Från Eva Bertilssons blogg, man tackar!

http://djurtranarskolan.wordpress.com/2011/12/01/lrs-least-reinforcing-stimulusscenario-2/#comment-21

För oss totalnördar...;)

Valle är två dagar efter operation inte bara pigg, utan SUPERPIGG eftersom han inte fått sin vanliga motion. Superpigg kelpie, med tratt, som helst ska hållas lugn...tack för den...

I natt gav vi upp efter två timmars "vandrande Valle" som inte hittade ro någonstans. Han brukar sova under täcket intill mig, det blir inte vidare bekvämt med tratt. När inte det går ska han ut från täcket igen, och lägga sig med sitt ansikte mot mitt ansikte - med en tratt ivägen blir jag snudd på halshuggen. Deprimerad flyttar han sig nu till husses sida, och försöker halshugga honom istället. Och sedan börjar det om.

Så mitt i natten letade vi upp extrasäng och några filtar och jag och Valle gick och la oss i badrummet. Är jag trött idag? Bara lite...

Berydligt piggare blev jag när jag hittade ett mailsvar från Ken Ramirez i in-boxen! Jag snöar alltid in totalt på nya grejor, och måste förstå inifrån och ut och få ihop det i huvudet, då är det guld att kunna fråga de som verkligen har koll :)

Jag är rosa, Ken är blå.

Hello!

Thank you for an interesting seminar in Uddevalla, Sweden! I am the woman who asked if delta-signals could become cues, if you don´t remember me I don´t mind :)

Anyway, I was facinated by your explanation of LRS. It´s not that common to use in dogtraining in Sweden, and I can really see the benefits! I train competetive obedience, and the frustrationleves are way too high in many dogs. So LRS is really something I want to be able to use and teach!

Theoretically it´s very simple, but I have to get some thoughts straight in my head (I really hope you will understand what I mean):

1. When I compete I have to be quite still and silent, and I cannot click and reward during the competition. I am allowed to praise and touch my dog between the exercises. I want my dog to know that as long as I am silent and passive that is a good thing. (Of course I´m allowed to give cues to my dog.) How do I make the distinction between "LRS = incorrect" and "competition, me being silent and still is a good thing"?

KR: There are many situations in training in which the trainer is doing nothing – what that inactivity means is usually contextual.  You can only apply an LRS when the animal is looking at you for reinforcement, thus at any other time it would not be an LRS.  It is also important to realize that the LRS is not supposed to mean “incorrect” it is simply a procedure to help you to avoid inadvertently reinforcing unwanted behavior.  The animal is not supposed to perceive the LRS as having a specific meaning, it is a procedure for us as trainers to minimize the chance of reinforcing an animal.  Thus, inactivity on your part while the animal is working simply means that they may continue working.

2. How do I use LRS when I`m shaping? I know I asked during your seminar, but I can´t get it to work. When I shape I am already still and silent - there is no difference between my natural posture and an LRS. Exemple: if I want to shape my dog to lay down on her side with her head on the floor, she will most likely try other stuff before she "finds the path". First click is för laying down. From that position she will try stand, sit, crawl, head down. None of these will get her a click, I just wait for her to try lying down again. Normally I will click her 2-3 times just for laying still, to mark that it is a "laying-down"-behaviour. Then I will look for changes in her posture, shifts in her weight, and click for that. In the middle of it all she sometimes try something completely different (go from laying halfway on her side to standing up), I ignore that and she finds her way back to laying down. We continue. I feel that if I give her a cue after she has made a wrong choice she leaves "shaping-mode" and starts "wait-for-cues-mode".

And here comes the question again: is there something to gain by using LRS in my shaping? And please, please, give an example on how to use it in shapingsessions!

