Sedan kursen hos Jenny Wibäck har Valle och jag anammat cirkuslydnaden fullt ut. Med ett extra tillägg (tack Petra Nilsson) har vi nu dessutom lagt till regeln att belöningen ska vara lika lång tid som kedjan.

Det jag vill skapa är ett bra drag in på planen, en hög aktivitetsnivå och engagemnang i kedjan, och en stark minnesbild med belöningen. Om Valle släpper så är det mitt jobb att engagera honom igen. Tvärt emot att lämna över ansvaret för engagemanget på hunden...när en väg inte fungerar så testar vi en annan!

Det ställer lite krav på min uppfinningsrikedom, och jag behöver hela tiden samla information om vilka övningar som fungerar var och i vilken ordning SAMTIDIGT som jag i 190 håller min hund på topphumör. Tanken är att få "agilitykänsla" men med mindre och mindre agility!

Första kedjan är nästan tre minuter lång, låååååång tid för Valle att jobba utan "riktig" belöning! Titta på skillnaden mellan första sträckan baklänges marsch efter ingången (ingången är bra, första sträckan baklänges marsch ser ut som han "brukar" och det är precis den attityden jag vill ändra) och sista sträckan fotgående!

Andra kedjan (två kodjor, en 60 sekunder och en 30 sekunder) kör jag med trött hund på ny plats. Det är två dagar mellan klippen, och jag tycker redan att jag ser en förändring i Valles förväntan, speciellt i ingången till startpunkt. Det som piper i bakgrunden är en frustrerad Mårran...

I nuläget tänker jag i stort sett inte alls på att belöna korrekt utförande, snarare att pränta in i hans lilla huvud att det lönar sig att fortsätta jobba - då får man en ROLIG uppgift! Detaljer är enkelt att träna. Kedjor och engagemang är det inte - iallafall inte för oss.
 Så även om det på ett sätt känns helskumt och jag bara har koll på hälften av det som händer (kontrollbehov much...?) så har vi väldigt roligt och därför kör vi på ett par veckor till, så får vi se var vi hamnar och vad som revideras på vägen. Båda mina medhjälpare har frågat vad planen är framåt, och sanningen är att jag inte vet riktigt...Någonstans finns det en tanke på mer och mer "lydnadslydnad", men vi får se vad som händer på vägen. Just nu vill jag få träningen ännu tajtare (utan ett enda släpp), förväntan och engagemang ännu högre, kedjorna längre och längre, och när Valle verkligen DRAR in på plan utan en tanke på omgivningen - DÅ är det dags att fundera över fortsättningen!