Efter att båda hundarna konstaterats vara något för runda (och matte med, efter december) så har vi utökat fysträningen lite i taget.

Fröken Terrier gör mig glatt överraskad genom att bli stadigt piggare och orka mer och mer - utan hälta! Hon har gått ner något hekto senaste veckan, och man kan nu se en tydlig rand där hennes konstiga fettlager på halsen börjar. Min teori är att hon vill byta ras, från terrier till bulldog, och i smyg styrketränar för att få en riktig tjurnacke.

Mårran går fortfarande på penicillin, och vi blev lite kalla och överansträngda under promenaden på nyårsafton och har varit en smula hängiga och snörvliga båda två. Idag är hon piggare, tack och lov.

Jag har mycket medvetet försökt få Popsy mer liksidig under det senaste året, lärt henne högerfot, tänkt på att leka med henne åt båda hållen, osv. Speciellt för en liten hund som måste vrida huvudet väldigt mycket för att hålla ögonkontakt är det ju egentligen vansinne att inte lära in högerfot från början!

Snön är perfekt, den är djup så att hon ibland får pulsa/simma, och där är ojämnt på sina ställen så att hon måste ta sig fram långsamt och koncentrerat en tass i taget. Vi tar det lugnt och fint, och på kvällarna passar jag på att försiktigt stretcha och massera.

Och snö lär vi ha ett bra tag till...idag har det vräkt ner ännu mer. Jag tror aldrig att jag har sett så mycket snö under så lång tid! Det räcker nu! Jag vill ha tö och vår och träningsväder!

Jag följer med stort nöje mina vänners 2010-sammanfattningar och 2011-planeringar, så jag bjuder på detsamma:

För mig sammanfattas hund-2010 med ett enda ord: skador. Båda hundarna har varit nära döden, båda hundarna har kämpat sig igenom, och just precis nu verkar båda hundarna må bra. Det har gjort att inga av mina mål för 2010 gällande prestationer har infriats, istället har Popsy pensionerats helt från tävlingsbanan (inklusive rallylydnad) och Mårran nära nog likaså.

I övrigt har 2010 varit ett utvecklande år, jag har lärt mig mycket, nått en ny titel i "elittävlingslydnadsinstruktör", och träffat nya goda vänner under tiden.

Canis avd Skåne växer lite i taget, och jag är extra tacksam över det goda samarbetet som jag haft med Eslövs Brukshundklubb.

Jag blev avtalsinstruktör inom SBK vilket ger mig ytterligare möjlighet att verka inom det som fortfarande är Sveriges största samlingsplats för hundägare.

Jag har åkt runt lite i landet och delat med mig av mitt synsätt, med kurser och föreläsningar. Det är extra roligt att möta hundmänniskor som sysslar med andra saker än jag gör, och införliva mina metoder i deras träningssätt och tvärt om.

2011 lovar att bli ett riktigt bra år på alla plan!

Valpis är född och jag ser fram emot att hämta hem honom i mitten av februari. Han ska - naturligtvis - bli den perfekta hunden på alla vis, och jag kommer att göra allting rätt från början till slut. Visst...;)Skämt åsido så ser jag fram emot en ny försökskanin att träna och tävla med, men framför allt en ny polare som i första hand ska få vara HUND.

Kursverksamheten har fått en rivstart, förutom några få platser kvar på trixkursen så är januari - februari fullbokade. Om resten av året fortsätter i samma stil börjar jag på allvar fundera över ett eget ställe :)

Och i mars kommer Boken ut, efter mycket jobb! Naturligtvis är nästa redan planerad, men mycket mer än så är inte gjort.

För egen utveckling blir det valpkurs (naturligtvis), en tvådagars seminarie i "applied behavioral analysis" för Parvene Farhoody i slutet av mars, och kanske får jag tid att åka på Canis bruksvecka i Sölen.

Sedan får vi se vad som händer framöver...Planer har en tendens att ändras efterhand...

Nu lämnar jag återblickar och framförhållning, och återgår till att leva i nuet. Även om det är nyttigt att lära av det som hänt och planera för framtiden, så är det ändå Här och Nu som jag kan påverka något!

Känns alltid som en nystart på något vis...

Under nyårsafton fick jag för mig att jag skulla trötta ut Mårran rejält, och ta långa promenaden genom Rövarkulan. Nog blev vi trötta alltid...midjehög snö på sina ställen! Mårran hon skuttade före, och jag plöjde efter.

Men det hjälpte! Eller, NÅGOT som jag gjort under året hjälpte. Båda hundarna gick glatt ut vid 23-snåret, sov gott fram till tolvslaget, gömde sig under sängen i 20 minuter, och kom sedan fram trots att det inte riktigt slutat smälla. Inget skakande, flämtande, och oroligt vankande! Inget skällande! Tidigare har de varit halvhysteriska trots dubbel dos lugnande...Jag känner mig glad för deras skull, och funderar febrilt över vad som egentligen har hjälpt. Mina pengar är på den lyckosamma kombinationen av rivningsarbete i närheten i två månader, fysisk och psykisk uttröttning, och naturligtvis hjälper det till med lite droger i systemet.

Idag har Ola byggt en ny släde till Benjamin som testades i hagen för att köra ut gödsel. Det är TUNGT att pulsa fram, även för en stor och stark ardenner...men han verkar gilla att ta i! Glad och orädd som vanligt. Själv försökte jag hänga med i hans tempo, och fick snö i skorna och blodsmak i munnen...

Resten av dagen har tillbringats med att bygga en ny fotoportfolio, seriöst snygg om jag får säga det själv! Och det får jag. :)

GOTT NYTT ÅR till alla mina vänner!