Så har vi haft vår första träff med blivande elitgänget i Göteborg. Jag har verkligen sett fram emot detta, Maria är min favorittränare, och jag blev verkligen inte besviken!

Gruppen är väldigt trevlig, vissa kände vi sedan innan, visa hade vi koll på via www, och några var helt nya bekantskaper. Jag känner mig trygg i gruppen, vågar visa vad vi är dåliga på, och fick verkligen många bra råd och mycket skratt. Jag tycker att just gruppen gör väldigt mycket för hur jag trivs - dels att jag känner att vi har samma grundtanke (pratar samma språk), och dels att resten av gruppen gärna får vara lite bättre än mig och Valle. Check på båda.

Vi tittade på en hund i taget, och eftersom detta var första träffen fick vi visa ganska mycket vad vi ville. Jag valde att ta upp uthållighet som ett problem, att kunna jobba lite längre i taget, och Valles störningskänslighet. Vi visade ett katastrofalt fritt följ som enkelt belyste båda punkterna.

Hemläxa: tillbaka till grunderna. Hur länge kan han hålla ögonkontakt sittande framför mig? Klarar han störningar? Hur är vår baklänges marsch? Svaret blev 5 sekunder, inte alls, och fruktansvärd. Jo, jag inser ju i vilken ända vi borde starta...:)

Eftermiddagspasset körde vi samma sak, bara hålla ögonkontakt, och laborerade lite med hur jag effektivast ska få honom att förstå. Ett fritt följ känns lååångt borta...

Trött Valle och trött matte sov gott i Lenas soffa! Ny dag - nya tag. Valle är tack och lov återhämtningsbar som en studsboll, han var SUPERTAGGAD och lekte glatt med Lenas cocker Totte.

Jag ville starta med att få lite feedback på det vi gjorde sist vi träffade Maria, nämligen sändande, för att få ett fartfyllt och engagerat pass som förstapass. Valle sprang fint till leksaken, kom näääästan tillbaka med den, och vi tittade på "runt" och pratade om hur jag kan få ännu högre intensitet.

Pass två var en tävlingsmässig kedja (kommer på film så småningom), där jag tydligt såg att stadgan i sitt brister, och han söker inte upp mig efter belöningarna så som jag skulle vilja. Våra dåliga ligg var också tillbaka...På plussidan: apporteringen fungerade perfekt som sista beteende i kedjan, med tävlingsledare och allt! Som vi har jobbat med den :)

Sista passet för dagen ville jag jobba med lägganden och följa-övningar. Filmer är på G!

Gruppen avslutade med målsättningar inför nästa träff. Listan blev lååång...Mycket att träna på! Planering nödvändig, annars har jag en tendens att fastna i sådant som redan går bra.

Tack till gruppen som gjorde mina träningsdagar avslappnade och roliga, tack till Lena som bjöd på sällskap på och av träningsplanen såväl som mat och husrum, och jättetack till Maria som ger mig nya lösningar på gamla problem!

I vår har jag bjudit ner två av mina Canis-kollegor för att hålla sina "specialare".

Först ut är Magnus Karlsson (www.gladjeklick.se ) som håller en platsliggningskurs 31 mars. Alla platser med hund är bokade, men sätt upp dig som reserv och hoppas på turen, eller ta chansen att få titta på alla olika hundarna som observatör.

Sedan blir det dags för Elsa Blomster (www.blomsterhundar.se ) att hålla en inkallningskurs, två fredagar med fyra veckors mellanrum för att hinna träna ordentligt. 13/4 och 11/5 blir det dags, en plats kvar med hund!

Jag och Valle ska naturligtvis gå båda kurserna, det gäller att passa på!

Igår när jag kom hem var Valle alldeles till sig.

Han har länge funderat på att börja blogga (bl a inspirerad av sin idol I-or som bloggar ihop med Jenny Wibäck på www.vovpedagogik.se ), men vi inser ju båda två att hans koncentrationsförmåga inte räcker för ett helt inlägg.

Häromveckan fick han ju smak för min mobiltelefon (vilket resulterade i en ny och fin till mig), och nu har han förstått att det finns ett medium som kombinerar hans glädje för teknologi med hans något flyktiga tankeförmåga: Twitter!

