Helgen har ägnats åt tävlande, rallylydnad med båda dogsen båda dagarna. Spännande att se hur de skulle klara att prestera två dagar i rad - bättre, sämre, ingen skillnad?

Lördag, Burlöv: Strålande sol. Varmt...varmare...varmast...Lite fläktande gjorde livet uthärdligt.

Valle först. Han var stressad i bilen, och ville inte ta sin leksak när vi började värma - minnen från sist vi var här? Jag gav honom tid och en lång nosrunda, och började sedan med enkla följa-övningar belönat med godis och att få gå och nosa. Tre reps, sedan var nosandet ointressant. Älskar att jag har hittat en fungerande rutin för att "låsa upp" honom! Snart kunde vi leka som vanligt.

In på banan - några blicksläpp, en nos, ett missförstånd vid en skylt ("Tasstarget? Inte? OK.") och en koppelkontakt gav 95 poäng - personbästa och uppflytt. Mycket nöjd med att jag lyckades vända honom från stressad och berörd till avslappnad och glad!

Mårrans tur. Trots i stort sett ingen uppvärmning förutom första rastningen (som tog längre tid än vanligt - hon var också spänd och började med att inte ta godis) så var Mårran VARM och TRÖTT. Det kändes som att jag mentalt bar henne runt banan...men hon har en fantastisk kontakt och vilja att efterkomma, och hon kan skyltarna väldigt väl = 98 poäng! En nos och en bristande samarbete (jag glömde signalera vänster och gick in i henne).

Så vi slutade på delad andraplats, Mårran och jag, och Valle direkt efter på fjärde plats.

Idag, Malmö: Ösregn. Kallt. Väl arrangerat, men många sena strykningar och lååååångsamma hundar i regnet gjorde tiden oförutsägbar.

Valle först. Glad och pigg, gick snabbt in i arbetstanke trots regnet. Men ju blötare han blev ju mer slokade öronen...leksaken blev ointressant och lukterna i gräset lockade mer och mer. Jag gjorde nog slut på samtliga våra inlärda "öka-tempot - håll - fokus - signaler" inne på banan, men vi tog oss runt och det med en viftande svans! 82 poäng, där jag stod för sex minus pga mitt fotarbete (jag jobbar med hela kroppen när jag peppar honom) och ytterligare två minus på helhet för koppelkontakt (han totalfastnade vid två tillfällen och jag fick använda kopplet för att få "loss" honom. Resten var enpoängare: nos, sen reaktion, bristande samarbete. Helt OK lägstanivå!

Mårrans tur. Jag missbedömde tiden totalt, och tog ut henne alldeles för tidigt...hon var PÅ! Superglad, arbetsvillig! I en hel halvtimme (ovanligt för henne)! Sedan började hon krokna lite (inte undra på), lagom tills vi skulle in. Eftersom hon var blöt ville jag inte att hon skulle vara stilla och bli kall, därför blev hela väntetiden ett träningspass. Efterklokt borde jag satt henne i bilen igen. Vi tog oss runt och jag var nöjd med rundan. Lite förvånad över att jag bara fick 76 poäng, det kändes som en 90 poängare åtminstone? 10 poängs avdrag för synlig leksak (slarvigt! Jag använder inte ens leksak på henne!), 10 poängs avdrag för fel håll i en skylt. Typiskt...de där förarpoängen är SÅ irriterande! Men nu gör jag inte om det misstaget.

Två godkända resultat och två hundar uppflyttade till fortsättningsklass - och en del ny info med mig hem:

* Det går utmärkt att tävla två dagar i rad

* Valle och jag behöver träna mer i regn och bygga upp ett värde för blöta öron

* Mårran bryr sig inte ett skvatt om regn, men ska ha minimalt med uppvärmning

* Valles Back On Track-täcke sitter perfekt på Mårran

* Det är bra att ta på sig regnkläderna man har i bilen

Känner mig väldigt nöjd med mina fina dogs!

Genomblöta, men glada ändå!

Jag har tillbringat en dag med bruksfolk, kelpienördar och mentalkunniga människor - Valle har gjort sitt MH ihop med kelpieklubben på Lomma Brukshundklubb! Som alltid när jag gör saker för första gången känner jag mig som att jag är en utomjording...tur att hundfolk alltid är trevliga och får en att känna sig som "en i gänget".

