Båda mina hundar har i tidig ålder blivit skrämda av smällare och raketer som avfyrats väldigt nära av oföriktiga människor. Resultatet blev att jag under några år tillbringade tolvslaget inne på toa (enda rummet utan fönster) med två livrädda hundar. Rädsla har en tendens att sprida sig till för hunden närliggane saker: Skott. Bilar som baktänder. Ljussken på himlen. Oidentifierade visslingar. Alla dessa sakerna gör att Mårran förvandlas från sitt vanliga kaxiga jag till en darrande mattegris som försöker krypa innanför mitt skinn. Popsy har "bara" blivit rädd för ljus på himlen och allt som smäller.

De senaste nyåren drogar jag hundarna, vi bor på landet och smällandet är begränsat till en enda natt på året. De somnar sött, vaknar visserligen när smällandet sätter igång, men nöjer sig med att smita in under sängen och stanna där tills allt är tyst. Mycket trevligare för alla parter!

Nyckelfrasen är just "en enda natt på året". Om jag fortfarande bott i Malmö, där smällandet börjar i slutet av november och håller på till slutet januari, hade läget varit ett helt annat. Då hade det inte längre varit försvarbart att inte träna hundarna att, om inte gilla, så iallafall acceptera smällar och raketer. För det går! Inte till 100% på alla hundar, och naturligtvis är det svårare ju mer traumatiserad hunden är, men jag tror att med väl genomtänkt träning så kan man få ALLA hundar så pass bra att de inte längre blir vettskrämda.

Jag lånar en lista över de olika teknikerna man kan använda för att bekämpa rädsla, inte nödvändigtvis i denna ordningen, av Kathy Sdao fråpn hennes föredrag "What`s that I fear?" i Roskilde tidigare i år:

PAVLOV (association/förväntan, reflexbeteenden):

1. Habituering. Under hösten har rivningsarbeten hållit på en liten bit från oss (för att bredda E22:an), och det har låtit en del. Från 6 på morgonen till 22 på kvällen. Varje dag. Jag har älskat det! För varje dag har mina hundar blivit mindre och mindre ljudkänsliga, och jag har märkt att de har generaliserat till skott på avstånd och baktändande bilar som nu inte längre ger någon reaktion. Ljudet har varit i bakgrunden hela tiden, de har vant sig - blivit habituerade till det.

2. Flooding. Är en typ av habituering där man utsätter tex en människa med spindelfobi för vä'ldigt intensiv kontakt med massdor av spindlar tills hon lugnar sig och inser att hon inte dör, inte ens behöver vara rädd. Jag är personligen mycket tveksam till om den metoden fungerar på hundar, en människa kan veta rent förnuftsmässigt att hon inte är i någon fara, det vet inte en hund. Motsvaritheten i min värld hade varit att ta med Mårran till Malmö under stadens fyrverkeri och vänta mig att hon därefter skulle vara mindre rädd för smällar. Sorry, det faller på sin egen orimlighet, jag aldrig skulle kunna utsätta henne för något sådant. Och jag tror ine att resultatet blivit det önskade, utan tvärt om.

3. Desensitivisering. En gradvis habituering där man börjar på en så låg nivå att inte hunden reagerar, och sedan ökar successivt lite i taget. Det är tråkigt och tidsödande, men effektivt! Trixet är att hela tiden hålla sig nära den nivå som hunden reagerar på, men aldrig över. På så sätt kommer hunden att "tåla" mer och mer utan att reagera. För vissa hundar har man nytta av en ljud-CD att spela på gradvis högre volym, andra hundar vet att "högtalarsmällare" faktiskt inte alls är samma sak...

4. Klassisk utsläckning. Om rädslan beror på att något neutralt följt av ett obehag och därför blivit associerat till obehaget (en betingad straffare), så kan man i vissa fall - om kopplingen inte är så stark - bryta detta genom att det som blivit betingat presenteras UTAN följande obehag ett antal gånger. Vi är mer bekanta med när detta görs med en betingad förstärkare, det är samma sak som att klicket snabbt förlorar betydelsen för en nybörjarklickerhund om den inte längre följs av en primär förstärkare (belöning). Svårt att omsätta till smällar eftersom det är ljudet i sig som skrämmer mina hundar, däremot händer det ibland att de blir räda för en viss plats en period efter att det smällt när de befunnit sig där. Genom att vi passerar just en platsen ett tjugotal gånger dagarna efter utan att något obehaglit händer så blir platen "urladdad" igen.

5. Klassisk ombetingning. Steget längre än att bara gå förbi platsen där et smällt utan att något obehagligt händer, hade varit att servera en hel burk VOV oxfärs på precis den platsen. Istället för att associeras till obehag hade den snabbt blivit en favoritplats, associerad till bästa maten! Efterhand hade jag kunnat lägga ihop med desensitivisering: när skotten ljuder dyker maten upp. Återigen: tidskrävande, tråkigt, och MYCKET effektivt när det verkligen genomförs fullt ut!

SKINNER (operanta beteenden):

1. Ge hunden ett annat kommando, som inte är kompatibelt med att agera ut mot det man är rädd för. Fungerar bara om hunden är tillräckligt lugn för att kunna tänka och ta till sig kommandon.

2. Operant ombetingning. Shejpa all avslappning hos hunden: svans - öron - hållning - etc. Kräver också att hunden är tillräckligt lugn för att kunna ta till sig träning. Fungerar verkligen! Beteende leder till känsla.

3. Klickerträning av alternativa beteenden. Skvallerträning är ett utmärkt exempel. Man kan också lära hunden att utföra sk lugnande signaler på kommando, tex lekbuga. För mig är detta det jag gör efter att hunden börjat känna sig lugn och tillfreds: nu formar jag hur jag vill att den ska agera i situationen.

4. Att använda negativ förstärkning, dvs att när hunden lugnar sig försvinner obehaget. Jag har inte jobbat med det, jag är inte tillräckligt duktig. I teorin effektivt! Den stora nackdelen för mig är att metoden bygger på att hunden upplever ett obehag, och lä'r sig hur den får obehaget att upphöra. Jag antar att känslan av konroll gör att obehaget upplevs mindre och kindre, men det känns inte helt rätt.

Och det bästa är att FÖREBYGGA!!! Varför älskar jakthundar när det smäller? De lär sig tidigt att skottet skickar iväg dummien/gör att kaninen faller/får fåglar att regna från himlen. Den associationen blir stark! Träna valpen att framkalla ljud på egen hand, vänj den vid skott och smällar lite i taget, koppla ihop det med något roligt, och överraska den aldrig utan låt den se och undersöka och förstå var ljuden kommer ifrån. Så ska jag träna min valp!