Sista träffen mad Maria var förra veckan, och jag kommer att sakna "gänget"! Mycket intryck som vanligt, jag var glad att filmkameran var med så att jag kan dubbelkolla i efterhand vad vi egentligen gjorde.

Det som slog mig mest med denna träffen var känslan...

Att träna Valle har varit lite schizofrent - ibland är han så fantastisk att jag blir alldeles matt av lycka, för att i nästa sekund tvärvända och inte vilja någonting. Jag blir mer och mer klar över vilka triggers han har, vad jag ska undvika att göra (för att det triggar någon konstig koppling i hans hjärna), och hur jag kan låsa upp honom när han låser sig och hitta "glad-Valle" igen. Det är JOBBIGT att träna en hund som kräver "millimeterprecision" i både beteenden och ffa känsloläge för att fungera. Samtidigt är det ROLIGT och STIMULERANDE - han är bättre än den bästa instruktör på omedelbar feedback! Gör jag rätt (i hans värld) så funkar han. Gör jag minsta misstag så funkar han INTE.

Detta i kombination med att han snabbt blir mentalt trött - han verkar "ta in" mycket mer av världen än de flesta andra hundar jag träffat - och att jag älsar att träna och har dålig disciplin på att sluta i tid, har gjort träningen...lite mindre rolig än den kunde varit. Berg och dalbana i känslolandet är liksom inte min grej.

Enter Midori. Hon vill ALLTID träna, helst 24 timmar om dygnet. Hon fungerar som ett skolboksexempel för hundträning. Hon struntar totalt i miljön runtomkring, tränar vi så TRÄNAR VI! Alltså...hon är alla bra sidor hos min JRT Popsy (en av de roligaste hundar jag någonsin tränat) kombinerat med alla bra sidor hos Valle!

Redan förra träffen kommenterade en vän att jag såg så mycket gladare och mer avslappnad ut när jag tränar Midan, än när jag tränar Valle. Det stämmer! Jag är inte rädd för vad som ska hända om jag tar ett felsteg, jag får bättre självförtroende, och inte minst så har jag faktiskt lärt mig en del om vikten av att träna känsla och inte bara beteende under åren med Valle (tur att man utvecklas)...

Och det bästa är: den positiva känslan smittar!

Jag tror att eftersom jag inte längre har bara EN hund (förutom Mårran, som är lite halvpensionerad) att träna, så tar det bort press från träningen. Lämnar Valle träningspasset så har jag en hund till! Valle kan få korta, glada pass för att HAN VILL, inte för att jag kämpar med att få honom att vilja.

Resultat:

Jag vet - detaljerna är LÅNGT ifrån perfekta. Men detta är fortfarande den allra bästa träningstävling vi någonsin gjort! Han är GLAD och ENGAGERAD rakt igenom. Känslan för mig var odelat positiv, som det ska vara när man tränar! Att detaljer brister är inget som gör mig besviken - sådant pysslar vi med efterhand, de "felen" är en del i informationsflödet om var vi behöver lägga extra träning.

Sporrad av framgångarna vågade jag mig på vårt mest ångestladdade moment - apporteringhen - nästa dag. Ni kan se vid ett par tillfällen att han "stämplar ut", (han blir låg, ledsen, vill inte ta leksak), och jag har tackochlov lärt mig dels att BRYTA i det läget, och dels att STARTA OM honom. Detta är första gången jag får till en riktigt bra känsla och vettigt tempo i apporteringen när vi är i grupp!

Ni kan se honom dissa leksaken ett par gånger, jag får honom att göra en nosfrys i handen, och sedan tar han leksaken utan problem. Det är EN viktig nyckel som vi har hittat.

Midan då? Hon var bara bäst, som vanligt...:)

 

Madelen

9 oktober 2013 08:26

Mycket trevligt inlägg med fina filmer. Uppskattar att det är ljud så man kan höra era diskussioner.

Det är otroligt va olika individer kan vara och så mycket lättare vissa hundar kan vara. Du kämpar bra och till och med jag som inte känner dig kan se skillnad i din hållning beroende på vem du tränar. Känner igen det, jag var likadan med Kiwi och när jag sen skaffade Sting.

http://tokryck.wordpress.com

 

Jessica med Maya

9 oktober 2013 18:40

Åh vad sugen jag blir på att träna lite mer lydnad, vi fokuserar på agilityn nu så länge vädret medger! Men i vinter ska vi tag i lydnaden, vilket år som helst ska vi tävla...

Tack för all inspiration :-)

 

Sanna

9 oktober 2013 23:51

Du kanske ska börja köra agility med Valle, såg någon film förut och han verkade tycka det var hilma skoj! Blir en helt annan fart.

Åsa

10 oktober 2013 07:09

Hade gärna velat, men dåliga höfter och agility går inte ihop... Men tack ändå, jag uppskattar att du bryr dig om oss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...