Jag började med att gå med och titta på de två hundarna innan oss. Jag har aldrig sett ett MH innan, och det var verkligen roligt och intressant att få följa med ett rutinerat gäng. Sedan var det Valles tur!

Efter att jag nigit fint mot testledaren var vi igång. Valle tyckte livet var kul men konstigt, ute i skogen, nya människor (som han brydde sig mindre om) och en karl som tar honom i kopplet och petar på honom? MATTE!!!

Men bitstocken var däremot rolig! Och komma in med den när man äntligen fått den? Alltså, skojar du? Den måste undersökas, dödas, och demonteras först!

1a. Kontakt, hälsning: Tar kontakt själv eller besvarar kontaktförsök

1b. samarbete: Följer med villigt, engagerar sig i testledaren

1c. hantering: Accepterar hantering

2a. Lek, leklust: Startar snabbt, leker aktivt

2b. Gripande: Griper direkt, hugger föremålet i farten

2c. Gripande och dragkamp: Griper, drar emot, men släpper och tar om

Filmen talar för sig själv...mycket jakt, ingen lust att fånga bytet. Som en vallhund ska vara, om jag har förstått det hela rätt.

3a. förföljande: startar med hög fart, målintiktad, bromsar in vid bytet

3b. Gripande: griper inte, nosar på bytet

Passivitet i denna sättningen har vi aldrig kört, jag antingen sitter hos honom eller har honom invid benen, eller ber honom pausa liggandes. Inga direkta överraskningar.

4. Aktivitet: Är uppmärksam och i huvudsak lugn. Enstaka aktivitetshöjningar

Jag tyckte nästan synd om figgen...total diss efter att han konstaterat att det var en person! "Matte, kan inte vi leka istället?"

5a. Avståndslek, intresse: Intresserad, följer figuranten utan avbrott

5b. hot/agg: visar inga hotbeteenden

5c. nyfikenhet: går fram till den dolda, talande figuranten

5d. leklust: visar inget intresse

5e. samarbete: visar inget intresse

Valles starka hotbeteende var en överraskning för mig - han brukar vara en mes! Men jag ser också att så fort jag släpper på kopplet så backar han upp en smula och väntar på mitt stöd. Jag trodde faktiskt att han skulle fly, tuffare än jag ger honom cred för! Så fort han "känner igen" hur jag agerar släpper han hotet, det gillar jag också.

6a. Överraskning, rädsla: hukar sig och stannar

6b. hot/agg: visar flera hotbeteenden under längre tid

6c. nyfikenhet: går fram till overallen när föraren gått halva avståndet

6d. kvarstående rädsla: ingen tempoförändring eller undanmanöver

6e. kvarstående intresse: stannar upp, luktar på eller tittar på overallen vid minst två tillfällen

Skramlet gav inga överraskningar, jag har alltid upplevt honom som mer intresserad än rädd för ljud.

7a. Ljudkänslighet, rädsla: Gör undanmanöver utan att vända bort blicken

7b. nyfikenhet: Går fram till skramlet utan hjälp

7c. Kvarstående rädsla: Imgen tempoförändring eller undanmanöver

7d. Kvarstående intresse: Visar inget intresse

Spökena var heller ingen överraskning, personligen tycker jag att där är en tydlig skillnad jämfört med reaktionen på overallen - skallet är ljusare, kroppen lägre, och svansen mer aktiv. Men jag inser också att jag absolut kan vara färgad av vad jag "tror mig veta"!

8a. Spöken, hot/agg: visar flera hotbeteenden och någon attack

8b. Kontroll: kontrollerar och/eller handlar mot båda spökena under hela momentet

8c. rädsla: uppehåller sig vid eller framför föraren

8d. nyfikenhet: går fram till fig utan hjälp

8e. kontakttagande med fig i spökdräkt: intensivt kontaktbeteende med hopp och gnäll

Andra leken var den stora överraskningen att han faktiskt ville leka! Vid många tillfällen har han slutat leka helt när han blir stressad - så för mig var det ett tecken på att han hanterade situationerna väl. Starkare reaktion på skottet än väntat (som sagt - leken är det första han väljer bort i stress), mycket glad för att jag fick springa med honom istället! Jag ångrar att jag inte gick bort bakom busken där ljudet kom ifrån, men nöjd med att han var lugn under tillbakavägen och inte reagerade alls på efterföljande hunds skott när han satt i bilen.

