Kelpiestuds

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

MH

Av Åsa - 30 november 2014 10:09

Så var det då Prinsessans tur att få "känd mental status". Vi hade en trevlig förmiddag på Örkelljunga Brukshundklubb, jag, Prinsessan, och min mamma som var tilldelad det ärorika filmuppdraget.


I stort är jag väldigt nöjd! Genom hela testet var hon glad och kontaktsökande, hon visade tydligt att det är matte (och "mormatte") som är bäst, andras leksaker är ganska ointressanta, och läskiga grejer får någon annan ta hand om. Betydligt mindre larmande än jag trodde, lite tuffare mot spökena än jag trodde, och var inte överförtjust i testledaren, annars ganska exakt den hunden som jag brukar ha med mig :)


Så här såg det ut. Prinsessan har fått diktera sina egna kommentarer (något fri tolkning av mig).


"Men PETA inte på mig! Vad hade du tyckt om jag öppnade din mun? Och alltså, helt ärligt, bestäm er vems leksaken är - min eller er? Den är faktiskt ändå ganska ful...och lite slemmig från de förra hundarna...Nej tack!"

"Här luktar det gott! Och man får inte jaga saker utan lov, så det så. Vem vill ha en tråkig svans i vilket fall som helst?"

"Men det här var ju...kul. Eller inte. Vad är poängen?"

"Okeeeej...vad gör du där ute? Och jag har redan tackat nej till den där leksaken en gång...matte? Har du något roligare?"

"Men nu har de blivit helt loco! Och matte...du gör INTE som du brukar! Jag tror jag springer bort till någon som har bättre koll tills du blir dig själv igen. Så mycket väsen för en...overall? Men pleeeease..."

" Vad är detta för konstig skog - det låter helskumt! Och matte blev knäpp igen. Typiskt. Tack och lov verkar det vara kortare anfall, så att vi kan kolla vad som hände tillsammans...kolla, inget farligt! Kan man få en godis?"

"Alltså, nu får det snart räcka! Spöken? Mitt på ljusa dagen? Och matte är i knäppzonen igen...Jag håller ställningarna. Eller...shit, varje hund för sig själv! Matte - du får dö ensam! Men vänta...kunde ingen berättat från början att det var människor?"

"Nu envisas de med den där fula leksaken igen. Jaja, jag smakar väl lite då! Phu, min EGEN leksak - kunde vi inte bara tagit den från början? Och nu avrättar de spökena i skogen. Så får man INTE göra - vi borde nog gå och kolla så allt står rätt till. Va, leka? Nu? Men jag måste kolla så allt är som det ska...eller skit i vilket, lek är kul! Du och jag, matte, vi fixade detta tillsammans!"


Jag är speciellt nöjd med hennes vilja att samarbeta med mig och bara mig - det är väl egentligen inget man vill se i ett MH, men jag gillar ändå att hon ber om lov, söker kontakt, och söker position. Andra fina saker: att jag ganska enkelt kunde jobba igenom reaktionen på både overallen och skramlet, att hon engagerar sig fint i sin leksak efter skotten även om det tar lite ansträngning från min sida, och att hon mestadels reagerar utan någon större rädsla och avreagerar fint. Viss osäkerhet helt klart (speciellt på mitt agerande tror jag), och ingen önskan att ta tag i saker på egen tass, men inte heller några större flykttendenser utan hon litar på att när jag gör som jag brukar då är allt OK igen. Och svansen är hög och glad genom hela testet!




ANNONS
Av Åsa - 27 september 2014 09:00

Efter en hektisk "småttingvecka", dvs ettornas första specialvecka Hund, har jag äntligen tid att sitta vid tangenterna igen och skriva något som har med min fritid att göra.


Efter gårdagens genomgång av enkel beteendeanalys (vad det är, varför den är viktig, och hur man gör den på basic-nivå) startade dagen med vår skyldighet att alltid välja det tillvägagångssätt som är bäst för djuret.


THE COMMITMENT TO ETHICAL PRACTICE!