KR: You don’t use an LRS while shaping as you have described it, because you are asking your animal to keep working and trying things until the click.  As I mentioned in the last answer, the LRS is not a signal that tells an animal “wrong” or “incorrect” – that is a NRM and is what often causes more frustration.  When shaping a behavior as you are describing it, your animal has learned to try things and to experiment until it hears the click.  I don’t want to tell my dog “no” so I allow the dog to keep exploring until I can find the right moment to click.  No LRS is ever applied, unless the dog quits trying and comes over to me for approval or direction, at which point I would apply the LRS before deciding how to proceed next.  The secret in getting animlas comfortable with that shaping process is to build their tolerance for longer and longer sessions over time.  But generally you simply need to break your approximations into smaller sized pieces of behavior so that you can click more often. 

3. Since I compete I learn my dogs behavioralchains, and they always look the same so I use backchaining. Is there some technique in backchaining that allows me to NOT use a wrong-signal when the dog gets the chain wrong? If I allow the dog to continue, the wrong behaviour will be reinforced, or am I misunderstanding the concept? Ehat I do know is to stop my dog from continuing the chain with a happy "oops" (yes, you were definitely talking about me when you adressed wrong-signals), I praise my dog anyway and tell him it was a good try and I am thankful for the effort, but he didn´t reach "click". Then we try again, and normally he does it correct. I find that this builds frustration, especially when it is a complicated chain that he gets wrong more than once. This is actually one of the reasons why I use wrong-signals, I feel that if he is used to me using them, and know what it means, it is easier for him to understand the concept of back-chaining. After listening to you I feel that there must be another way. How can I change my training to make learning behavioral chains less difficult and frustrating?

KR: When I have a breakdown in a behavior chain, the way that I fix it is to interrupt the chain right after the error, before the dog has the chance to do the next behavior in the chain and I coach the dog through doing the missed behavior correctly, and then allow them to complete the chain.  The reasons behavior chains often break down is because the dog is rushing to get to the end (where reinforcement comes).  By interrupting the chain, it immediately makes the dog correct the behavior, but at the same time allows him to keep working toward his goal.  If a chain breaks down frequently, then it is a matter of retraining and building the strength of the chain back up again.  I understand how your use of “oops” is probably helpful in that situation.  As I mentioned in class, a NRM works, there is just the risk of overusing it.  If you feel it helps your dog, feel free to continue to use it, but just be aware of the risks.

I understand that you will not have the time to give me a long answer, but maybe you can direct me to some article, film, or book that answers my questions? I will of course continue to try LRS on my guineapigs...sorry, dogs, and try to figure out what works for us, but I really want to be able to explain and teach this to others - I feel there is a need!

Så mycket spännande tankar! Jag tror att för mig personligen handlar det om att ännu tydligare definiera vad det är jag tränar - vad vill jag att hunden ska göra? Inte bara vilket beteende, utan hur ska den jobba? Förresten, NRM är No Reward Marker = felsignal.

JÄTTETACK för alla stöttande kommentarer på sistone! Jag har inte haft tid att svara på alla, men ni ska veta att ni lyfter mig! :)

Igår var det då dags för Valle att bli lite mindre manlig.

Valle GILLAR veterinärer! Två av hans absoluta favoritpersoner i världen tar hand om alla våra behov av det slaget, och lyckan när han äntligen hittade Andrea igår morse var total. Jodå, han gillade henne efteråt också :)

Så jag lämnade min överpigge lille grabb och roade mig med Mårran i Hässleholm. Stadspromenad - man tackar! sa Madame, och visade resten av världen hur en väluppfostrad hund ser ut. Trevligt att ha åtminstone en som sköter sig...;)

Tre timmar senare hämtade jag en darrig och trött kille. Han tillbringade resten av dagen med att sova (helst med huvudet i  mitt knä), darra (dubbla fleecefiltar), gnälla, och emellanåt helt och hållet glömma att han hade ont och försöka köra sitt vanliga race. Mina reflexer har effektivt tränats upp, för att kunna hindra "dödshoppet från sängen till soffan" eller "stora hälsningshoppet till husse" eller "flygande lekattack mot Mårran".

Tratten har han inga större problem med, utan använder som ett effektivt vapen för att skyffla runt saker och halshugga oss i hans iver att försöka slicka våra ansikten...

Mårran har varit väldigt hänsynsfull, lugn och trygg och lämnat bästa platsen till sin lille skyddsling. Hon övervakar från någon meters håll att han mår bra.

Hittills idag har han vaknat klockan 6, till slut fått upp mig 7.15, konstaterat att han mår TOPPEN och ska vi inte GÖRA NÅGOT??? Eh...nej. Vi ska gå korta koppelpromenader, undvika att hoppa och skutta, och ta det lugnt. Undrar vem som blir knäpp först - han eller jag...

...och det är precis som det ska vara!

Jag har haft besök av min kloka vän Viwan. Hon är den typen av människa som svarar på frågan "hur är det" med ett seriöst menat "Fantastiskt! Har aldrig varit bättre!". Och det smittar! Motsatsen till en energitjuv - en energibringare :)

Vad vi främst pratade om är att jag kommer att hålla ett kort föredrag på en inspirationsfrukost i Höör den 20 januari, om hundträning och människoträning och beteendevetenskap och positiv förstärkning. Jag har inte riktigt alla detaljer klara i huvudet, men det kommer att bli SUPERBRA! Och det är öppet för alla, så klart, jag länkar till inbjudan så fort den kommer ut :)

Naturligtvis gled vi in på en massa annat om hur man kan må bättre i sitt liv. Det som har hängt med mig några dagar nu är just det här med att inte alla kan gilla färgen blått.

Kräver förklaring: ni som känner mig eller har följt bloggen något år vet att december inte är min bästa månad. Mörkret och kylan påverkar mig, och jag är inget större fan av julen. I år är det bättre än på många år, men jag har ändå lättare att ta till mig negativa saker, och mitt självförtroende är lite bräckligare än det är på sommaren. Vad händer då? Jag börjar tvivla. På mig själv, på det jag gör, på min kompetens. Jag ältar saker som gått fel på kurser, tillfällen då jag sagt fel saker eller inte nått fram, och känner mig liten för att inte ALLA I HELA VÄRLDEN totalt älskar allt jag gör...

Men nu när de tankarna kommer så tänker jag direkt på Viwan, och spelar upp henne inuti huvudet:

"Alla älskar inte färgen blå. Om du väljer att ta ställning, att vara just blå, så kommer det att finnas människor som inte gillar dig. Men MÅNGA människor gillar blått! Det är de du ska fokusera på och vända dig till. Världen hade varit tråkig om alla haft samma favoritfärg..."

Det är inte exakt de orden hon sa, men inne i mitt huvud är det detta hon säger. Och så mår jag bättre igen :)

Jag och Valle spanar gemensamt efter våren:

Men den dröjer ett tag till.

Under tiden jobbar jag för att göra det bästa av vintern.

Nu är det bara tio dagar kvar att anmäla sig till klickerTRÄNARutbildningarna för 2012! Sista anmälningsdag 15/12.

Steg 1 för dig som vill ha en ordentlig grund att stå på, med fokus på att få fram beteende, shejping, flyt, signalkontroll, och baklängeskedjning. Vi jobbar främst med Canis Grundfärdighetslista.

Steg 2 som en fortsättning/fördjupning, för dig som gått steg 1 eller har motsvarande kunskaper. Denna utbildningen bygger mer på praktik och ett individuellt upplägg än steg 1. Nu kan du grunderna, nu börjar vi tillämpa dem på bästa sätt för just dina mål! Fördjupning i bl a shejping, signalkontroll, baklängeskedjning, och target.

Båda utbildningarna sträcker sig över 4 helger, med hemläxa däremellan. Jag är alltid tillgänglig för råd och tips på mail och telefon. Låt 2012 bli ett riktigt bra hundträningsår!

Jag har bokat tid för att kastrera Valle. Eftersom jag kände en lätt ovilja att blogga om det, så måste jag ju göra just det - om jag känner att ämnet är pyttelite tabu så gör säkert andra det, och då mår det bra av att komma upp till ytan.