9a. Lek2, leklust: startar snabbt, leker aktivt

9b. gripande: Griper direkt, hugger föremålet i farten

10. Skott: avtagande kontroller under lek/aktivitet, därefter oberörd

Och så slutkommentarerna.

Jag uppskattar verkligen att testledaren också tog sig tid att ge mig råd för framtiden baserat på vad han såg i Valle - det är ingen "skyldighet" utan något som han gjorde extra. Det är nyttigt med någon annans ögon på sin hund!

MH är definitivt inget jag skulle göra med vilken hund som helst, "bara för att se hur den reagerar". Det är nödvändigt för att få tävla bruksgrenarna, och jag upplever dessutom Valle som en stabil hund som inte skulle ta någon skada, men jag hade INTE gjort det med Mårran som tidigt visade både rädsla och skärpa, i tillägg med en stor vilja att "fixa själv". Man sätter trots allt hunden i situationer som är upplagda för att vara just skrämmande och svåra - men under kontrollerade former, men erfarna människor, för att kunna förutsäga reaktioner senare i livet och se vilka svagheter hos hunden man behöver jobba med. Och jag går därifrån lite klokare!

Efter en helg med Jessica Alenius och ett gäng glada hundar och hundägare känner jag mig liiiite klokare gällande specialsöket. Valle har varit exemplarisk, och verkligen påmint mig om alla hans fantastiska sidor! Måste skryta lite:

* Växla mellan att slappa i (öppen) bur och jobba koncentrerat

* Kommit överens med samtliga hundar

* Jobbat på nya urvalsbanor både inne och ute (och hittat på ett eget "tesilsspel")

* Haft en otrolig uthållighet

* Visat inlärning av sittmarkering för "hela klassen"

Väldigt okomplicerad med god arbetsvilja! Specialsök passar uppenbarligen unge herrn :)

I pauserna har han roat sig med att uppvakta damerna:

Nåja...någon Don Juan är han uppenbarligen inte...men artig och snäll! Båda madamerna roade sig med att dra en repa med honom innan de tröttnade på hans "unghundsfasoner", så han sökte upp mig och frågade efter en leksak istället. Matte vill alltid leka!

Sedan kursen hos Jenny Wibäck har Valle och jag anammat cirkuslydnaden fullt ut. Med ett extra tillägg (tack Petra Nilsson) har vi nu dessutom lagt till regeln att belöningen ska vara lika lång tid som kedjan.

Det jag vill skapa är ett bra drag in på planen, en hög aktivitetsnivå och engagemnang i kedjan, och en stark minnesbild med belöningen. Om Valle släpper så är det mitt jobb att engagera honom igen. Tvärt emot att lämna över ansvaret för engagemanget på hunden...när en väg inte fungerar så testar vi en annan!

Det ställer lite krav på min uppfinningsrikedom, och jag behöver hela tiden samla information om vilka övningar som fungerar var och i vilken ordning SAMTIDIGT som jag i 190 håller min hund på topphumör. Tanken är att få "agilitykänsla" men med mindre och mindre agility!

Första kedjan är nästan tre minuter lång, låååååång tid för Valle att jobba utan "riktig" belöning! Titta på skillnaden mellan första sträckan baklänges marsch efter ingången (ingången är bra, första sträckan baklänges marsch ser ut som han "brukar" och det är precis den attityden jag vill ändra) och sista sträckan fotgående!

Andra kedjan (två kodjor, en 60 sekunder och en 30 sekunder) kör jag med trött hund på ny plats. Det är två dagar mellan klippen, och jag tycker redan att jag ser en förändring i Valles förväntan, speciellt i ingången till startpunkt. Det som piper i bakgrunden är en frustrerad Mårran...

I nuläget tänker jag i stort sett inte alls på att belöna korrekt utförande, snarare att pränta in i hans lilla huvud att det lönar sig att fortsätta jobba - då får man en ROLIG uppgift! Detaljer är enkelt att träna. Kedjor och engagemang är det inte - iallafall inte för oss.
 Så även om det på ett sätt känns helskumt och jag bara har koll på hälften av det som händer (kontrollbehov much...?) så har vi väldigt roligt och därför kör vi på ett par veckor till, så får vi se var vi hamnar och vad som revideras på vägen. Båda mina medhjälpare har frågat vad planen är framåt, och sanningen är att jag inte vet riktigt...Någonstans finns det en tanke på mer och mer "lydnadslydnad", men vi får se vad som händer på vägen. Just nu vill jag få träningen ännu tajtare (utan ett enda släpp), förväntan och engagemang ännu högre, kedjorna längre och längre, och när Valle verkligen DRAR in på plan utan en tanke på omgivningen - DÅ är det dags att fundera över fortsättningen!