Så here goes:

Följ @gladavalle

Om det ändå vore så väl...Nej, snarare "brist på vår"- trötthet.Men idag är snön borta, och jag ser fram emot att återuppta min och Valles löpträning. Jodå - jag springer! Nåja, joggar, eller kanske ännu mer sanningsenligt blir dragen framåt av Valle som sitter fast runt min midja. Arrangemanger fungerar utmärkt, vi blir båda lagom trötta :-)

På sistone har vi börjat gå från att träna enbart detaljer med olika sorters störning till att faktiskt få ihop någon sorts helhet. Vi tränar övergångarna mellan momenten, och jag experimenterar med olika sätt att motivera ett fritt följ som är längre än tio meter. Det känns som en rejäl utmaning - att lyckas hålla hans fokus på mig en lite längre stund UTAN ständig belöning MED störningar... De sätt som fungerar bäst just nu är

1. Träna under promenaden, och använda lek med Mårran som en del i belöningen. Då ingår också att faktiskt behöva prestera för att FÅ LOV att leka med Mårran. I början var det snudd på omöjligt att konkurrera, och det enda jag krävde var att han tog favoritleksaken och engagerade sig i lek för att få sitt fri. Efter någon vecka började han självmant välja bort Mårran, utan ville återuppta leken med mig - yes! Nu har vi kommit så långt att vi leker "kull", dvs jag rör mig oförutsägbart och han kämpar för att hålla sin position, och han väljer åtta gånger av tio att fortsätta jobba/leka med mig efter Fri.

2. Baklängeskedja fria följet. Jag har en bestämd ordning i huvudet som vi gör en kedja av, nästa dag är det en ny kedja. Detta är ganska nytt, men fungerar super hittills! Alla detaljerna sitter redan, nu vill jag ha MER och LÄNGRE.En gång i veckan är det träning i grupp, nytt för i år och så otroligt bra för oss! Bara att göra ingång på planen i grupp till platsliggning, kunna göra tandvisning med olika personer, träna med kommendering, och dessutom bli uppmärksammad på allt skit man hittar på! Valle har svårt med miljön, men jag tycker att han blir stadigt säkrare och säkrare.

Just nu ser vi fram emot en tur till Götet på torsdag, för en tvådagars första träff i elitsatsningen för Maria Brandel. Första målet: start i lk1 innan sommaren är slut. Vi får väl se...

I helgen har jag hälsat på mina Canis-kollegor i Hönefoss! Hur kul som helst att få komma och hålla kurs.

Det är en av de saker jag gillar mest med att " bo under Canis-paraplyet" - vi är många, vi har samma grundsyn på hundträning, men vi specialiserar oss på lite olika områden och är därför glada för att bjuda in varandra. Jag delar gärna med mig av "mina" kursideer och upplägg! Och jag bjuder lika gärna in andra och tar del av deras tankar och kunskaper (ni har väl inte missat att Magnus Karlsson kommer och håller platsliggningskurs? Och senare i år blir det inkallningskurs med Elsa Blomster!)

Lite av min helg i bild och ord (jag har roat mig med enbart mobilkameran denna gången):

Enda nackdelen med att hålla kurs borta är resvägen...Först med tåg till Köpenhamn

sedan flyg till Oslo

Och sista biten blev jag hämtad och tillbringade i en glad citroen, hela vägen till hotellet.

Att få se hallen på lördagen blev en överraskning - den finaste inomhushall jag har sett (hittills)! Och varmt inne, när det är -15 ute. Man tackar!

Cesar har hört till inventarierna i helgen. En Pomeranian som är lydnadstränad är lite extra häftigt :)

Kvällen tillbringade jag i sängen på hotellrummet ihop med lite ostbågar, choklad, och Cirkeln. Bortalyx.

Nästa morgon vaknade jag tidigare än receptionen, och passade på att vakna ordentligt med en promenad.

Lugn och Fokus är tacksamt att hålla i helgformat. Samtliga hundar - och ägare - visade tydliga framsteg! Det beror naturligtvis mycket på att dag två är de lite mer vana vid både miljön och gruppen, men jag tror att det beror ännu mer på att ägarna själva hittar rätt fokusnivå och verkligen jobbar fantastiskt med sina hundar utan att bry sig om miljön. Och då får man fin respons!

i skrivande stund sitter jag och slår ihjäl några timmar i väntan på planets avgång. Kaffe är en livräddare långa kursdagar, och likaså på långa flygplatstimmar...Jag konstatertar att jag har en kursstart imorgon som hittills inte är förberedd, tackar min lyckliga stjärna att jag är ledig imorgon förmiddag, och känner mig på det stora hela väldigt nöjd med livet.

