Träning är färskvara...

Jag har varit ointresserad av träning de senaste veckorna, och Popsy gör det väl inte så mycket men på Mårran märks det direkt. Hade det handlat om lydnadsmoment hade vi inte haft något problem - det är skit samma i nuläget - men Mårran är en hund som vardagslydnaden inte är helt självklar för. Eller, vi är oense om vad som är det bästa sättet att tackla vissa situationer.

Hon är en i grunden självständig och misstänksam hund, en kombination som är perfekt för vildhundar men som ger mig lite huvudbry ibland. Fyra områden måste tas tag i på allvar (igen):

1. Gå i kopplet. Efter att ha gått i kopplet utan att dra sedan hon var två år och kommit över tonåren, har hon helt plötsligt lite smygande börjat dra mig till olika ställen. Och jag har följt med...Jag som brukar ha i ryggmärgen att hantera koppelgåendet konsekvent har betett mig som en hjärndöd zombie.

2. Det här med hästarna...de är ju så roliga att jaga! Vi la mycket tid på att träna "titta lugnt på springande hästar" första året som vi skaffade de stora fyrbentingarna, men nu har det varit mera regel än undantag att hon lyckligt har sprungit ikapp med framför allt Reo. Inte för att de bryr sig, de verkar gilla sällskapet, men en lekfull häst slänger ut hovar hit och dit och jag föredrar att ha Mårran i livet ett tag till.

3. Inkallningen. Jag har varit fruktansvärt slarvig och missbrukat hennes fina inkallning, kallat in om och om igen från svåra lägen utan mer belöning är "duktig hund". Den sitter fortfarande, men bara hyfsat. Inte perfekt, som jag vill ha den.

4. Och så vår stötesten, hundmöten. Jag VET att jag måste uppehålla träningen genom att låta henne se hundar och träna på hundar. Har jag gjort det? Icke! Och då går hon tillbaka till sitt "naturliga tillstånd" och skäller ut grannhundarna igen.

För att få lite extra inspiration så följer här ett sammandrag från Ken Ramirez föredrag om problemlösning i Roskilde i somras:

Problemlösning - ett praktiskt och systematiskt tillvägagångssätt med vetenskaplig grund

Introduktion:

Varje tränare ställs ibland inför "omöjliga" problem. En skicklig tränare litar till sin erfarenhet och instinkt, men vissa problem kräver en mer systematisk undersökning.

System för att lösa problem:

*en objektiv undersökning

*utmanar förutfattade meningar och "etiketter" på hunden

*underlättar kommunikationen med djurägaren

*behandlar ORSAKEN istället för SYMPTOMEN

*inriktar sig på en lösning

*dokumenterar processen

Ken Ramirez system:

1. Identifiera problemet

2. Utred orsaken

3.  Beteendeanalys - undersök balansen mellan straff och förstärkare i omgivningen: vad motiverar hundens beteende?

4. Gör en handlingsplan

5. Övervaka konstant!

1. Identifiera problemet

*Inte så enkelt som det låter!

*Bryt ner beteendet i sina beståndsdelar

*Fundera över vilka delar av beteendet som behöver ändras

*Dokumentera när problemet först visade sig (om möjligt)

*Leta efter mönster (tex olika triggers)

2. Utred orsaken

*Miljön/omgivningen

*Social (förhållandet till andra individer, försvar, etc)

*Psykologisk (svårt att jobba med! mentala "störningar" av olika slag)

*Fysisk (smärta? andra fysiska svårigheter?)

*Tränaren (personbundet?)

*Träningen - hur sessionerna är uppbyggda

*Regression som en naturlig del av inlärningen

*Desensitivisering (måste man ständigt jobba med!)

Gå igenom hela listan, uteslut, ringa in problemet (problemen).

Ibland är det inte möjligt att hitta orsaken, ibland hjälper det inte att veta orsaken.

3. Beteendeanalys.

En beteedeanalys undersöker balansen mellan straffare och förstärkare som påverkar beteendet.

*Ökat beteende - vad är förstärkaren?

*Minskat beteende - vad är straffaren?

Exempel: en räddningshund har förlorat fokus, och nosar på allt utom figuranten. Analys: det önskade beteendet har blivit straffat eller det oönskade beteendet har blivit förstärkt. Ofta båda.

Gör en lista över allt som FÖRSTÄRKER och allt som STRAFFAR vårt önskade beteende (fokus på uppgiften, hitta figuranten). Ändra sedan balansen mellan straffare och förstärkare genom att ta bort straffare och lägga till förstärkare. En enda straffare kan uppväga ett antal förstärkare!

Om det inte fungerar har vi

a. misstolkat förstärkare (de har inget värde eller är tom straffare)

b. missat straffare

IDENTIFIERA förstärkare och straffare i situationen

ÖKA förstärkarna

TA BORT straffarna

Resultat: vi hittar hundens verkliga motivation.

Att förstå motivation:

*Djur vill kontrollera sin omgivning

*Djur är själviska

*Konsekvenser till ett beteende kan vara straffande eller förstärkande

*Tidigare konsekvenser skapar nuvarande motivation

*Djur väljer signaler (stimuli) som har betydelse för DEM

*Manipulera konsekvenserna = vår förmåga att kontrollera inlärning

*Beror på hundens mentala status (allmänt eller i vid beteendet)

4. Handlingsplan

Träna om hunden! Träna ett nytt beteende, använd desensitivering och ombetingning vid behov, ändra konsekvenserna!

5. Övervaka konstant det "nya" beteendet. Ett problembeteende kanske är borta, men det är inte glömt! Om ett beteende någon gång fungerat för att lösa ett problem för hunden, så finns det kvar i beteendebanken för evigt.

Det låter så enkelt och självklart när han beskriver det...:)