Det kommer mer om NLP och framför allt BAT senare, jag håller fortfarande på att bearbeta data och testar mig fram. Var tålmodiga!

Så länge handlar mitt blogginlägg om något helt annat och mycket mer vardagligt - min Valle-träning (och min Mårran-träning).

Att träna Valle känns just nu som en ständig kamp om engagemang och uppmärksamhet...och med väldigt ojämnt resultat. Jag tycker att jag gör samma sak, och han svarar ena dagen med att verkligen engagera sig, och andra dagen med att se ledsen ut och gå och nosa. En liten smula frustrerande...Men vi klurar vidare!

Lite framsteg har vi iallafall, främst med sitt kvar och platsliggning. Jag startade upp ett hjärntvättsprogram förra veckan med målet att lyckas med 20 sitt kvar och två platsliggningar/dag, oavsett hur enkelt det betydde att jag fick träna. En vecka senare kunde jag lägga honom på promenaden, 25 meters avstånd, 3 minuter! :) Ibland är uppenbarligen inte 80%-regeln att föredra, och jag misstänker att ju mer KÄNSLOMÄSSIG anledningen till "fel" är, ju mer behöver vi låta hunden lyckas om och om igen. Valle har (antagligen) inte rest sig för att han inte förstått uppgiften, utan för att känslan av obehag blivit för stark. Med 100% lyckande har jag ändrat på känslan = beteendet fungerar. Intressant!

I kombination med detta anmälde jag i panik till Jenny Wibäcks heldagsträning om tävlingsträning i fredags. Mycket lyckat! Valle visade precis hur OINSPIRERAD han kan vara, och hur FANTASTISK han kan vara! Både Jenny och gruppen kändes väldigt trygg att visa upp dåliga resultat för, och först då kan jag börja lägga de negativa känslorna åt sidan och börja jobba konstruktivt med hur det ska bli bättre!

Insikt 1: ALLT är inte dåligt. Valle har trots allt en hel del övningar där han visar helt rätt attityd: rutskick, tunnel, hinder, runda, och några freestyleövningar. Det FINNS! Jag ska "bara" överföra rätt känsla till fler övningar.

Insikt 2: Jag lyckades få Valle att träna ENGAGERAT, utan belöningar, en hel minut i sträck utan ett enda fokustapp (det är LÄNGE för min lille kelp!). Min fråga till mig själv behöver vara vilka övningar jag kombinerar när jag tränar uthållighet för att ge honom bäst förutsättningar. Cirkuslydnad rockar!

Insikt 3: Jag behöver (som vanligt) bli mer oförutsägbar. Min hund är smart - håll hans uppmärksamhet genom att göra övningarna mer komplexa. Överraska med belöningar på oväntade ställen, och på oväntade sätt.

Ny motivation, nya tankar, nya övningar! Tack och lov att hundträning är ett så enormt stort ämne, alltid med nya vinklingar och nya saker att utforska och lära sig mer om :)

Och Mårran då? Jodå, Madame känns lugn, glad, och säker på det hon kan. Inte världens mest fartfyllda moment, men viftande svans och ett litet smajl när hon går vid min sida. Det tog henne 8 år att mogna in i tävlingsattityd, kanske borde jag bara ge Valle lite mer tid...Så länge får han roa sig lite med det han gillar mest!

Tiden går fort! Har jobbat på högvarv för att kompensera för fyra dagar "utanför" livet, men nu är jag snart ikapp. Nu är jag redo att sätta mig och fundera lite mer stukturerat över vad jag har fått lära mig :)

Efter att ha tillbringat en natt med Carina och Musse, och en frukost med min kompis/kollega/elev Sara, bar det av till Canis City i Trondheim. Första två dagarna skulle ägnas åt något nytt: NLP!

