Kelpiestuds

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Åsa - 19 februari 2015 08:52

Jag snubblade över detta inlägget för någon vecka sedan och började fundera över just system.


För mig är system dels det som beskrivs i ovan nämnda inlägg, HUR-et. Jag har mitt mål. Jag vet vart jag vill. HUR kommer jag dit? Vad behöver jag GÖRA för att komma dit?


Min första bok skrev jag på kvällar, lite på skoj, och skickade in ett nästan färdigt manus till förlaget.

Min andra bok däremot blev kontrakterad bara på en ide som jag presenterade, och fanns bara i mitt huvud...Den skulle ju liksom tas ut ur mitt huvud och placeras på pränt, det är hela tanken med en bok. Och lite snygga bilder till dessutom. Mitt mål var självklart "färdig bok". Och jag fick skrivkramp! Det GICK INTE. Helstopp. Ingenting blev bra, jag stirrade på skärmen, fick ångest, och gick och tränade hund istället. Det lilla jag skrev deletade jag direkt, det dög inte.

Så jag tänkte om. VAD behöver jag GÖRA för att få boken klar? Jag behöver skriva. Bara skriva. Utan krav på att det ska bli bra, eller ens intressant, den biten fick komma sedan. Mitt system blev att ta ledigt från jobbet en vecka, och i sex entimmespass per dag bara skriva UTAN att läsa igenom, eller ändra, eller deleta ett enda ord - bara få ord på pränt. Jag la upp min miljö så inbjudande som möjligt, snacks, rastade och lugna hundar, avstängd telefon. Varje timme belönades med en paus för facebook, eller röra på mig, eller något annat. Varje dagspass kändes fantastiskt bra när det var avslutat - helt plötsligt hade jag text! Jag betade av mina ämnen! Och - viktigast av allt - efterhand kom flytet tillbaka, och jag började hoppa över mina pauser eftersom jag var så inne i texten!

Mitt MÅL ställde till det i mitt huvud, men mitt SYSTEM hjälpte mig igenom (det krävdes ytterligare två lediga veckor med några månaders mellanrum för att få manuset klart, och sedan en del omarbetningar).


När det gäller hundträningen så är mitt MÅL de olika saker jag vill att mina hundar ska kunna, och mitt SYSTEM är att träna - och att träna rätt saker. Att faktiskt lägga tid på de där lite tråkiga sakerna och få dem att fungera. Håll fokus på mig trots störningar. Stadga. Ta i. Nöta "muskelminne" i olika rörelser. Inte vidare häftigt - sådär som hundträning kan vara ibland med apporter som flygger och hinder hit och dit och bollar och kamptrasor och jag och Prinsessan i absolut samförstånd - men en förutsättning för att hundträningen ska kunna BLI sådär häftig och i sådant där samförstånd...


Vilket leder mig in på nästa definition av system: våra spelregler. Att jag har ett system i HUR vi jobbar med shaping, targets, lockande (jodå, det förekommer så klart), signalkontroll och kedjor. Så att det blir lite same same but different, så att hon känner igen sig!

Då kan man gå från ovetande hund till ställande under gång med hoppstå (annan signal än vanligt stå) på 15 minuter. Bevisligen. Vi gjorde det igår. Är jag stolt? JA!!! Min hund är F****ING AWESOME!!! Och lite awesome är faktiskt jag med, som har lyckats förmedla ett system på ett sätt så att vi båda förstår den andre, och jobbar med samma spelregler.


Hon vet inte målet, det är bara för mig. Men SYSTEMET - det har hon koll på!

 


ANNONS
Av Åsa - 7 februari 2015 08:24

Ni som har följt bloggen ett tag har inte kunnat undvika att märka min kärlek till grundfärdigheter! De där enkla beteendena som bygger alla de större momenten, de som återkommer i olika konstillationer oavsett vilken gren man tränar plus i vardagen, de som är så roliga att träna och där träningen dessutom ger så mycket mer: klickerklokhet, repetitionsklokhet, kreativitet, driv i träningen, och snygga detaljer på köpet :) Hundens ABC helt enkelt!


Jag roade mig med att göra en sökning på min blogg om grundfärdigheter. 24 inlägg där jag nämner, beskriver, eller tackar högre makter för just grundfärdigheter. Nyfiken? Se här.


Jag har dessutom hållit ett antal kurser i just grundträningen för tävlingshunden, med fokus på hundens ABC. Roliga kurser att hålla! Så när jag bara hade tid att välja en enda "live-kurs" att hålla i vår, så blev det just HUNDENS ABC. Där är ett par platser kvar fortfarande, om du känner dig taggad :)


Och så tänkte jag...är det inte perfekt för en onlinekurs? Fundera över vilka grundfärdigheter just du vill träna för just era behov, titta på olika sätt att jobba med dem, filma och utvärdera. Självklart! Så nu finns HUNDENS ABC ONLINE!


Och jag har ju förmånen att få jobba med att lära ut hundens ABC även genom Realgymnasiet, genom Reals samarbete med Canis. Detta är den praktiska examination som våra klickertränarelever tränar inför just nu, och det är ett bra exempel på hur en "beteendelista" kan se ut:


Visst verkar det roligt att jobba med! Och jag kan garantera: att lägga lite tid på Hundens ABC gör dina moment både snyggare och enklare att lära in, och effektiviserar din träning!

ANNONS
Av Åsa - 2 februari 2015 21:25

För en vecka sedan kastrerades Prinsessan. Ingreppet gick utmärkt, hon har varit (alldeles för) pigg, glad, och låtit bli sina stygn = tratten har bara varit på när hon har varit ensam hemma, vilket tack vare att jag tog ut en veckas semester inte har varit vidare mycket.

Det är aldrig ett lätt beslut att operera en frisk individ. Flera saker har påverkat mitt beslut.
Pga hennes exteriör hade jag inte tänkt ta valpar, och när epilepsi dök upp i en tidigare syskonkull var det beslutet helt definitivt.
Hon har haft två löp och en skendräktighet, och mina andra två hundar har varit klart intresserade. Speciell Mårran har försökt para sig, fullt normalt för en äldre kastrerad tik att "byta kön"...not... Jag oroade mig både för skaderisken på Mis kropp och Mårrans hjärta.
Efter att ha behövt kastrera Popsy akut i livmoderinflammation, och känna flera som råkat ut för samma sak, var det också en faktor i beslutet.
Både Mårran och Popsy kastrerades som vuxna, och båda verkade må betydligt bättre och bli jämnare i humöret efteråt.
Det är alltså en kombination av mina personliga erfarenheter, vetskapen om att hon ändå aldrig ska gå i avel, och att det otvetydigt gör vårt flockliv enklare som gör att jag tror att detta är det bästa alternativet för just oss.

Sedan är man så klart orolig för komplikationer, men just nu så verkar det gå bättre än jag vågat hoppas på! Inget urinläckage, inga andra bieffekter, och hon är som sagt sitt vanliga glada jag. På fredag tar vi stygnen, och sedan är det bara en vecka till säsongens första tävling :)

Älskade Prinsessan! Jag tror med hela mitt hjärta att detta är för ditt bästa, och att jag har minskat olycksrisk, sjukdomsrisk, och gett dig ett jämnare humör utan hormonsvängningar. Jag tror också att friden i vår lilla flock är säkrad, speciellt med tanke på en viss äldre tik som har konstiga vanor. Två veckors läkande går fort :)

Jag ska passa på och berömma veterinärerna i Löberöd som gett min tös bästa möjliga vård. Massor av smärtstillande, litet nätt snitt, en mycket hundvänlig emottagning, och ni tog er tid att lugna en orolig matte. Guld!

Av Åsa - 11 januari 2015 08:28

Jag har gått med i en utmaning på fejjan, Minst hundra sekunder!

Den gåt ut på att träna fokus och uthållighet med sin hund, att hunden ska kunna hålla obruten fokus i, just det, minst 100 sekunder. En kul utmaning att starta det nya året med tycker jag och Prinsessan!