Att ENBART titta på effektivitet är inte tillräckligt. Det träningssätt vi väljer bör vara effektivt OCH humant/etiskt/"snällt"! På engelska heter det "the least intrusive", en bra översättning till sveska efterlyses! Fram till dess tänker jag kalla "least intrusive" för "det snällaste", det är inte rktigt spot-on, men det får fungera.


På humansidan har detta varit standard länge: Hippokrates ed är känd av de flesta och går ut på att man antingen ska HJÄLPA eller ialla fall INTE GÖRA MER SKADA! "Do no harm" är ockiså svåröversatt tycker jag...

Läkare av olika slag jobbar med mänskliga skador/sjukdomar. Susan (och jag!) hävdar att denna enkla regeln - DO NO HARM - är tillämplig på allt man gör som innefattar en annan varelse.


Hon tar sedan upp några exempel, som vi alla i rummet var överens om INTE var OK:

* Att trycka ner en hund som är rädd för skateboards samtidigt som skateboardaren åker i allt snävare cirklar, med förklaringen "Han vänjer sig!"

* Att när en hund är rädd för ett underlag, bära ut hunden till mitten av underlaget och sedan lämna den, med förklaringen "Hon måste flytta på sig någon gång!"

* Att när en hund kämpar för att undvika att man håller en kam nära dess ansikte, hålla den i nackskinnet samtidigt som man kammar dess skägg, med förklaringen "Det är för hans eget bästa!"

* När en hund tuggar på skor, slå till den på nosen så den skriker med förklaringen "Det kommer att lära henne att låta bli!"


Så långt var det enkelt. Sedan gick hon vidare: är detta OK?

* Hålla fast en hund för att klippa klorna

* Bända loss en papegojas fötter för att flytta den från pinnen

* Hålla en katt i nackskinnet för att ge den en tablett

* Fånga en kaning och lyfta tillbaka den i buren

* Hålla ett barns mun öppet så man kan borsta tänderna

Ouch! Den kändes. För det är klart att jag egentligen VET att det finns bättre sätt, snällare sätt, att göra dessa sakerna på. Men ändå...


Problemet med straff är att det fungerar. Citat från Ken Ramirez som har satt sig i mitt huvud: "Varför finns det personer som tränar hundar med hjälp av straff/obehag? För att de kan!"

Anledningen till att det är ett problem är att straff också medför ett antal sidoeffekter, som apati, rädsla, aggression/försvar och flyktreaktioner. Detta är sådant som vi INTE vill ha!

Straff har som ytterligare problem:
Fokus ligger på vad som ska låtas bli, inte vad som ska göras istället.

Tränaren blir en sämre tränare = "sämre" definierat som en tränare som tar till straff oftare samt ökar intensiteten.

Djuret blir "dubbelt straffat" eftersom det dels utsätts för ett obehag, och dels blir av med det den tidigare uppnådde.


Vi behöver tänka om!

Att ha "effektivt" som enda kriterie räcker inte! "det är praktiskt", "så gör alla", "så har vi alltid gjort" är INTE tillräckligt bra anledningar. Bara för att vi KAN göra något betyder det inte att vi BÖR göra det.

Innan vi börjar "testa vad som fungerar" behöver vi tänka - och ha underbyggda anledningar till att vi testar en viss strategi. För varje strategi vi testar som inte fungerar, blir problembeteendet mer befäst.

En bra startpunkt kan vara att tänka "hade jag använt denna metoden på ett lejon?" Om nej, kanske jag bör tänka igen.


Enligt Susan definieras hur snäll en åtgärd är av två saker:

1. Hur socialt accepterat det är (vi slår tex inte barn, det är inte socialt accepterat)

2. Hur mycket av kontrollen som ges till den som tränas - dvs hur frivillig träningen är. Intressant tycker jag!

Vetenskap och forskning understryker vikten av att den som tränas har så mycket kontroll över sin situation som möjligt! Att kunna påverka är en primär förstärkare!


ERSÄTT MONOLOGEN MED EN DIALOG!

Att träna ett djur ska vara en process där båda parterna påverkar. Jag frågar (säger "sitt") - hunden svarar (sätter sig och får belöning). Hunden frågar (kommer och sätter sig), jag svarar (startar upp en ny session). Vi kan BÅDA påverka vad som händer!