Jag är en hästtjej, de hingstar som inte ska gå i avel kastreras i regel - de blir enklare att hantera då. Första ardennern kastrerades efter hingstvisningen, han var inte vidare "hingstig" men fick dåliga poäng. Andra ardennern kastrerades betydligt tidigare, han började försöka betäcka sin extremt tålmodiga kompis (valack). I båda fallen gick kastreringen bra, och vi märkte ärligt talat ingen större skillnad förutom att de inte längre hotade att ta sig igenom staketet (vi har en seminstation med brunstiga ston på andra sidan åkern), och bestigningsförsöken upphörde.

Nu är jag i en situation med en tik som inte fattar att HON är kastrerad utan löper precis som vanligt. Visst, det blir inga valpar, men jag känner inte att jag vill uppmuntra sex mellan mina hundar...Och jag jobbar och lämnar dem ensamma ett antal timmar några dagar i veckan. Jag vill kunna fortsätta göra det.

Sedan är det en hälsofråga: han slipper problem med prostatan, risken för cancer minskar stort. Jag tycker också att det rör sig om hans mentala hälsa till viss del: han kommer aldrig att gå i avel. Jag är inte intresserad av vallning, och godkänt vallningsprov är ett krav för WK. Alltså kommer han aldrig att få utlopp för sin sexdrift. Jag tror att han då blir lyckligare utan.

Och till sist ska jag inte hymla med att jag hoppas på en del av "sidoeffekterna" som jag sett på andra hundar: ökad matlust = enklare att träna. Något lättare att fokusera på mig med andra hundar runtomkring. Slipper bekymra mig över "pojkvänliga tikar" (vissa tikar luktar gott jämt, inte bara i löpet) på tävling. Risken för hanaggression minskar, speciellt som han inte ens hunnit utveckla någon. Lusten att rymma och hälsa på snygga töser på andra sidan E22 minskar också, även om just den biten är enkel att förebygga.

Så jag står för mitt beslut, jag ser inte kastrering som ett "misslyckande i uppfostran" utan som ett genomtänkt val. Jag tror att min hund kommer att må bättre, fysiskt och psykiskt.

Han är ingen "jobbig hanhund", han är inte pipig eller stressig, han kissar inte överdrivet på allting (även om han kissade på fotobakgrunden igår när vi tog studiefoton). Jag tror inte heller att kastrering hade löst några beteendeproblem, om han haft några sådana.

Men jag tror, faktiskt, att han kommer att bli en lyckligare hund utan frustrationen som kommer av att jag undertrycker hans sexdrift. Och jag vet att jag blir en lyckligare matte med en sak mindre att träna (strunta i tikarna), den tiden kan vi lägga på något roligare!

Nu känns det bättre...Jag vill inte försvara kastrering som en "quick-fix" när man har beteendeproblem, för det fungerar inte, men jag vill faktiskt slå ett slag för kastrering i preventivt syfte (fysiskt och psykiskt).

Utan att skämmas!

Kom ihåg: jag är inte helt hundra på vad jag egentligen gör...Jag övar på att kunna använda ett nytt redskap.

Reflektioner: Två av tre missar är från sitt till stå, när han har fokus på ljud från TV:n i andra rummet = behöver träna mer på det skiftet, och på att han ska välja att höra/se mina signaler över störningar.

Jag valde "touch" som beteendet som säkert lyckas efter en LRS, just för att det är stensäkert. Jag hade kunnat välja vad som helst annat som han tycker är enkelt.

Jag tror att just med honom just denna träningen hade det varit lika effektivt att bara be om "stå" igen, men som sagt: jag ville själv öva mig. Risken som jag kan se med att be igen om det som hunden just misslyckats med - som jag brukar göra - är att jag kan märka en frustrationsökning som på Valle inte stör, men på Mårran verkligen gör henne "låst" och hon brukar misslyckas ytterligare och vi behöver ta en paus. Jag ska försöka filma henne härnäst!

Annars är jag nöjd med Valles skiften :)