Om man tänker hur långt ett fritt följ är så blir det några minuter. Jag vill helst kunna genomföra hela fria följet utan (större) blicksläpp, och absolut med full fokus från min hund. Men: tränar jag fritt följ så tränar jag så mycket mer än fokus: position, tempi, kroppskontroll...Då känns det ju intelligentare att bryta ut just fokus-biten, och träna uthålligheten där separat!


Som alltid när jag tränar lite mer strukturerat och "experimentellt" (dvs att jag verkligen vill föra statistik och data) så börjar jag med att kolla baseline = hur ser det ut när jag startar. I vårt fria följ ser det ut ungefär så här:



20 sekunder har vi alltså, ganska konsekvent. Det blir en rolig utmaning att länga tiden femdubbelt!

Av Åsa - 30 december 2014 07:16

Varje år vid den här tiden gör jag en sammanfattning och en ny årsplanering, och det har liksom blivit tradition att titta på åren bakåt när jag ändå sitter och funderar...Kul och nostalgiskt!


Mina mål för 2014 är inte uppfyllda. Och det är helt okej.


Valle gick några tävlingar i början av året, sa sedan tydligt "nej tack" och har vilat från det mesta. Den lilla träning vi har gjort har varit rolig och helt på hans villkor - inget tragglande med sådant som riskerar att ge dåliga känslor. De flesta momenten i Lk3 är någorlunda klara (inget är finslipat men grunderna finns där), vi har en hel del fina grunder till freestyle och HtM, vi har kört en del K9 nosework, och tränat högerhandling till rallyn. Han har hållit sig frisk och (tror jag) smärtfri, och det känns som en välsignelse :)


Mårran har pensionerat sig. Hon har med den gamla hundens självklara rätt börjat köra ganska ordentligt med oss här hemma...VÄLDIGT tydlig med vad hon vill och inte vill. Ibland vill hon träna något litet, för det mesta vill hon vara med och titta på, ibland vill hon bara stanna på soffan. Hon väljer själv. Frisk och hyfsat pigg är hon iaf, efter att ha bekämpat halsinfektion, bronkit, hjärtmuskelinflammation och nu senast en avbruten tand, så är hon fräsch och fin (men lite rund) och verkar lycklig.


Så med en hund på halvfart och en hund på snigelfart är det tur att jag har en hund på turbofart! Prinsessan vill ALLTID! ALLT! Följa med i bilen? Hon är där! Långpromenad i 15 minus? Jajamensan! Och TRÄNA är det typ roligaste som finns!

Hennes mål (OK, mitt mål med henne)var att starta Lk1, starta rally nyb, och träna in alla moment till Lk2. Det har vi överträffat! Tre starter i Lk1 med härlig känsla (även om poängen inte hängde med), uppflytt och start i rally forts, och alla moment till eliten är bra på gång - bara för att det är KUL och UTMANANDE! Vi lär känna varandra lite i taget, och börjar förstå hur den andra fungerar. Jag lär mig hennes styrkor och svagheter, hon lär sig att förstå vad jag menar trots att jag är inkonsekvent och otydlig. Vi har väldigt roligt under tiden.


Alla mina tre hundar har dessutom haft ett extrajobb i höst som (outbildade) terapihundar i skolan. Allt ifrån att "bara vara" i klassrummet till att lånas ut till olika träningar. Mårran går just nu Canis klickertränarutbildning ihop med en trea, till bådas glädje. Valle lånas ut som en utmaning till de lite duktigare eleverna, han är både mattebunden och väldigt intensiv och kräver en hel del av sin tränare - men ger mycket tillbaka när de hittar rätt knappar. Mi är "nybörjarhunden", älskar allt och alla, säljer mig för en köttbulle, och väldigt enkel - gör de rätt gör hon rätt. Gör de inte rätt så kan de alltid lägga sig på marken och mysa loss istället, så är både hund och elev lyckliga ändå :)

Visst, hundarna lär sig en massa "skit", men jag har ju inte mycket vardagsregler ändå. Och det känns viktigt, det känns som att de verkligen gör en insats där jag som tvåbening inte räcker till! Jag är klart sugen på att utbilda någon av dem till "riktig" terapihund.