Forskning (och min erfarenhet) visar också att djur HELLRE "jobbar" för maten än får den gratis! Torrfoder som ratas i skålen kan fungera utmärkt som förstärkare för enkla beteenden, eller äts med glädje utspritt på gräsmattan. Fascinerande!

Susan går också in på inlärd hjälplöshet: när djuret har lärt sig att det inte kan påverka sin situation och därför passivt stannar kvar trots att det egentligen kunde flytt - tex en antilop i lejonets käftar, en katt på strömförande golv utan möjlighet att fly (otäckt, jag vet!), en hund som läggs på rygg medans en skateboard åker runt den...

DJUR OCH MÄNNISKOR BÖR HA STÖRSTA MÖJLIGA MÖJLIGHET ATT PÅVERKA SINA LIV!!!

Och efter detta kände jag mig mer än lovligt skyldig när jag tänkte på min egen kloklippning...Men mer om det senare!

ANNONS
Av Åsa - 26 september 2014 06:32

Min sponsor Zoozoo har gett mig en rabattkod att dela med mig av, som ger 5% rabatt på alla orders över 300:- tom 30 september. KUL tycker jag, som eftersom jag är typ beroende av att shoppa hundgrejer utgår ifrån att alla andra också är det ;) Använd koden GLADAHUNDEN50930 vid beställningen!


Lite tips på olika prylar som mina hundar gillar extra mycket:

Kampis

Matskål för små Prinsessor med stor matlust

För tråkigt väder och pigga hundar

Valles biltröja (plockar av allting annat)

För riktigt kalla vinterdagar

Favorithalsbandet (Prinsessan har precis fått ett rosa)

Favoritkopplet

Favoritselen (som går att frontknäppa när Prinsessan leker ånglok)


Happy shopping!

Av Åsa - 21 september 2014 07:08

Prinsessan fick kort sitta i bilen (yes, skugga!) under lunchen, och jag kommenterade till Susan när vi stod i kö till den asiatiska buffn hur jag blivit varse om hur många etiketter jag sätter på min hund, och vilken dålig vana det har blivit. Hennes svar var "Det är ju helt fantastiskt att du på bara några timmar börjat ändra ditt tankesätt! Bra gjort!". Snacka om positiv förstärkning för att våga prata med någon som gör en lite starstruck...:)


Efter en lång promenad i parken och lite träning på läskiga brunnslock satt vi på plats igen. Mi var nu pigg, piggare, piggast, och jag jobbade parallellt med att träna henne att ligga stilla i allt längre intervaller, och lyssna på Susan.


Beteende = Vad ett djur gör i en viss SITUATION som vi kan OBSERVERA och MÄTA. Beteende kan också försegå "inuti" individen, och kan då bara observeras av den som utför beteendet (stressrelease tex). Ju mer specifikt vi beskriver det för oss själva, ju enklare blir det att förstå sammanhanget = varför beteendet finns.


"Specifics, Bob", blev ett utryck som användes flitigt under dagarna:


INLÄRNING/LÄRANDE

Beteendeförändringar till följd av erfarenheter, dvs kontakt med omgivningen

Ligger i vår natur - sker hela tiden

Ger oss förmågan att anpassa oss till en miljö som ständigt ändras, genom hela vår livstid


KONSEKVENSER är den "feedback" som formar vårt beteende. Vad funkar? Vad funkar inte?


När vi sysslar med träning, coaching, att lära någon något, så handlar det alltså om att ÄNDRA observerbara beteenden genom att ändra förutsättningar och konsekvenser.


Dagens bästa citat (för mig):

TRÄNING BÖR VARA EN DIALOG; INTE EN MONOLOG!

Med det menas att träning är inte något som jag "gör med" individen, utan ett utbyte. Jag ändrar något som gör att individen ändrar något som gör att jag ändrar något som gör att individen ändrar något...ett ständigt samspel där BÅDA har kontroll över vad som händer! Inget tvång, ingen press, utan "bara" (sitationstecken för det är inte så bara) guida individen mot målet genom att ändra förutsättningar och konsekvenser.

