Jodå, vi lever och frodas trots att jag inte känt för att skriva på ett tag.

Mårran fick problem med svansen innan jul, och går nu hos sjukgymnast och får akupunktur och ljusbehandling. Hon svarar fint på behandlingen och är snart OK igen :)

Valle och jag har startat upp en träningsgrupp som vi trivs bra i, många oerfarna hundar så det blir en massa räning på att bara gå in på plan i grupp, strunta i att andra hundar skäller och leker eller vill hälsa, enkla platsliggningar, och så klart hjälp med momenten.

Han utvecklas fint i lydnaden! Vi jobbar på med det vi har problem med (host - SITTA kvar i inkallningen - host), men nu har vi en bra plan för samtliga moment.

Och vi har testat vallning!

I lördags var det träff för ett gäng WK, halva dagen vallning med inhyrd instruktör och halva dagen lydnadsträning. Klart man hänger på!

Valle är ju väl van vid våra får, träffar dem flera gånger om dagen, går lös i hagen, och vi har tränat en del att INTE tjuvvalla. Så det första vi fick göra var att bara gå runt i fårhagen och se hur han reagerade: han gick fot och ville träna. Nästa steg: vi jagade fåren tillsammans. SKITKUL! Mer fokus på mig än fåren, men lite i taget ändrades det och hans naturliga instinkter kom fram. Runda fåren? Yes!

Att lägga honom fungerade de första gångerna, men ju mer får som kom in i huvudet ju mindre lydnad fanns kvar, och klok instruktör valde att inte träna lägganden alls utan fokusera på att han skulle tända till på fåren.

Jag sprang runt som en idiot, försökte hålla mig på rätt sida flocken, snubblade över får, och funderade över vad vi egentligen pysslade med...tills helt plötsligt: en glimt av samarbete! Jag kunde skicka Valle, lita på att han tog sin position, själv vika av i tid, och vips så hade vi flocken snyggt mellan oss! En liten stund...:)

Med oss hem fick vi ett par enkla grundövningar, beröm om att jag har en trevlig hund med bra växlar i tempo och fin känsla, och order om att få invallat mina egna får och börja träna. Jag känner att målet är i sikte: att kunna skicka Valle att hämta flocken och valla in den i stallet. Vi har en plan!

Följande film på eventet är för vallningsidioter eller Valleidioter, som mannen sa: "Man måste nog ha varit där för att fatta grejen..."

Det här borde bli hur bra som helst...Välkomna! Ju fler kända ansikten ju mindre nervös blir jag :)

Julen är över, nyår är över, och imorgon jobbar jag som vanligt igen. Inte riktigt som vanligt, kurserna startar inte förren i februari, men arbetet med kursplanering och utskick sätter igång. Även om inte mörka, kalla kvällar är det bästa kursvädret så ser jag verkligen fram emot kursstarterna!

Det som däremot kickar igång redan denna veckan är träningsgruppen för tävlingslydnad på Eslövs Brukshundklubb. Har du missat det och vill vara med så hör av dig - planeringsmöte nu på torsdag! Ja, trettondagsafton. Hundmänniskor firar inte helger...;)

Dogsen njuter av att husse är vinterledig. Sovmorgnar. Ute i stallet och "hjälpa till" hela dagen. Promenader. Nice! Valle firade på hundvis genom att komma släpandes på en nydödad fasanhöna häromdagen...Jag tror inte längre att han är fasanmördaren, utan att det var räven som lagt undan lite käk till senare. Jag blev nöjd när jag kunde be honom släppa den och gå undan! Det har inte varit en självklarhet att lämna ifrån sig attraktiva saker, men det blir stadigt bättre och bättre.

Mårran har varit en sväng hos veterinären, och röntgat höfter och bäcken. Något är skumt...men inget uppenbart märks, varken när hon blir genomkänd eller på röntgenplåtarna. A-höfter, alltid trevligt att veta, men hjälper inte att fastställa smärtorsak. Just nu mår hon utmärkt iallafall, jag håller tummarna att det fortsätter så.

Och nyårsafton är genomliden. Mårran får halvpanik trots lugnande och bodde i badrummet med husse. Valle låg på soffan och såg på TV med mig, för att sedan rulla över på rygg och bli extra kliad...Något enstaka vaktskall (med viftande svans), annars ingen reaktion på smällar som fick fönsterrutorna att skaka.

Jag är tacksam till alla mina grannar, som håller allt smällande samlat på en halvtimme! Det gör livet mycket enklare för oss, både tvåbenta och fyrbenta :)

2011 avslutas med lek och bus, och vi går in i 2012 med samma inställning! Livet är till för att ha roligt!

Januari

Februari

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober

November

December

Valle har varit iväg och tränat på "okänd mark" idag, och jag blev positivt överraskad! Vi har jobbat med fria följet hemma i köket, och det börjar fungera bit för bit. Likadant med mitt andra stora problem: läggande. Han lägger sig när jag lämnar honom sittande, hur snyggt som helst med hakan i backen. Jag vill att han ska sitta. Men idag kändes det som att det faktiskt börjar lossna!

En intressant reflektion: Jag har känt att både fria följet och sittandet är våra svaga punkter i några månader nu, och klurat på hur jag ska kunna träna det på bästa sätt. Mina tankar har mestadels rört hur jag kan hjälpa honom in i rätt tanke (fokus på mig i fria följet, stanna i sittande position), och vad min strategi ska vara när det blir fel.

Nu efter julhelgen slogs jag av en ny tanke: vad gör jag egentligen när det blir RÄTT? Belönar jag tillräckligt bra? Tillräckligt ofta? Var har jag egentligen mitt eget fokus?

Än en gång har jag ramlat dit...seriöst - hur svårt kan det vara?

1. Hitta en startpunkt, vad kan hunden i dagsläget?

2. Gör en kriterieplan i små steg.

3. FÖLJ kriterieplanen. Se till att hålla ca 80% lyckande.

Och voilà: hunden gör framsteg! :)

Eller "stilla dag", juldagen har varit grymt soft hittills.

Min lilla blandfamilj med två människor och två hundar har firat den gröna julen med en extralång promenad alla fyra, så nu är två dogs totalt utslagna. Vi mötte ett helt gäng med hundar och barn - och Mårran var superduktig! Ett par voff, sedan sökte hon min kontakt och vi kunde passera (visserligen med ragg) tyst på 20 meters avstånd. Det hade ALDRIG gått för ett halvår sedan! När vi tränade hundmöten regelbundet gick det bra, men nu när hon har varit halvpensionerad har träningen på vardagliga saker blivit lite eftersatt...Jag tror att hennes fina realtion med Valle gör henne gott!

Vi passade på att köra inkallning med visselpipa i nya miljöer, jag är verkligen nöjd med den snabba och säkra reaktionen. Husse har engagerat sig i inkallningsträningen, så nu blir det dubbelt så bra :)

Julafton var lugn och hundlös hemma hos mina päron, jag passade på att spendera lite extra kvalitetstid med mina systerbarn istället.

Syster och bror...linslöss är de båda två!

Näst efter Valle årets sötaste tomte.

Lukas i ett nötskal - det ska skjutas vilt helst hela tiden! En kelpie i människoformat helt enkelt.

Söstra mi njuter av att barnen roar sig på eget håll

Och hennes "gubbe" övertalas motvilligt att vara med på bild.

...delar han med matte. Tack och godnatt.

(Jobbar nonstop fram till och med julafton, sedan börjar jag sakta leva igen)

En av mina favoritkurser att hålla, jag låter bilderna tala för sig själva: