Torsdag - fredag träffades gänget igen för tredje träffen med Maria.

Mina filmer kommer i fel ordning (datorn samarbetade inte så som jag hade önskat), så vi hoppar direkt in i mitt sista pass för torsdagen: hur går jag från lekövningarna till något som mer liknar en apportering? Det var iallafall min tanke med passet när vi startade. Istället blev det mest fokus på "Hur får jag en hund att överhuvudtaget vilja göra någonting?" Valle visade upp sin sämsta sida, den sidan som jag inte sett på länge, och samtidigt som jag är tacksam över att den visar sig när jag är omgiven av väldigt duktiga hundmänniskor så känner jag mig frustrerad och hjälplös.

Första filmen visar lekövningarna som vi har grundat med:

Andra filmen går vi in på själva apporten.

Jag uppskattar alltid kommentarer, och eftersom detta är något jag redan tycker är ganska dåligt så behöver jag hjälp att hitta ljusglimtarna. Att hunden inte är på topp vet jag redan ;)

Turid Ruugas har startat en "kampanj" för hundar som behöver mer utrymme:

www.gulahund.se

I korthet är det samma tanke som att hästar som sparkar mot andra hästar har röd rosett i svansen. Hundar som av någon anledning behöver mer space än "vanligt" har gult band i kopplet. Det kan vara allt från sjukdom, specialträning inom service, eller rädsla. Superinitiativ tycker jag, som omgående kommer att införskaffa ett gult band till Mårran och hoppas att informationen sprids så att de jag möter vet vad som menas!

Även om vi inte var på topp under Sivs lekclinic, så har vi tagit till oss hennes råd och tränat duktigt. I onsdags filmade vi och fick feedback:

Sivs feedback:

Bra att han nu kan byta trots att han lägger vikten bakåt i kampen. Testa att släppa leksaken, och i samma ögonblick säga "ja" och byta.

Bra att mixa mellan godisbelöning och leksaksbelöning, men testa om godisbelöningen blir lite hetare om jag använder skål med mjukmat och backar ett par steg efter nedsättning av skålen.

Sista akten med bättre leksak hos mig och kasta den som ska hämtas på olika avstånd fungerar bra. Utmana med ännu längre avstånd, och jobba med att få honom "vild och galen" när jag tar i halsbandet för att han så gärna vill ut till leksaken.

Testa kapplöpning till leksak, som jag har i ett snöre för att inte skrämma honom (konkurrens sänker honom). Är han för långsam drar jag undan leksaken, tar han den då så får han den.

Variera mellan att springa full fart till skål.

Sista tips: stjäl leksaken (utan tack), vänta på frivilligt tack, belöna med att springa från honom med leksaken. Intensitet och tryck!

Ovärdetliga tips för mig, om ni har möjlighet att gå för Siv så ta chansen! Hon är trevlig, rolig, och fantastiskt duktig! Nu lägger vi på mer lekträning och nästa film kommer om några veckor :)

Eftersom jag använder bloggen som en träningsdagbok och ett tidsdokument blir vissa inlägg ganska egocentriska och introverta...detta är ett sådant, som existerar bara för att ge mig lite struktur på tanklarna.

Efter att mi eufori efter tävlingen lagt sig börjar jag återigen att rikta tankarna framåt. Att tillåta sig själv att fira och njuta av ett uppnått delmål är jätteviktigt, men lika viktigt att faktiskt gå vidare mot nya mål :) För vår del rör det sig om momenten i Lk2 (nej, det blir inget LP för oss. Jag vill slippa koppel, tandvisning, och "gröna" hundar på platsliggning). Hur ser dagens status ut?

Platsliggning: Känns säker. Jag ska lägga tid på hakan i backen och ännu bättre stadga, och börja gömma mig korta stunder.

Fritt följ: MYCKET att jobba på! Ingen riktig plan än, mer än att gå tillbaka till detaljerna (som har försvunnit när jag tränade helhet inför tävlingen), hitta korrekt position igen, och så klart öka uthålligheten.

Läggandet: Framföringen hör ihop med fria följet. Läggandet i sig är bra, stadgan och uppsittet likaså.