ATT PÅVERKA SIN OMGIVNING ÄR EN PRIMÄR (MEDFÖDD) FÖRSTÄRKARE! Jag behöver komma ihåg det och använda det mer.


Lite repetition (skönt att konstatera att jag har hyfsad koll sedan innan):

REFLEXBETEENDEN forskade PAVLOV om. De är icke-viljestyrda, och består av stimulus - respons. När vi jobbar med associationsinlärning, dvs klassisk betingning, lär vi in NYA TRIGGERS till samma reflexbeteende genom att associera dem med varandra (klick=godis, alltså får vi samma känslor för klicket som för godiset. Old news). Detta händer vare sig vi vill eller inte, och man har sett hur kraftfullt detta är för tex avvanda drogberoende som får en KROPPSLIG REAKTION när de kommer i sin invanda "drogmiljö". Det har också noterats att cancerpatienter redan när de svänger in på parkeringen för att få cellgift har startat den kroppsliga processen att bryta ner de skadliga cellerna - helt utan preparat. COOLT!

OPERANTA BETEENDEN forskade SKINNER om. De består av Antecedent (miljö/situation/signal), Beteende, och Konsekvens. Det som lärs in är NYA BETEENDEN och NYA SIGNALER. Vi kan ÄNDRA eller UNDERTRYCKA beteenden, men vi kan aldrig ta bort dem helt.

Mittemellan har vi det Susan kallar "Poperant Behaviours", dvs fasta beteendekedjor. Poperant därför att det är viljestyrt, men liksom poppar upp utan medveten tanke.


Vi ägnade resten av dagarna åt enbart operanta beteenden.


ABC är engelskans enkla beteendeanalys: Antecedent (när uppstår beteendet?), Behaviour (Vilket är beteendet?), Consequence (Vad leder beteendet till?). På svenska säger vi ibland Situation - Beteende - Konsekvens SBK. Jag kommer att hålla mig till ABC för att undvika alltförmycket tankemöda på en oviktig detalj (vi kan kalla det blåbärsanalys, bara vi är överens om vad det innebär...)

A kan vara avlägsna eller omedelbara signaler/situationer.

B böra vara ett aktivt beteende när man observerar och beskriver. Om en teddybjörn kan göra det - titta efter något annat! "Verbifiera", så säkerställer man att det är just ett beteende och inte en etikett.

C är det som inträffar omedelbart efteråt. Vad är beteendets funktion?

Om vi BESKRIVER B så specifikt som möjligt (en liknelse med en skalpell är återkommande när Susan pratar), och sedan OBSERVERAR A och C, så kan vi förutsäga hur beteendet kommer att utvecklas. Med hjälp av den kunskapen kan vi, om vi vill, ÄNDRA på A och C, och på så vis ändra B.


ALLA beteenden har en funktion för individen. Alla. Man gör ingenting "bara för att". Och ALLA beteenden utförs i samspel med miljön. Som Susan uttrycker det:

"There are no problem behaviours; there are problem situations, in which behaviour is just one element."


ABC-analyser är jag hyfsat van vid, och hyfsat tränad på, och de har verkligen hjälpt mig enormt. Vi gjorde ett antal olika, baserade på några olika filmer, och pratade om de olika scenarior vi såg.


17.30 var jag ganska mör...Stoppade in Prinsessan i bilen och körde (fel så klart) enochenhalvtimme hem till Carro, och belönades med att få träffa (förutom Carro själv och hennes fina dogs) den LJUVLIGA McPod! Pod är åtta veckor gammal, och en brun kelpie. Mi älskade honom omedelbart. De lekte non stop i två timmar, sedan ramlade jag i säng...Mi var inte vidare sömning, men jag stängde om oss och tog bort allt förstörbart och vände ryggen åt hennes äventyr. Jag vaknade inte ens när hon äntligen kröp upp under täcket.

Av Åsa - 19 september 2014 18:23

Det märks att Susan är passionerad angående det här med att sätta en etikett på en individ. UNLABEL ME är ett statement som hon sprider, oberoende om det handlar om djur eller människor. Varför? Därför att etiketter tillhör den "kulturella dimman". De är bekväma att skylla på. De ger en ursäkt. Och i värsta fall leder de hela vägen till avlivning...


Exempel på etiketter kan vara "aggressiv", "rädd", "stressad", "ADHD", "typisk Border Collie", "Dominant" etc etc etc...

Jag trodde i min enfald att jag hade koll på detta. Naturligtvis kan vi inte lära hunden att VARA något, bara att GÖRA något, och då är det ju det vi behöver titta på. Jag vet det. Jag praktiserar det. Jag lär ut det. ÄNDÅ beskriver jag min hund som "vänlig, aktiv, nyfiken" om någon frågar.

OK, och? Är det ett problem?

Jepp. Jag tror att det är ett av de allra största kommunikationsproblemen vi har - därför att vad som är "vänlig" för mig kan vara något helt annat för någon annan - eftersom vi inte har definierat vad "vänlig" är. HUR SER DET UT?

Etiketter antyder också att beteenden är något som kommer "inifrån" hunden. FEL! Beteenden kommer I SAMSPEL MED MILJÖN, och påverkas av yttre faktorer. Etiketter kan inte förklara beteenden!

Så nästa gång jag pratar om hundspråk ska jag försöka undvika att förklara att "hunden viftar på svansen för att den är vänlig". Istället ska jag förklara att det är ett önskvärt beteende som vanligtvis signalerar att hunden har (ur vår synpunkt) bra gener - den söker kontakt på ett trevligt sätt, att den har bra erfarenheter av människor, och att detta är ett bra tillfälle.


Jag har roat mig med att vänja om mina observationer sedan Susan gjorde mig uppmärksam. Det är SVÅRT! Istället för att tänka "Midori ser lite rädd och osäker ut här på gatan" har jag tvingat mig själv att gå steget vidare: hur ser det ut? (Sänkt svans, spänd kropp, långa mungipor, öron något bakåt, blicken flackar, undviker att nosa.) Först när jag vet hur det ser ut kan jag med säkerhet veta om det eskalerar eller avtar, och om det jag gör i situationen har en positiv effekt.

Ännu viktigare i klassrummet. Jag vill att mina elever ska vara koncentrerade och intresserade, ifrågasätta och lyssna, våga testa och våga göra misstag. Hur ser det ut? Vilka beteenden kan jag förstärka? Hur kan jag göra det enklare för de beteendena att hända? Intressanta tankegångar!


Anyway...tillbaka till föreläsningen.

Det vi kallar "naturlig fallenhet" (via generna disponerad att göra...) ökar eller minskar sannolikheten att individen testar olika beteenden (en kelpie lär testa att smyga sakta mot fåren med stirrande blick lättare än en Springer Spaniel), men det är fortfarande konsekvenserna som styr hur beteendet formas. Hur snabbt fungerar det att smyga? Flyttar fåret sig? Behöver man nafsa? Fungerade DET? Funkar det bättre att cirkla höger eller vänster? Osv.


Etiketter har också en tendens att bli en självuppfyllande profetia.

För många år sedan gick jag min utbildning till allmänlydnadsinstruktör ihop med en kvinna som jobbade på fängelse. De hade fått in en spenslig man i medelåldern med en tjock fil på våldsbrott (misshandel, mordförsök). Den första månaden kom han i våldsamt bråk/handgemäng med personalen vid flera tillfällen. Sedan upptäcktes det att han fått fel fil...han var ekonomisk brottsling och hade aldrig varit våldsam en dag i sitt liv.

Är det en sann historia? Ingen aning, jag var inte där, men hon svor på att det var sant. Vad jag däremot VET, och som blivit bevisat i flera undersökningar, är att man beter sig olika beroende på hur man blir behandlad. Och man behandlar olika beroende på vilken etikett individen har fått.

Det blir liksom en cirkelargumentation: Varför biter hunden? För att den är dominant. Hur vet du att den är dominant? Eftersom den biter...


Åter till de relevanta frågorna:

HUR SER BETEENDET UT?

I VILKEN MILJÖ UPPKOMMER BETEENDET?

VILKEN FUNKTION HAR BETEENDET?

Ändra tankesättet "individen ÄR" till "individen "GÖR"!