Hade skrivit utvärdering och tankar, och så kraschade sidan...Så nu blir det bara film och sammanfattning:

Nöjd med hunden, jag har en del att tänka på.

Som om inte lydnaden räcker och blir över, så har jag faktiskt fortsatt småfuska i vallningen. Jag har ju bara skuggan av en aning om vad vi pysslar med, jag och Valle, men jag vet ju vad jag vill åstadkomma och det är alltid en början.

Igår hade vi proffs på plats för att valla in fåren. Ljuvligt att se en duktig hund, och lite i taget insåg fåren vilken respons som gav önskat resultat (liggande hund). Det hela gick lugnt och städat till, alla fåren verkade ta det hela med ro. Någon tacka försökte sig på att hota hunden - det hade hon ingenting för, och ändrade snart strategi.

Så tog jag då ut Valle för att flytta lite på flocken, när proffsvallaren åkt hem efter att ha lämnat en massa start-tips.

Problem 1: Valle är aktivt tränad att strunta i fåren. Från början har vi gjort andra övningar med fåren som störning, inkallningsövningar genom flocken, lekt och uppmuntrat att INTE bry sig om dem. Det har gjort mitt liv MYCKET lättare, eftersom Valle alltid är med ute i hagen och vår uppmärksamhet inte alltid är på honom. Nu kan jag konstatera att jag lite grann "kastat ut barnet med badvattnet" som en kompis uttryckte det...Jag trodde ju aldrig att vi skulle valla!

Vi jobbade ju en del med att tända honom när vi var hos Jenny och premiärvallade, men borta är borta och hemma är hemma. Våra får är helt enkelt ointressanta.

Problem 2: Eftersom allt annat än får har uppmuntrats och han brukar gå själv och strosa runt i hagen tyckte han att det var läge att undersöka NOGA spåren efter andra hundar. Så klart.

Problem 3: Han går ju med fåren typ varje dag, flera gånger om dagen. De hälsar, nosar på varandra, slickar på varandra. Fåren ser honom DEFINITIVT inte som någon typ av "hot" som man ska flytta sig för! Vi behöver bygga upp lite respekt från fåren mot Valle.

Så det vi har gjort i två dagar, fem - tio minuter, är att gå mot fåren tillsammans och sätta flocken i rörelse (jag kommer att kunna valla fårflocken själv när detta är över), vi följer flocken tillsammans tills Valle rundar (uppföljt med mycket beröm och uppmuntrande tillrop), om tackorna ger honom problem har jag gått runt och hjälpt honom flytta dem och har de vänt mot mig har jag berömt massor och löst upp honom.

Jag vill dels lära fåren att vända från hunden, och dels stärka Valles självförtroende och intresse för fåren. Vallningsegenskaperna kommer fram igen lite i taget, det är jag övertygad om!

Än så länge är inte största belöningen att få fortsätta mot fåren (som för de flesta andra vallhundar) utan belöningen kommer från mig. Jag tror att det kommer att ändras ganska fort när han väl fattar läget, jag är förberedd att tänka om.

För tänka måste jag verkligen göra! Vad vill jag förstärka hos hunden? Hos fåren? VAD är förstärkande/straffande? Och någonstans försöker jag dessutom hålla koll på hur flocken flyttar sig...

En STOR utmaning är att Valle är så långt ifrån mig (och helst ska vara en bit ifrån mig). Vi är inte vana att träna på avstånd från varandra, och jag vill ju så småningom att hans fokus ska vara på fåren och inte mig. Jag inser att det är en motsägelse att belöningen för korrekt utfört jobb kommer från mig, men just nu vet jag inte vad jag ska göra istället. Det borde lösa sig i takt med att fåren blir mer intressanta.

Avståndet innebär också att mina kommandon inte sitter som de borde - vi har tex aldrig tränat "ligg" på 20 meters avstånd och han fattar inte utan blir osäker och ledsen. Det finns i kroppen på honom - det VET jag, men just nu är det inte läge att envisas. Tror jag.

Det vi fokuserar på istället är bara att tillsammans flytta på flocken i lugn och ro. Gör han fel - skit samma. Gör han rätt - DUKTIG HUND! Min enda tanke just nu är att göra fåren roliga och intressanta igen.

Och om någon vallningsmänniska läser detta och antingen skrattar eller funderar över hur totalt ovetande jag är - det är helt OK att lämna en kommentar :) Jag VET hur lite jag vet, men man blir aldrig bättre om man inte försöker!

För de som inte pallar se filmen :)