Visst...Jag har jobbat varje dag fram till juldagen, då har vi fantastiskt nog stängt. Full fart, mycket folk! Kul, men tröttande. Tur att man gillar människor!Julfirande hos familjen, en på julafton, en på juldagen. Kul, men tröttande. Jag har en ljuvlig släkt, både blod och den jag är ingift i, som inte låtsas om att jag somnar i soffan. ;)Annandagen tog jag ledigt, det är min familjejul med bara min egen familj av djur och min favoritmänniska. Kul, och inte tröttande! Lunch på stan, sedan soffläge med godis och två hundar som värmefiltar. Nice!Med djuren är det bra! Popsy har mått finfint senaste veckorna (förutom att hon blivit en smula...rultig är väl en fin omskrivning för smällfet?), Mårran gillar snön, hästarna lever rövare i drivorna, fåren är för en gångs skull inte alltför varma, och så grisarna - de kräver ett stycke för sig!Allteftersom de blir mer hemtama och ingen skriker och slår på dem, så ändras deras beteende nästan från vecka till vecka. Nya saker bubblar upp hela tiden, och jag som är total grisnovis kan knappt tro att det är samma grisar! Vi brukar låta dem gå fritt i stallet och på gårdsplan när vi mockar deras box, och deras upptäckarlusta är härlig att se - allt ska undersökas. Inget är farligt. Allt går att flytta på...De har blivit lekfulla (grisar kan både hoppa glädjeskutt och bocka!) och kontaktsökande. Piggy beter sig som en ouppfostrad unghund - hon ska busa och lekskrämmas och smaka liiiite för hårt. Det är en riktigt cool förändring från att anfalla först och fråga sedan! Vårt recept är att ALDRIG backa när hon försöker mobba til sig mat genom skrämseltaktik, och biter hon så försvinner maten och jag leker med Babe istället. På sin höjd slipper det ut mig ett "AJ!" och jag knuffar bort henne på trynet. Jag vill inte ryta och straffa, jag tolkar det som ett kontaktsökande lekbeteende som inte riktigt hittat sin form, och hittills har tillvägagångssättet varit effektivt.Babe är lugnare, och jag har börjat koppla ihop beröring = godis. Det går snabbt...från att backa undan när jag rör vid hennes huvud, till att aktivt söka upp handen på ca fem minuter. Jag tycker att det gäller generellt: ett djur som känner sig trygg och tilfreds lär sig snabbt.Båda grisarna har kopplat ihop klicket med att mat materialiseras framför trynet, och sänker genast trynena när jag klickar :) Jag klickertränar deras namn, och att backa undan för en höjd hand (mycket praktiskt!). Resten av träningen är mindre exakt, och mer "rätt beteende leder till belöning, människa leder till belöning, fel beteende leder till att människa och belöning försvinner" plus ren habituering och aktivering.