Av Åsa - 18 september 2014 09:30

Just hemkommen efter fyra dagar i sällskap med duktiga hundtränare/instruktörer/goda vänner, bästa Carro och hennes doggar (inklusive 8 veckors McPod - sötchock!), och så klart huvudattraktionen: Susan Friedman!


Det får inte plats mer i mitt huvud just nu. Fyra dagars föreläsningar från 9-17.30 I pauserna mera hundprat, mestadels med Eva Bertilsson om kloklippning, ABC, och baselinedata. Lägg till lite för lite sömn (men det är KUL att träna agility till mittinatten!) och lite för mycket kaffe...Alltså, det har varit Helt Totalt Fantastiskt.


Så som vanligt använder jag bloggen för att tömma ut lite från insidan av huvudet, sammanfatta för mig själv, jobba igenom all min input så att jag bättre kan komma ihåg och använda kunskapen. Vi tar det en dag i taget, med fokus på min personliga upplevelse (för det är ju trots allt min blogg).


Det är söndag, klockan är 02.00, och med en tvåbent vän i framsätet (Eva Henriksson) och en fyrbent vän i bilburen (Midori), påbörjar jag min färd. Det tar sex timmar att köra till Uppsala, med tre stopp på vägen, om man kör när det är i stort sett helt tomt på trafik. Man får också ganska enkelt en gratis p-plats tidigt på söndag morgon. Och jag konstaterar nöjt att runt kurslokalen finns en massa trevliga parker att hundpromenera i.


Installerad och klar, med en alldeles för pigg kelpa som faktiskt inte ska sova typ alls, börjar jag skapa mig en uppfattning om Susan. Det märks att hon är van att lära ut, att handskas med svåra klasser (hon har jobbat med problematiska/kriminella barn ungdomar i skolan om jag förstår det hela rätt). Hon är lugn, men energisk. Hon ser alla, uppmärksammar alla, hälsar alla uppriktigt välkomna. Hennes röst är behaglig, hennes kroppsspråk inbjudande. Hon är oerhört kunnig, så kunnig att hon utan problem kan förklara komplexa samband på ett enkelt sätt, och åtminstone jag får flera tankar om att "men så självklart!" och "jaså, det är SÅ det hänger ihop!". Och det märks att hon verkligen vill dela sin kunskap! Hon vill förändra världen till det bättre, och hennes "korståg" handlar om att utbilda människor till att förstå varför vi gör som vi gör, och hur vi kan hjälpa varandra och oss själva att må bättre och bete oss trevligare. Hon har en intensiv närvaro, det känns som att just här och just nu så är vi i detta rummet det absolut viktigaste som finns. Otroligt inspirerande!


Here we go:


Det första hon slår fast är att beteendevetenskap är en "Natural science". Vi "upfinner" ingenting, vi bara lär oss mer om hur världen fungerar. Beteendevetenskap observerar och beskriver naturlagar. Alla individer är olika, men alla individer beter sig enligt samma beteendelagar, från bakterier till människor.

Hon pratar om vår "kulturella dimma", dvs våra föreställningar om hur saker fungerar, som bygger på tradition (så är det för så har det alltid varit och alla vet att det är så), vad som "verkar logiskt", vad som är bekvämt att tro på, "sunt förnuft"...Beteendevetenskap är som en vind som skingrar dimman. Kunskap som gör att vi kan förstå hur det verkligen hänger ihop, istället för att gissa och fabulera.

Det kan vara svårt att ta till sig ny kunskap när man har mycket "gammal kunskap" som hindrar en från att tänka rationellt, det liksom kraschar i huvudet (det har jag själv upplevt flera gånger), och det kan vara jobbigt att inse (och erkänna) att man tidigare har haft fel. Vetenskap handlar om att agera efter det bästa vi vet för tillfället, och att vara beredd att ÄNDRA ståndpunkt om nya fakta visar sig!

Några exempel: när DDT kom så framställdes det som ofarligt och harmlöst. För 20 år sedan var fett "livsfarligt" och kolhydrater/socker "ofarligt". Vi vet nu, med hjälp av forskning, att det inte stämmer, och då ÄNDRAR VI STÅNDPUNKT!