Inkallning: Träna på ökade avstånd så klart, och då hänger ingång utan bodyslam från högre fart med. Och trygg i stadgan.

Rutan: Nu kommer vi in på nya grejer jämfört med ettan...Fokus på fart, växla mellan att bara springa rakt genom rutan och att frishejpa "hitta mitten" (eller bakre kanten). Ställandet sitter.

Apporteringen: För tillfället ångestframkallande...jag ser liksom inte slutet på kriterietrappan. Men numera HAR vi en trappa! Ett litet steg i taget...

Fritt hopp: Sitter som en smäck. Ett favoritmoment, har varit det länge för oss båda.

Fjärren: Funderar jag över. Ibland fungerar läggandena felfritt, ibland inte. Nu tänker jag bara "höfter" när han inte svarar riktigt på "ligg", och det hjälper inte till...Bra uppsitt dock. Ska gå tillbaka till frivilliga skiften och få ordentligt flyt också på avstånd. Stadgan blir inget problem.

Och det var alla momenten! Allt är påbörjat, en del är klart, vissa problem har dykt upp som kommer att ta tid att lösa men i nuläget har jag någon sorts plan för samtliga moment. Med mycket tur och lite skicklighet är vi startklara innan årets slut. Filmer blir det kontinuerligt, så att jag kan följa min träning på ett vettigt sätt. Det behövs ibland att man kan gå tillbaka sex månader i dagboken och konstatera: "Det där problemet har vi faktiskt löst" eller "det här momentet har blivit mycket bättre"! Och ibland blir det tvärt om - något går på fel håll - då får man göra en överblick över hur man tränade när det fungerade som bäst och utgå därifrån för att hitta rätt riktning igen.

Framåt! Towards eternity - and beyond!

I ett anfall av akut hybris anmälde jag till tävling för tre veckor sedan, och igårkväll var det dags.

Allt var utvalt med omsorg, från platsen (Svalövs Brukshundklubb, nästan som hemma) till vädret (sol, men inte alltför varmt, precis som beställt), och kvällen blev en av de där tävlingarna som man verkligen lever på ett tag. Jag träffade en massa vänner att snacka skit med, Valle fick massor av utmärkt social träning, och inte minst så fick vi 171 poäng som räckte till en andraplacering!

Helt ärligt: jag var inställd på att han skulle tappa fokus och engagemang totalt i tävlingsmiljön, och mitt enda mål var att han skulle få en rolig upplevelse. Jag var helt beredd på att diska mig genom att plocka fram godis eller leksak, och bryta mitt i. Men det behövdes inte! Min lille VillerValle var glad, med, engagerad, och på topp helt enkelt!

Strategi: (påminnelse till mig själv - detta fungerade!)

Lång promenad för att känna in sig. Station med bur och träningsväska mitt bland andra uppvärmande hundar, ägna lite tid åt att växla bur - leka - bur - leka. Blanda in några spontana ingångar och följa - övningar. Övervikt på godis framför leksak, i enlighet med min "nya" träningsplan för att vara säker på att undvika höftsmärta.

Min grundtanke var att ALLT han gjorde skulle vara kul, tävlingsplatsen ska vara en "magisk plats" där matte alltid är glad och ingenting kan gå fel, för att bygga hans självförtroende och glädje inför framtiden. Inga krav eller måsten, bara roliga lekar som råkar se ut som tävlingsmoment.

Efter platsliggningen flyttade jag hans bur till en lugn plats i skuggan, och sedan tog vi små "utflykter" till tävlingsbanan. Många spontana "söka upp-övningar", godis i händerna, godis i fickan, överraskande leksak, paus i skuggan.

Så här såg det ut (note to self: se till att ha byxor som inte visar halva ändan nästa gång...ber om ursäkt på förhand...)

Utvärdering:

Platsliggning: Jag lät honom drälla runt lite under ingången, han fick känna in de andra hundarna lite. När vi ställde upp hittade han fokus direkt. Bra läggande, la sig tillrätta halvt på sidan - träna att ligga rakt! Han kändes trygg, tittade sig omkring en del men det känns OK i nuläget. Valde ett par gånger att lägga ner huvudet, jag ska bygga på det framöver. Bra återgång, problem i sättandet! Tre DK...en kort sekund tänkte jag "jag får inte upp honom, han ligger kvar här!", men så klart satte han sig upp till slut. Handtarget jag älskar dig...Träna på uppsättande efter längre platsliggning! Betyg 8,5, kommentar DK sitt.