NLP är ett gäng tankemodeller, ett förhållningssätt, en kommunikationsmall, som helt enkelt handlar om att ändra hur man tänker - känner - agerar. Det handlar om att extrahera det de framgångrika människorna i världen gör rätt, och kopiera det. Det handlar om självkännedom, att må bättre och bli lyckligare. Och det handlar - naturligtvis - om att bli en bättre instruktör/coach/hundtränare/förebild/medmänniska.

Med Matrix som liknelse (Morten i rollen som Morpheus "All I offer is the truth") fick vi vår egen befrielse från gamla, invanda tankemönster och begränsningar. NPL är stort och lite flummigt till och från, så jag tänker bara dela med mig av vad vi pratade om och gjorde utan att egentligen försöka förklara något.

Vi började med en visualiseringsövning, att föreställa sig en konflikt med någon och sedan tänka sig in i min position, den andres position, en tredje persons position (som tittar på), samt en övervakande position som ser alla tre. Jag valde en ganska jobbig konflikt från mitt liv, och upplevde att den jobbiga känslan minskade efterhand och jag fick större förståelse för den som jag diskuterat med.

Nästa visualiseringsövning var en trevlig upplevelse. Vi fick zooma in, skruva upp volymen, göra upplevelsen klarare, färgstarkare, tydligare. Känslan intensifierades. Mitt intresse var väckt - det här är ju användbart!

Bilderna i mitt huvud, de "filmer" som spelar, de erfarenheter jag gjort, de intryck som jag samlat, bygger min egen privata karta över verkligheten. NLP handlar om att verkligheten är så mycket större, så mycket mer komplex än vad jag har på min karta. Jag har inte tillgång till alla fakta. Jag kan antagligen inte ens processa alla fakta, utan väljer ut de delar som gör min värld möjlig att förstå. Detta betyder att vi alla har vår egen karta, vår egen uppfattning om verkligheten. Så långt så bra, det har jag funderat igenom för länge sedan.

Nästa steg: min karta är inte perfekt överrensstämmande med verkligheten. Ibland är den rent felaktig, beroende på att jag antingen inte har alla fakta, eller så är mina källor felaktiga!

Slutsats: 1. Andra ser inte världen på samma sätt som jag, och jag behöver respektera det. 2. Jag kan ändra min karta om jag inte är nöjd med den! Genom att bli av med "felaktiga" filmer och få min karta mer "korrekt" kan jag bli både lyckligare och en bättre version av mig själv. Nice!

Härnäst pratade vi om vikten att skapa rapport, dvs vikten av att möta andra människor på samma våglängd och skapa en relation INNAN man försöker övertala dem till något. Som säljare i många år har jag fått en del träning, både medveten och omedveten...Nyckelord: Respekt. Matcha (vi gillar dem som liknar oss). Lyssna. För mig så är matchandet en "genväg", det som verkligen bygger långsiktigt är att LYSSNA till människor, intresserat och nyfiket, och RESPEKTERA deras världsbild, deras karta. Vill jag ändra på folk tror jag att det behöver bygga på min övertygelse att de faktiskt kommer att må bättre och bli lyckligare :)

Så långt hann vi under förmiddagen - och mer ändå. Morten/Morpheus hade lyckats få mig nyfiken och intresserad av att lära mig mer! Eftersom detta är något som fortfarande behöver landa hos mig, speciellt nu när jag går över mina anteckningar igen och återupplever minnena, så bryter jag här för idag.

Så...nyfiken? Eller känns det som "ointressant och flummigt"? Helt OK vilket som :) Eftersom detta är min minnesblogg så kommer det mer, jag behöver gå över detta en vända till i min personliga utveckling.

Tre dagar på Canis-träffen avslutade. En dag med BAT och demohundar kvar. Det snurrar i min skalle och jag tänker inte ens försöka sammanfatta några av mina anteckningar, men kan dela med mig av några förändringar som kommer att ske famöver:

* Ett gummiband ska inhandlas och sättas runt handleden, och användas till självplågeri med jämna mellanrum.

* Eva Bertilsson kommer att trakasseras å det grymmaste med frågor om allt. Mest om beteendevetenskap.

* Mina stämband kommer att tränas i den nya stilen "bröling".

* Eftersom ingenting är omöjligt och andras begränsningar inte gäller mig, tänker jag skaffa alla superkrafter jag någonson velat ha. Inklusive First Sight och Second Thoughts.

* Min hund har vingar (och en bläckfisk).

