser vårt fortsatta värde i situationen, PLUS att det är en omdirigering till något som vi gillar bättre än det djuret gjorde "fel". Sedan kan vi prova den signal som vi fick fel respons på igen, om det var ett pass med signaler, eller fortsätta vår shejpingsession.

Det är viktigt att LRS är omedelbar - timimg är allt - och KORT för att undvika frustration (som kan leda till aggrerssion, stress, och/eller sämre inlärning). Det är viktigt att vi är NEUTRALA - det är INTE ett negativt straff där vi tar bort något från djuret. Det är viktigt, som alltid, att vi är känslomässigt neutrala.

Det fungerar eftersom vi har en historia av positiv förstärkning med djuret. Djuret är van vid klick och belöning i en särskild rytm (vi är människor, vi blir rytmiska), och när det blir ett avbrott - djuret förväntade ett klick som inte kom - så blir det beteendet inte förstärkt. Eller - mer sanningsenligt - beteendet blir förstärkt så absolut lite som möjligt (vi är ju fortfarande där, och bara det är förstärkande för ett djur som gillar att träna). Eftersom vi inte tar bort möjligheten att förtjäna en belöning - vi ger direkt djuret en ny signal som den kan och blir klickad för - håller vi djuret i träningsmode och utan frustration.

Detta är ett av de verktyg som hamnar som nummer 5 i "prioriteringslistan". Djuret gör något vi inte gillar, vi har uteslutit medicinska problem, vi har anpassat miljön så gott vi kan, vi har försökt träna uteslutande med positiv förstärkning, vi har försölt träna in ett alternativt beteende, men det fungerar helt enkelt inte fullt ut. Vi behöver lägga till något mer - första valet är utsläckning av icke önskvärt beteende. Det använder man egentligen hela tiden i sin träning, när vi shejpar och inte klickar för det som inte möter våra kriterier, eller om vi gett en signal som djuret svarar felaktigt på. Detta är den teknik av utsläckning som Ken föredrar att använda helt enkelt.

Jag har aldrig använt utsläckning på detta sättet, så metodiskt. Jag har använt utsläckning mer traditionellt, jag har använt negativt straff (vänt mig bort några sekunder), jag har använt positivt straff (felsignal på olika sätt). Och det gjorde faktiskt lite ont att inse att en felsignal - oavsett hur snäll den än är - är just ett positivt straff...Jag använder den ju när hunden gör något som jag vill minska!

I ärlighetens namn så tror jag att jag läser mina hundar tillräckligt väl för att se att förstärkarna är starkare än straffarna i deras huvuden: de är glada, träningsvilliga, och frustrationen hålls låg. Det känns ju bra att ha bevis på att jag hanterar också de teknikerna på ett korrekt sätt - åtminstone med mina egna hundar - men jag blir ju nyfiken på hur mycket bättre min träning kan bli? För visst får jag frustration ibland, visst tittar Mårran på mig med en min som säger " Men jag FÖRSÖKER ju. jag FATTAR INTE!", och visst händer det att mina hundar tom ger upp (fast det är sällan nuförtiden).

Så jag är ju absolut tvungen att prova! Ett nytt verktyg i verktygslådan - man tackar!

Igårkväll började vi. Jag ville köra rena signalpass för att få en viss rytm i träningen, så att det skulle bli väldigt tydligt för både mig och hundarna när jag gjorde en LRS. En hund på filten, en hund tränade.

Valle: jag tränade fjärr med låsta bakben, ca 50 cm ifrån mig, röst och handsignal. Jag mixade med backa i front (det fr honom i perfekt modus för bra skiften) och handtarget. Som sagt: en viss rytm, började med enkla skiften. Ett felaktigt skifte: jag ändrade ingenting i ca 3 sekunder, och gav sedan en annan signal och fortsatte som om inget hade hänt. Provade signalen som blev fel igen - lyckad. Fortsatte ca två minuters träning på samma sätt, paus, ytterligare två minuter.

Mårran: har börjat träna högerhandling inför rallylydnad högre klasser, SVÅRT för henne! Hon blir lätt frustrerad och osäker. Jag växlade mellan olika skiften vid höger sida, komma i front, och ingång till högerfot med hjälp av handtarget. Vi blandade med djupa ingångar på vänstersidan (hon har börjat fuska och kommer snett). Eftersom han verkligen tycker att det är svårt att vara rak på högersidan stod jag intill en vägg, och hade godiset liggande på "rätt" sida för att få en rak hund (steg 2: anpassa miljön). Samma upplägg som Valle tidsmässigt.

Resultat: svårt att veta säkert efter bara ett pass, men Valle gjorde lugna, fina skiften och behöll sitt lugn även efter en LRS. En felsignal har en tendens att höja hans aktivitetsnivå något, LRS verkade ge samma effekt men behöll hans lugna fokus. Mårran blev verkligen bättre än hon brukar på att hantera att göra fel! Hon brukar bli osäker och lite stressad i några sekunder när hon inte fattar, det märkte jag ingenting av. Och ingen av dem upprepade sina fel - de gjorde korrekt utförande när jag gav signalen igen.

Jag måste naturligtvis träna mer för att kunna göra en vettig utvärdering, och med många fler hundar, men so far so good!

En sak som slog mig var hur SVÅRT det var för mig att vara neutral! Jag är så van vid en felsignal, eller att vända bort blicken, eller något liknande...Bara det var värt en tankeställare: om jag gör det slentrianmässigt, är det verkligen bra och medveten träning från min sida då?

Den ständiga resan mot förbättring är spännande!