För egen del skrev jag ju lite om mitt "nya" liv i förra inlägget.

Jag har gjort en lite kul sak till: jag har startat upp en fb-sida där jag samlar de bilder jag tar på olika kurser etc under olika album. I och ur fokus kändes som ett passande namn. Fotografering är roligt! En stående inbjudan att få med mig på en fotodag - du står för fika och motiv, jag knäpper bilder på dig och/eller din hund - finns under hela 2015. Bara för att det är ett roligt sätt att umgås på.


Och mina mål för 2015 då?

Jag vill starta en tävling i freestyle eller HtM, med någon hund.

Jag vill tävla rally och lydnad med Prinsessan. Uppflytt till avancerad klass och Lk3 hade inte suttit helt fel.

Jag vill utbilda mig och bli bättre inom något hundrelaterat område. 2014 var det Ttouch, 2015 lockar lite olika saker...få se vad jag väljer i slutänden.


Och framför allt vill jag utvecklas med och ha kul ihop med mina hundar!


 



Av Åsa - 23 december 2014 06:42

Under hösten har det hänt en del i mitt arbetsliv:

  • Jag har börjat jobba som lärare i hundunskap till 100% (110 egentligen, jag har en liten konsulttjänst på klickerbiten dessutom) på Realgymnasiet
  • En åkgräsklippare är inhandlad = egen appellplan i fårhagen, och planer att lägga in matta och utöka min lilla inomhushall, gör att jag kan hålla kurser hemmavid när det är annan aktivitet inbokad på Eslövs Brukshundklubb (annars fortsätter mitt samarbete med "min" klubb som vanligt)
  • Jag har lämnat Canis och istället gått med i Glädjeklick!

Det har varit en höst att ställa om sig och landa lite. Jag har tränat mycket egen hund (och det kommer så klart att fortsätta), och jag har gett mycket energi i min lärar-roll (och där känner jag mig tryggare och tryggare = mindre stress = jag klarar av att ägna mina kvällar åt något annat än bara rensa hjärnan).


Nu känner jag mig superpepp på att köra igång lite kurser 2015! Det blir:

  • Klickersatsning onlinekurs i fyra moduler, grundträning för hund och förare (välj den du vill eller alla fyra). Jag älskar onlinekurser och har i stort sett alltid en som jag går. Det ger så härlig struktur i träningen, bra feedback, och inte minst så blir min träning bättre när jag filmar och tittar!
  • Klickersatsning live i fyra moduler, för dig som kommit lite längre (välj den du vill gå eller alla fyra). Bara för att det är kul och utvecklande att fortsätta utmana sina klickerkunskaper!
  • Hundens ABC på sex kvällsträffar. Grunden i all träning, enligt mig, är grundfärdigheterna.
  • Sommarläger (dagläger) med tema tävlingsträning. Denna vill jag själv gå! Fem dagars tränande, diskuterande, filmande, med fokus på att bli lika glad och högpresterande på tävling (eller ännu bättre) som man så klart är på träning :)

Alla kurserna hittar du HÄR! Välkommen!

MH

Av Åsa - 30 november 2014 10:09

Så var det då Prinsessans tur att få "känd mental status". Vi hade en trevlig förmiddag på Örkelljunga Brukshundklubb, jag, Prinsessan, och min mamma som var tilldelad det ärorika filmuppdraget.


I stort är jag väldigt nöjd! Genom hela testet var hon glad och kontaktsökande, hon visade tydligt att det är matte (och "mormatte") som är bäst, andras leksaker är ganska ointressanta, och läskiga grejer får någon annan ta hand om. Betydligt mindre larmande än jag trodde, lite tuffare mot spökena än jag trodde, och var inte överförtjust i testledaren, annars ganska exakt den hunden som jag brukar ha med mig :)


Så här såg det ut. Prinsessan har fått diktera sina egna kommentarer (något fri tolkning av mig).


"Men PETA inte på mig! Vad hade du tyckt om jag öppnade din mun? Och alltså, helt ärligt, bestäm er vems leksaken är - min eller er? Den är faktiskt ändå ganska ful...och lite slemmig från de förra hundarna...Nej tack!"

 

"Här luktar det gott! Och man får inte jaga saker utan lov, så det så. Vem vill ha en tråkig svans i vilket fall som helst?"

 

"Men det här var ju...kul. Eller inte. Vad är poängen?"

 

"Okeeeej...vad gör du där ute? Och jag har redan tackat nej till den där leksaken en gång...matte? Har du något roligare?"

 

"Men nu har de blivit helt loco! Och matte...du gör INTE som du brukar! Jag tror jag springer bort till någon som har bättre koll tills du blir dig själv igen. Så mycket väsen för en...overall? Men pleeeease..."

 

" Vad är detta för konstig skog - det låter helskumt! Och matte blev knäpp igen. Typiskt. Tack och lov verkar det vara kortare anfall, så att vi kan kolla vad som hände tillsammans...kolla, inget farligt! Kan man få en godis?"

 

"Alltså, nu får det snart räcka! Spöken? Mitt på ljusa dagen? Och matte är i knäppzonen igen...Jag håller ställningarna. Eller...shit, varje hund för sig själv! Matte - du får dö ensam! Men vänta...kunde ingen berättat från början att det var människor?"

 

"Nu envisas de med den där fula leksaken igen. Jaja, jag smakar väl lite då! Phu, min EGEN leksak - kunde vi inte bara tagit den från början? Och nu avrättar de spökena i skogen. Så får man INTE göra - vi borde nog gå och kolla så allt står rätt till. Va, leka? Nu? Men jag måste kolla så allt är som det ska...eller skit i vilket, lek är kul! Du och jag, matte, vi fixade detta tillsammans!"

 


Jag är speciellt nöjd med hennes vilja att samarbeta med mig och bara mig - det är väl egentligen inget man vill se i ett MH, men jag gillar ändå att hon ber om lov, söker kontakt, och söker position. Andra fina saker: att jag ganska enkelt kunde jobba igenom reaktionen på både overallen och skramlet, att hon engagerar sig fint i sin leksak efter skotten även om det tar lite ansträngning från min sida, och att hon mestadels reagerar utan någon större rädsla och avreagerar fint. Viss osäkerhet helt klart (speciellt på mitt agerande tror jag), och ingen önskan att ta tag i saker på egen tass, men inte heller några större flykttendenser utan hon litar på att när jag gör som jag brukar då är allt OK igen. Och svansen är hög och glad genom hela testet!


 



Av Åsa - 27 september 2014 09:00

Efter en hektisk "småttingvecka", dvs ettornas första specialvecka Hund, har jag äntligen tid att sitta vid tangenterna igen och skriva något som har med min fritid att göra.


Efter gårdagens genomgång av enkel beteendeanalys (vad det är, varför den är viktig, och hur man gör den på basic-nivå) startade dagen med vår skyldighet att alltid välja det tillvägagångssätt som är bäst för djuret.


THE COMMITMENT TO ETHICAL PRACTICE!


Att ENBART titta på effektivitet är inte tillräckligt. Det träningssätt vi väljer bör vara effektivt OCH humant/etiskt/"snällt"! På engelska heter det "the least intrusive", en bra översättning till sveska efterlyses! Fram till dess tänker jag kalla "least intrusive" för "det snällaste", det är inte rktigt spot-on, men det får fungera.


På humansidan har detta varit standard länge: Hippokrates ed är känd av de flesta och går ut på att man antingen ska HJÄLPA eller ialla fall INTE GÖRA MER SKADA! "Do no harm" är ockiså svåröversatt tycker jag...

Läkare av olika slag jobbar med mänskliga skador/sjukdomar. Susan (och jag!) hävdar att denna enkla regeln - DO NO HARM - är tillämplig på allt man gör som innefattar en annan varelse.


Hon tar sedan upp några exempel, som vi alla i rummet var överens om INTE var OK:

* Att trycka ner en hund som är rädd för skateboards samtidigt som skateboardaren åker i allt snävare cirklar, med förklaringen "Han vänjer sig!"

* Att när en hund är rädd för ett underlag, bära ut hunden till mitten av underlaget och sedan lämna den, med förklaringen "Hon måste flytta på sig någon gång!"

* Att när en hund kämpar för att undvika att man håller en kam nära dess ansikte, hålla den i nackskinnet samtidigt som man kammar dess skägg, med förklaringen "Det är för hans eget bästa!"

* När en hund tuggar på skor, slå till den på nosen så den skriker med förklaringen "Det kommer att lära henne att låta bli!"


Så långt var det enkelt. Sedan gick hon vidare: är detta OK?

* Hålla fast en hund för att klippa klorna

* Bända loss en papegojas fötter för att flytta den från pinnen

* Hålla en katt i nackskinnet för att ge den en tablett

* Fånga en kaning och lyfta tillbaka den i buren

* Hålla ett barns mun öppet så man kan borsta tänderna

Ouch! Den kändes. För det är klart att jag egentligen VET att det finns bättre sätt, snällare sätt, att göra dessa sakerna på. Men ändå...


Problemet med straff är att det fungerar. Citat från Ken Ramirez som har satt sig i mitt huvud: "Varför finns det personer som tränar hundar med hjälp av straff/obehag? För att de kan!"

Anledningen till att det är ett problem är att straff också medför ett antal sidoeffekter, som apati, rädsla, aggression/försvar och flyktreaktioner. Detta är sådant som vi INTE vill ha!

Straff har som ytterligare problem:
Fokus ligger på vad som ska låtas bli, inte vad som ska göras istället.

Tränaren blir en sämre tränare = "sämre" definierat som en tränare som tar till straff oftare samt ökar intensiteten.

Djuret blir "dubbelt straffat" eftersom det dels utsätts för ett obehag, och dels blir av med det den tidigare uppnådde.


Vi behöver tänka om!

Att ha "effektivt" som enda kriterie räcker inte! "det är praktiskt", "så gör alla", "så har vi alltid gjort" är INTE tillräckligt bra anledningar. Bara för att vi KAN göra något betyder det inte att vi BÖR göra det.

Innan vi börjar "testa vad som fungerar" behöver vi tänka - och ha underbyggda anledningar till att vi testar en viss strategi. För varje strategi vi testar som inte fungerar, blir problembeteendet mer befäst.

En bra startpunkt kan vara att tänka "hade jag använt denna metoden på ett lejon?" Om nej, kanske jag bör tänka igen.


Enligt Susan definieras hur snäll en åtgärd är av två saker:

1. Hur socialt accepterat det är (vi slår tex inte barn, det är inte socialt accepterat)

2. Hur mycket av kontrollen som ges till den som tränas - dvs hur frivillig träningen är. Intressant tycker jag!

Vetenskap och forskning understryker vikten av att den som tränas har så mycket kontroll över sin situation som möjligt! Att kunna påverka är en primär förstärkare!


ERSÄTT MONOLOGEN MED EN DIALOG!

Att träna ett djur ska vara en process där båda parterna påverkar. Jag frågar (säger "sitt") - hunden svarar (sätter sig och får belöning). Hunden frågar (kommer och sätter sig), jag svarar (startar upp en ny session). Vi kan BÅDA påverka vad som händer!

 

Forskning (och min erfarenhet) visar också att djur HELLRE "jobbar" för maten än får den gratis! Torrfoder som ratas i skålen kan fungera utmärkt som förstärkare för enkla beteenden, eller äts med glädje utspritt på gräsmattan. Fascinerande!

 

Susan går också in på inlärd hjälplöshet: när djuret har lärt sig att det inte kan påverka sin situation och därför passivt stannar kvar trots att det egentligen kunde flytt - tex en antilop i lejonets käftar, en katt på strömförande golv utan möjlighet att fly (otäckt, jag vet!), en hund som läggs på rygg medans en skateboard åker runt den...

 

DJUR OCH MÄNNISKOR BÖR HA STÖRSTA MÖJLIGA MÖJLIGHET ATT PÅVERKA SINA LIV!!!

 

Och efter detta kände jag mig mer än lovligt skyldig när jag tänkte på min egen kloklippning...Men mer om det senare!

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se