Tandvisning: Vi fick ställa upp tre meter framför domaren, varvid hon kom fram och tittade på tänderna. För 10 ska hunden sitta hela tiden. Eh...visst...Valle ÄLSKAR nya människor, och tänkte inte gå miste om chansen att hälsa på personen som stått på planen hela tiden! Efter två omsättanden satt han kvar och tänderna kunde studeras. Domarens kommentar: "Jag måste dra ett poäng. Det står i reglerna. Men väldigt trevlig hund!" Betyg 9.

Linförighet: Vårt allra sämsta moment...jag trodde inte att han skulle hålla en hel linförighet, och valde att ge DK i form av smackningar när han tappade fokus och beröm när han gjorde halterna. Mycket träning kvar! Dessutom är ju koppel ett elende, jag höll det något för kort och fick avdrag för koppelkontakt. Ytterligare ett avdrag för skutt i språng marsch. Jag märkte också att han blev intresserad av tävlingsledarens myndiga stämma, mer träning med kommendering! Betyg 7, kommentar KK, hoppig språng, DK röst.

Läggande: Framföringen blev gräslig, Valle var på väg bort till tävlingsledaren för att säga hej, och jag behövde flera dubbelkommandon...Bra läggande, fint fokus på mig hela vägen som jag rörde mig, bra uppsitt. Betyg 8, kommentar DK framföring.

Inkallande: Alltså. Det bara satt. Betyg 10, kommentar BRA.

Ställande: Gjordes med start i andra änden av planen, ingen störning från personer bredvid gav en fokuserad hund i framförandet. Bra ställande, bra blick, bra stadga, pyttelite snett sitt. Betyg 10, kommentar BRA.

Apportering: Vi skuttade bort till vår nya uppställningspunkt, valde apport (den lilla), och blev instruerade att jag fick räcka fram apporten när jag ville. Jag var noga med att Valle såg apporten och fokuserade hela tiden jag räckte fram den (annars händer det att han bara vänder bort huvudet). Sedan blev det en "Valle special"...Ny apport, måste undersökas och smakas på ordentligt innan han kan ta den i munnen! Jag vet att han tar den till slut, så jag triggade honom lite genom att röra den bort från honom och upprepade kommandot - bra gripande, bra hållande, bra släppande. Jättemycket träning med olika apporteringsföremål! Samma i leken, många olika typer av leksaker! Betyg 6, kommentar tvekar länge.

Hopp över hinder: Valles favorit...Han hoppar gärna hindret helt själv, flera gånger, så vi har en lite smygig sakta marsch fram till hindret "Du ser ut som att du har bajsat på dig!" var en kommentar från en mindre finkänslig kompis...;) Det kan jag leva med. Jag tänkte på att öka avsånden lite eftersom vi aldrig tränar på fullhöjd, speciellt efter hindret för att ge honom plats att landa, och han satte hoppet perfekt. Betyg 10, kommentar BRA.

Helhetsintryck: Betyg 8, kommentar För mycket pyssel mellan momenten. De poängen bjuder jag gärna på för glädjen att kunna belöna min hund ordentligt mellan momenten! Men visst ska rutinen bli mer ritualiserad så småningom :)

Summa 171 poäng, förstapris med uppflyttning, och en andraplacering i klassen!

I fredags kväll efter att ha kört hem från clinincen i Götet, med alla tankar snurrande i huvudet om vad Valle gör och inte gör och hur jag ska få honom att göra annorlunda, möttes jag a´v beskedet från höftröntgen. D-höfter.

Hela fredag-kvällen var jag deprimerad, likaså lördagen. För er som inte är insatta betyder D-höfter att Valle har "måttlig höftdysplasi", dvs hans höfter är för att uttrycka det enkelt lätt deformerade. Kulan passar inte riktigt i ledkapseln, där är glapp. Skalan går från A till E, Valle har alltså näst sämsta graden.