* En ny sport - agility endurance - kommer i sommar till en stad nära dig! (Rolsberga, Skåne, är världens mitt).

* Jag ska bygga mitt eget imperium. Kanske tom min egen stad.

* Sara kommer att flytta till Skåne. Det vet inte ens hon än, men så kommer det att bli. Min vilja är lag.

* Soundtracket till den fantastiska TV-serien BATMAN kommer att gå varm framöver. Och alla mina kursare får dela på namnet Robin.

* Mina kursare kommer också att få finna sig i att bli Swishade med jämna mellanrum...

* ...och jag tänker skaffa multipel personlighet.

Det var lite grann om vad vi hunnit med hittills! Och ja just det, Sverige och Finland kommer att enas och regera all hundsport!

I chose the red pill...

(Och NEJ, Morten, jag tänker inte kalla dig Morpheus!)

Nervös som attan var det tävlingsdags idag igen. Fint väder, trevliga vänner på plats, och det enda mål jag hade var att genomföra alla momenten (utom platsen). Efter förra veckans platsliggning hade jag redan bestämt mig för att INTE lägga. Jag är 50/50 på att han skulle klara det = alltför dåliga odds! Men resten ville jag åtminstone testa, dels för att få med mig maximalt med information om min hund, och dels för att verkligen ta tillfället i akt och göra en rejäl träningstävling/kedjeträning.

Drog nummer 1, så det var kort uppvärmning medans övriga låg plats (en lugn och fin platsliggning för övrigt). Sedan in på plan:

Eftersom poängen kändes oväsentliga för mig idag kommer jag inte att ge dem. (Vill ni gissa är ni välkomna i kommentarsfälet!) Mina tankar handlar enbart om vad som hände, vad jag gjorde, vad han gjorde, och hur träningen behöver se ut framöver.

Ingång på plan: Trodde att han skulle kissa på snön och hoppa på domaren. Nästa gång: Koppel på fram till startpunkt!

Fritt följ: Bitvis bra känsla. Bitvis panikkänsla...Han behöver komma närmare mig, och så är det koncentrationen som behöver vara starkare.

Efter momentet upptäcktes att inget poängblock fanns på plats. Liten paus medans TL sprang och hämtade.

Läggande: Startade bra, gled ur position totalt, var på väg att lämna mig helt. Stort DK "FOT!" precis innan läggandet.

Inkallning: Jag räknade med 30% chans att han sitter, 30% att han lägger sig, 40% att han går efter. Ingen större skada skedd, träningen fortsätter. Kom ihåg min momentrutin, bra!

Rutan: Bra fokus när vi ställde upp. TL: "är ekipaget klart?". Jag: "ja". TL: (lutar sig fram) "ursäkta?" Jag: "jag är klar!". Valle hör "Framåt!" i sitt huvud och tjuvar. Lite otur, men det är helt enkelt inte genomtränat. Nöjd med själva skicket, hans hopp över markeringen är så sött! Och Ja, jag vet att det måste bort :)

Apportering: Hehe..."Äntligen kastar du en belöning!" Nöjd med att jag lyckades få in både honom OCH apporten till sidan. Till slut.

Hoppet: Vi har kört en del bollbelönade uthopp, det märktes. DK på tillbakahoppet, och då blev det ett litet gny och uppenbarligen ett islag dessutom. Nöjd med attityden.

Fjärren: Vadå okoncentrerad? "Matte, det kom en BIL! Det hoppar ut HUNDAR!" Nåväl...work in progress. Han brydde sig inte om TL, och vi fick (till slut) till alla skiften.

Transporter mellan moment: Började riktigt illa, men blev något bättre efterhand. Min vanliga ritual fungerade inte alls. Gav honom lite "svängrum" istället för att mecka för mycket (=låg hund).

Attityd: Ofokuserad men glad! Lite nosig på några ställen, VÄLDIGT nosig på andra ställen. Reagerar bra på min belöningsritual (glad svans).

Naturligtvis trodde jag att det skulle gå bättre, annars hade jag inte anmält. Det visade sig att jag missbedömt hur långt han kommit - ingen större skada skedd (förutom på självförtroendet). Vissdt är det tråkigt att ha fel, men vi vet vad vi har att jobba med! Nu blir det fokus på rallylydnad ett tag, för mer helhet och tävlingsträning.