Lite i taget lär jag mig prata "gris".

Det är tex skillnad på fnysningar och fnysningar, grymtanden kan låta på 100 olika sätt men alla verkar betyda olika stadier av lycka, och det här med att glada grisar har knorr på svansen stämmer verkligen.

Babe fick sin knorr redan i tisdags, men Piggys svans har envist hängt rakt ner...möjligtvis med en lätt böj...tills idag! Knorren är äntligen på plats.

Dessutom verkar det som att min ena "dräktiga sugga" brunstar just nu...Piggy proovar att både bestiga och ställa sig för Babe, som mest ser förvirrad ut. Jag är nog ganska nöjd om bara Babe är dräktig detta året, hennes smågrisar finns det en chans att jag får hantera utan problem. Jag har en viss aning om att Piggy är en mamma av den mer beskyddande sorten, det hade varit skönt att ha henne tamare innan hon axlar mammarollen.

Mitt i min grislycka så finns ju fortfarande dogsen kvar!

Mårran var med husse och slaktade lamm igår - och passade på att försvinna i skogen i nästan 40 minuter för första gången i sitt sjuåriga liv. Mycket konstigt! Hon lämnade flocken och slaktplatsen och kom inte på inkallning. Jag funderar på om kastreringen kan öka rymningsbenägenhet och självständighet, men har bara hört motsatt hittills. Någon som vet?

Popsy var istället med mig på kurs och slaggade i klubbstugan när hon inte sprang runt och stal kursarnas godis...Lilla charmtrollet fick också visat sitt favorittrix - hoppa rep - och hon verkade tycka att det var väl värt att hon var lite halt senare på kvällen.

Och resten av djuren mår utmärkt, Baggis trånar efter tackorna som börjar tröttna på hans uppvaktning nu, och hästarna snokar runt och tycker att de borde börja stödfodras (jag tycker att speciellt en av dem, hostBenjaminhost, behöver gå ner ca 50 kg först). Vintern är på väg med stormsteg...