Det gjorde inte saken bättre att det gått dåligt under fredagen, och att han var totalt slut hela lördagen och bara ville vara ifred. Alla situationer som kan ha påvisat smärta kom upp i huvudet...jag såg vår framtida karriär gå upp i rök, och konstaterade att han iallafall är en söt sällskapshund...

Sedan började mina enträgna vänners meddelanden på olika sociala medier gå fram till mig: JA, det är tråkigt, men det är inte slutet på allt!

Valle är en lätt, smidig och spänstig hund med bra muskler. Flera kelpiesar med D-höfter har varit i elit (i sök dessutom). Flera av mina vänner visar sig ha fullt fungerande och smärtfria hundar trots C och D-höfter. Det kräver lite extra eftertanke vid träning, lite mer friskvård, lite noggrannare avläsning av hunden för att tolka eventuella smärtsignaler rätt, och regelbundna möten med hundmassör och fysioterapeut.

Jag har fått reda på det tidigt, och kan sätta in friskvård i tid! Och på ett sätt känns det lite skönt att få ett möjligt svar på vissa situationer där jag har varit frågande till hans beteende.

Idag har han varit sitt vanliga goa tokiga keliga kelpiegladaTRÄNINGSVILLIGA jag igen. Vi har lekt bytaleken och komma tillbaka med grejer, han har "fattat grejen" och tagit i som sjutton i leken. Äntligen går det in i mitt huvud - HAN ÄR FORTFARANDE SAMMA HUND! Problemen har han haft hela tiden, men nu vet jag om dem och kan göra något åt dem.

Den största skillnaden i vår vardag blir att han är välkommen upp i sängen igen, efter att ha sovit i sin korg vid sängens fotända i tre månader. Vem vet, kanske känns det bättre med värmen under täcket. Eller också känns det bara bättre för mig att ha min Valle nära...;)

Byta-leken från pass ett har vi ett stort jobb med, men jag ville ha fler övningar att jobba med.

Detta passet kändes riktigt, riktigt dåligt...inte för att Siv ger dåliga råd - tvärtom - utan för att Valles svagheter blir så uppenbara. Att han dessutom avslutar med att faktiskt smita in i buren gör inte saken bättre.

Saker jag trots allt är nöjd med:

Han griper rent, dvs utan lek eller omtag

Han bär bra utan tugg

Han vänder direkt och sätter fokus mot mig efter gripandet

Han kommer hela vägen fram

Sedan håller vi på för länge, introducerar för mycket nytt, och jag blir för häftig i mina rörelser. Allt läggs i min informationsbank i huvudet, under antingen den enorma filen som heter "att träna mer på", eller den mer konstant mellanstora filen "att ändra på".

Here goes:

Valle och jag har tagit tag i det här med att komma tillbaka med grejor ordentligt. efter att samlat in en massa input från mina vänner via FB var vi på clinic i lek med norska Siv, som precis som många andra hundförare på elitnivå bygger sin träning just runt leken. Mål: att hitta fler övningar för att utveckla hans önskan att komma in till mig med saker.

Siv var väl förberedd för just mitt problem, och bröt ner beståndsdelarna. Kan han byta leksak inne hos mig? Javisst, sa jag och visade glatt hur han släpper på "tack" och griper den andra. Kan han byta spontant? Eeeh...nej...konstaterade jag och insåg att jag faktiskt byggt in en väntan redan här...Istället för att byta med fart och intensitet för att han VILL byta, så byter han på kommendering. Inte konstigt att farten in med något blir dålig, och att han blir lite avvaktande!

Film på hur vi fick jobba med absoluta grundövningen "byta leksak", nu med vissa detaljer ändrade som jag misstänker kommer att göra en väsentlig skillnad:

Man ser tydligt hur osäker han blir när jag "ändrar reglerna", och hur glad han blir när han på slutet fattar leken igen! Det syns också att han blir lite avvaktande när jag beter mig som en idiot, Sivs rekommendation var att tuffa till honom betydligt i leken - oavsett hur bufflig och höggljudd jag blir ska han bara tycka att det är SKITKUL!!! Något att jobba på :)