Susan visar flera videos på "dålig träning" (antingen har hon fått tillåtelse av personen, eller så är det en offentlig person som säljer sig själv som "expert"), och är noga med att säga "This is me - with less knowledge". Kunskap är makt!


Beteendevetenskap handlar alltså om att observera och beskriva hur beteenden fungerar. Vi kan sedan använda denna kunskapen för att förändra världen till det bättre!

Samma beteende kan ses genom flera olika fönster, och beskrivas på flera olika sätt:

Medicinskt: är det ett symptom på något? Diagnosticera och behandla.

Etologiskt: vad vill naturen med detta beteendet, i ett större perspektiv? Evolution.

Beteendevetenskapligt: vilken är funktionen av beteendet för den enskilda individen?


När vi jobbar med beteenden måste vi förstå att beteenden inte kommer från INUTI individen. Beteenden uppkommer I SAMSPEL MED MILJÖN! Istället för att skylla på gener behöver vi förstå att det som påverkar beteenden är en KOMBINATION av gener, erfarenheter, och omständigheter just nu. Alla beteenden startar med en mer eller mindre slumpmässig rörelse (kan vara mer sannolik pga genetik), som sedan formas genom sina konsekvenser. Vad funkar, vad funkar inte? Alla beteenden har ett syfte.

Med forskning har man kommit fram till att många beteenden som man trodde var medfödda, egentligen formas av sina konsekvenser: katter som inte sett andra katter fånga möss är mindre benägna att göra det själva. Getingar straffas av sina medarbetare (med små bett) om de latar sig. Bytesdjur som aldrig sett en rovfågel är inte rädda, det blir de först när de haft en obehaglig upplevelse.


Slut på del 1! More to come :)


Av Åsa - 12 september 2014 07:28

Observanta läsare har sett att bloggen bytt namn och utseende.

Min gamla hemsida kommer att upphöra inom kort, och du hittar mig istället på www.kelpiestuds.se.

Mailen kommer också att ändras, den nya mailen är info@kelpiestuds.se .

På fejjan finns jag som vanligt :)

Av Åsa - 7 september 2014 16:44

Så har Prinsessan gjort sin tredje officiella lydnadsstart, och jag blir mer och mer nöjd för varje gång!

Ett par missförstånd gjorde att ett par moment nollades (vad sägs om läggande under gång med inkallning, eller gående apportering med släppande...) men jag känner mig oerhört nöjd med linförigheten, ställandet, platsliggningen och tandvisningen som alla börjar närma sig min målbild.

Allra bäst för dagen var kvittot på att hon håller ihop, att hon kan sina kommandon, att de tävlingsmässiga belöningarna fungerar, och att hon är alldeles odelat glad och positiv på banan! Och inte en enda blick eller invit till vare sig TL eller domare idag. Prinsessan mognar för varje start :)

Också väldigt nöjd med mig själv som genomförde platsliggningen i rent träningssyfte (visste att jag inte skulle få uppflytt). Jag har avstått så många platsliggningar med Valle att det har blivit en ond cirkel - nu passade jag på att ta det som en tävlingsträning, och tog ett steg närmare att bli av med min platsliggningsångest. För ligger gör hon ju! Jag ska bara bli av med svimningskänslorna och maxpulsen...


Som vanligt är det kul att komma ut och träffa både nya och gamla vänner. Jag har varit inspirerad av Anna Larsson "pay it forward"-id sedan hon kom med inlägget förra året, och försöker verkligen ge trevliga kommentarer och sprida god stämning runt mig. Idag fick jag dessutom en hel del tillbaka i form av berömmande ord från både medtävlande och domare - sådant värmer och gör mig jätteglad!


Lite extra kul är det också att tävla i hennes rosa/orangea halsband och koppel med bling...Söt ska sött ha liksom. Det är en liten detalj, men det får mig på gott humör. Någon gång tänker jag tävla i klänning, bara för att vara lite extra pimpinett bland alla hundförarkläder (som jag ju själv också vanligtvis har på mig). Alltid får det någon att dra på smilbanden :)


Världens minsta, sötaste, bästaste Prinsessa!

Skaffa en gratis blogg p www.bloggplatsen.se